Amanda stod mitt i sitt lilla kök i Stockholm, med en känsla av att allt brast. För första gången någonsin avbröt hon brutalt samtalet med sin mamma, och slängde mobilen mot väggen så hårt att den gick sönder. Hon visste att det var ett överdrivet utbrott, men den inre stormen av frustration, ilska och maktlöshet var omöjlig att tygla. Tårarna började rinna, och hon kände verkligen tyngden i situationen.
Amanda jobbade på två olika ställen ett café på Östermalm och en butik i Vasastan men fick ingen som helst hjälp av sina föräldrar. Det spädde ytterligare på hennes känsla av ensamhet. Det var som om de bara brydde sig om hennes syster, Karin, och Amanda kände sig utanför och sviken. Hon försökte glädjas åt Karins framgångar, men tankarna på pengar höll henne vaken om nätterna.
Hennes trasiga mobil började vibrera, och första samtalet kom från mamma, som fortsatt bad Amanda låna henne pengar. Trots sitt eget ekonomiska trassel hon kämpade med bolånet och hyran, och levde på CSN och några extra tusenlappar från jobbet Amanda vägrade den här gången. Några timmar senare fick hon en inbjudan till Karins inflyttningsfest på Hammarby Sjöstad, men Amanda svarade nej. Dagarna gick, och Amanda hoppades att hennes mamma skulle dyka upp och be om ursäkt för att ha bett om pengar till Karins nya lägenhet, trots att Amanda själv knappt fick livet att gå ihop.
Istället blev besöket ett möte med spänt samtal och outtalad skuld. Mamman försökte försäkra sig om att Amanda inte tagit illa upp, men ifrågasatte samtidigt hennes “fixering vid pengar”. Amanda försökte förklara att det handlade om mer än pengar det handlade om hennes egna bolåneskulder, som föräldrarna mycket väl visste om men fortfarande ignorerade. Mamman gav inget direkt svar utan gled bara undan och sa att Amanda alltid tänkte på sig själv.
Amanda blev sårad och började argumentera högljutt, desperat efter igenkänning och kärlek. Hon frågade om hon gjort något fel, om det fanns något hon kunde ändra för att leva upp till samma omtanke som Karin fick. Efteråt kände Amanda sig helt utmattad och tom, men en liten flämtande tanke levde kvar: hur skulle hon någonsin kunna skapa fred och omtanke inom sin familj när ingen verkade vilja lyssna?
