Jag och min man blev helt förbluffade när vår dotter Linnea berättade att hon skulle gifta sig. Hon var ju bara arton år gammal! Det fanns inget sätt att få Linnea att ändra sig.
Linnea fick svara på frågor från min svärmor:
Linnea, är du gravid?
Nej, farmor.
Linneas fästman var bara två år äldre än henne. Vi diskuterade med hans föräldrar och kom fram till att bröllopsfesten skulle hållas hemma hos oss. Det tyckte inte Linnea om.
Men det är så gammaldags! Kan vi inte göra något mer modernt?
Vi bråkade om det här länge. Till slut bestämde vi oss för att ha festen på en restaurang. Linnea valde det dyraste paketet. Både vi och brudgummens föräldrar var missnöjda.
Linnea började gråta:
Man gifter sig bara en gång i livet.
Vi tog lån. Det gjorde brudgummens föräldrar också. De köpte en ring med diamant, precis som Linnea önskade. Jag och Linnea valde tillsammans ut en fantastisk klänning.
Vi tänkte åka till stadshuset i vår gamla Volvo, men Linnea var inte nöjd.
Ni måste hyra en fin bil, kanske en Mercedes!
Min man försökte förklara att det blev för dyrt.
Jag vill verkligen ha det!
Vi hyrde en lyxig bil för deras stora dag. När själva bröllopsdagen kom var vi totalt slutkörda, både psykiskt och fysiskt. Bröllopet hade kostat oss så många kronor. Ett halvår senare skilde sig Linnea och hennes man.
Linnea gillade helt enkelt inte att vara gift. Hon hittade ständigt fel på sin make.
Jag tänkte tillbaka på mitt eget bröllop. Jag bar en vacker topp och kjol. Min dåvarande fästman stod och väntade på mig vid stadshuset med en bukett. Nu har vi varit gifta i tjugo år och fått barn. Något stort, dyrt bröllop hade ingen betydelse för vårt familjeliv.
Jag är verkligen inte emot bröllop, men allt måste ske med måtta. Jag hoppas att Linnea kommer att vara mer omtänksam nästa gång. Livet handlar inte om stora fester, utan om vad man bygger tillsammans långt efteråt.
