Jag måste berätta en liten saga som jag hörde för en stund sen, fast i vår svenska vrå. Det handlar om Ebba, en tjej med en riktigt märklig gammal tradition. Varje år, natten innan nyår, går hon till en spåkvinna. Eftersom hon bor i storstaden är det inget problem att hitta någon som kan läsa hennes framtid.
Anledningen är att Ebba är singel. Hon har försökt att möta någon fin, men varje gång har hon bara stött på tomma löften alla de goda grabbarna har redan försvunnit i mängden.
I år ska du möta ditt öde! ropade den mörkaögda spåkvinna med en glittrande kristall i handen.
Vart? Var ska jag möta honom? pep Ebba otåligt. Varje år hör jag samma sak, men min dröm känns fortfarande långt borta.
Jag har hört att du är den bästa spåkvinnan i stan. Jag kräver att du ger mig exakt plats! Annars blir du känd för dåliga recensioner… hotade Ebba.
Spåkvinna rynkade pannan och såg att hon hade att göra med en besatt ung dam. Hon visste att om hon ljög nu skulle Ebba sitta fast hela kvällen och hindra andra från att få sina svar.
På tåget! svarade hon med slutna ögon. Jag ser honom tydligt en lång blond, riktigt stilig. En riktig sagoprins
Åh, underbart! jublade Ebba. På vilket tåg och när exakt?
Strax innan nyår! fortsatte spåkvinna med ett leende. Ta dig till stationen. Ditt hjärta kommer att visa dig vilken räls du ska följa
Tack! svarade Ebba, glad och förväntansfull.
Ebba rusade ut ur spåkvinnas lilla skrank och stack in i en taxi mot Stockholm Central. Vid biljettluckan började hennes entusiasm svalna lite när hon stirrade på tidtabellen utan att förstå någonstans.
Säg något! ryckte kassatjänstemannen och skakade Ebba ur förvirringen.
Till Uppsala den 30 december. Andra klass, tack stammade hon.
Hon föreställde sig redan hur hon satt i ett mysigt kupé, drack te, när plötsligt dörren öppnades och hon fick se honom sin blivande prins.
När hon kom hem packade hon snabbt ner det viktigaste, för tåget avgick sent på kvällen. Hon tänkte inte på vad hon skulle göra i en annan stad på nyårsnatten, bara på att spåkvinnans ord skulle bli sanna så snabbt som möjligt.
Det är ju så jobbigt att känna sig ensam, särskilt under helgerna när alla samlas omkring julbordet och byter paket. Alla utom henne
Några timmar senare satt Ebba i sitt kupé med en kopp te, precis som hon föreställt sig. Allt som återstod var att vänta på att den där prinsen skulle kliva in.
Hej på dig! ropade en gammal dam när hon slängde in en stor resväska i kupén. Finns det ett ledigt säte?
Här stammade Ebba och pekade på en ledig hytt bredvid. Är du säker på att du är i rätt vagn?
Ja, kära du, jag har inget tvivel log damen och satte sig ner.
Ursäkta, får jag gå förbi? mumlade Ebba när hon insåg att hon hade gjort ett misstag. Jag vill inte åka längre!
Vänta, låt mig gömma väskan först sa den äldre kvinnan, helt förvånad över vad som pågick.
Tåget rullade iväg med ett tungt suck, och Ebba kände hur hjärtat bultade.
Vad är det du plötsligt ville gå av för? Glömde du något? frågade damen.
Ebba ignorerade frågan och tittade ut genom fönstret. Hon förstod att den gamla damen inte hade gjort något fel, men att hon själv hade dragit in sig i ett knivigt drama.
Samtidigt tog en annan kvinna, Inga, fram varma hembakta kanelbullar ur sin väska och bjöd Ebba på en.
Jag var på besök hos min dotter, men nu skyndar jag hem. Min bror och hans fästmö kommer snart, så vi ska fira nyår tillsammans förklarade Inga.
Så tur för dig Jag får väl fira nyår på stationen, då suckade Ebba lite.
Sedan började hon berätta hela historien för den äldre damen.
Du är dum, kära! Varför springer du runt till såna charlataner? kliade Inga. Du hittar ditt öde, men skynda dig inte. Allt har sin tid
Nästa morgon steg Ebba av på en station i en liten stad hon aldrig sett förut. Hon hjälpte Inga att gå av tåget och stod sedan där, helt osäker på vad hon skulle göra härnäst.
Tack, Ebba! Gott nytt år! ropade Inga.
Tack detsamma! svarade Ebba med ett lite sorgset leende.
Inga såg på Ebba och försökte hitta tröstens ord. Hon förstod att ett nyår på en kall plattform inte var den bästa starten på året.
Så varför inte komma hem till mig? föreslog Inga plötsligt. Vi kan pynta granen, duka upp ett festbord
Åh, men det är lite pinsamt tvekade Ebba.
Är det bekvämt att sitta på stationen? skrattade Inga. Kom med, det är inget att diskutera!
Ebba tackade ja till inbjudan. Utanför hade en snöstorm slagit till, så det var ingen idé att stå ute på perrongen längre.
Erik och hans syster är redan hemma sa Inga med ett leende.
Erik såg genom fönstret när hans mamma anlände med taxi. Han stod redan vid hissen och hjälpte till att bära den tunga väskan.
Hej, Erik! Det här är min väns dotter, Ebba, som jag har pratat om sa Inga med en blinkning.
Toppen! svarade Erik. Kom in, varsågod.
När Ebba såg den långa, blonda Erik, rodnade hon. Det var exakt den bild hon hade föreställt sig i tåget. Ödet hade tydligen gjort ett litet spratt igen
Var är Lily? frågade mamman.
Mamma, Lily finns inte längre, och det kommer hon aldrig att göra. Jag vill inte prata om det. OK? svarade Erik allvarligt.
Okej suckade Inga.
På kvällen satt alla runt ett dukat bord och märkte hur det gamla året gick mot sitt slut.
Ebba, blir du kvar ett tag? frågade Erik medan han lade en sallad på hennes tallrik.
Nej, jag åker hem på morgonen svarade hon med en liten suck.
Hon ville egentligen inte lämna den mysiga stugan så snabbt. Det kändes som om hon alltid haft Inga och Erik i sitt liv.
Varför skynda så? protesterade Inga. Stanna lite till.
Kom, Ebba, stanna! Vi har en fin skridskobana och kan gå ut imorgon kväll. Res inte så tidigt föreslog Erik.
Ni har övertygat mig log Ebba. Jag stannar gärna.
Det nya årsskiftet firade de då fyra: Inga, Erik, Ebba och den lille Arvid.
Tror du på nyårsunderverk?
Om du gillar den här typen av berättelser, lämna en kommentar och ge en like. Det peppar oss att fortsätta skriva!
