Hur jag gjorde bort min svärmor. Hon minns det säkert än idag.
Det här hände alldeles i början av mitt äktenskap, när jag och min man precis hade gift oss. Redan då lade jag märke till något märkligt, men jag fäste inte så stor vikt vid det då. Märkligheten handlade inte om min man han är fortfarande idealet för mig utan om hans mamma, min svärmor.
Allt började på bröllopet: hon såg så bister och stressad ut, som om det var en begravning istället för en fest. Efteråt fortsatte hon att bete sig konstigt, och eftersom vi var unga och saknade egen bostad blev vi tvungna att bo hos henne.
Så fort vi steg in över hennes tröskel, visade hon mig en sådan medlidande öppenhet att jag trodde hon verkligen gladdes åt vår lycka och att hennes trista uppsyn på bröllopet nog måste ha berott på ohälsa. Men bakom det halvt ledsna leendet gömde sig en sorts passiv aggressivitet blandad med pikar. Dessutom började hon, nästan som om hon ville reta mig, smyga med små tillrättavisanden.
Exempelvis gick hon ibland upp mitt i natten och diskade om tallrikarna jag redan hade diskat kvällen innan. En gång vaknade jag och frågade vad hon höll på med. Hon gjorde sig oskyldig och sa att hon diskade smutsig disk.
Menar hon att min disk är smutsig? tänkte jag då, och sedan dess har jag aldrig riktigt litat på hennes godhet.
Länge tolkade jag hennes välmenande tillrättavisningar som moderliga råd, och jag berättade ofta om mina mest privata bekymmer, som gräl med min man.
Det råkade vara så att en god vän till mig jobbade som chaufför på min svärmors arbetsplats, och genom hennes kollegor började han höra skvaller om vårt familjeliv: att min man var fattig och klängig och att jag var elak, otrogen och suktade efter min svärmors lägenhet. Rena familjedramat!
Det var då jag insåg att min svärmor faktiskt var min dolda fiende.
Hon var besatt av ordning och renlighet, och hennes hem glänste som ett operationsrum. Hon krävde samma av oss, mig och min man. Vi försökte så gott vi kunde, men det var omöjligt att uppfylla allting.
Så när svärmor skulle på tjänsteresa i två veckor tvingade hon oss att hålla lägenheten lika ren som vanligt. Minsta dammkorn på mattan och ett hårstrå i badrummet kunde chocka henne, och ogjorda disk skänkte henne hjärtklappning. När hon var hemma kämpade jag och min man med att hålla ordning.
Inför de där två veckorna hon skulle vara borta tänkte vi ta en paus från ständigt plockande och städa ordentligt precis innan hon kom hem. Hon anade väl våra planer och gav oss medvetet fel hemkomstdatum för att överraska oss just när ingen av oss trodde att vi skulle behöva städa. Och hon dök inte upp ensam, utan tog med sina väninnor så att jag skulle stå där och skämmas.
Men min goda vän, chauffören, fick reda på hennes luriga plan och tipsade mig om vad som väntade. Jag blev så arg och bestämde mig för att förbereda mig inför hennes hemkomst. Jag putsade och städade varenda millimeter, och sedan bara väntade jag.
Svärmor kom, och med sig hade hon ett helt gäng väninnor och sin smilande chaufför. Tyst och med ett småleende vred hon om nyckeln och släppte in dem, som en liten karavan.
Vilken överraskning det blev när de möttes av ett skinande rent hem, långt över svärmors egna standarder. Hennes väninnor började genast titta på henne och viska, medan jag lugnt torkade bort svetten och ställde undan dammsugaren, och sade:
Hur får man en matta så här ren egentligen?
Svärmor var helt förtvivlad. Hon rynkade pannan och gick runt och letade i alla hörn, medan jag knöt handen i smyg och tänkte: “Ni hittar inget, ni hittar inget!”
Så hon gjorde bort sig ordentligt och blev snabbt pratet på jobbet. Hennes skvaller tappade all kraft, och många började ta min sida istället. Jag skadade hennes självförtroende rejält och även om det har gått sjutton år minns hon det säkert fortfarande.
