Efter att ha släppt av älskarinnan ur bilen, tog Buchin farväl på ett ömt sätt innan han körde hem

När jag blickar tillbaka tänker jag ibland på den kvällen när jag, efter att ha kört hem min älskarinna, sa ett varsamt adjö till henne och sedan begav mig hemåt. Vid porten stod jag en stund och samlade tankarna, funderade på vad jag skulle säga till min fru. Jag gick långsamt uppför trappan, öppnade dörren och försökte andas lugnt.

Hej, sa jag när jag klev in. Ingrid, är du hemma?
Javisst, svarade min hustru sävligt från köket. Hej. Ska jag börja steka fläskkotletter, eller?
Jag bestämde mig där och då att nu fick det vara nog nu skulle allt sägas som det var, rakt på sak, som en riktig karl. Dra ett streck över dubbellivet innan min älskarinnas kyssar ännu kallnat på läpparna, innan vardagen snärjde mig igen.

Ingrid, harklade jag mig. Jag ville bara säga att vi måste gå skilda vägar.

Ingrid reagerade förvånansvärt lugnt, nästan likgiltigt. Det var alltid svårt att få henne ur balans. Förr brukade jag reta henne och kalla henne Kalla Ingrid.

Vad menar du nu? frågade hon från dörren till köket. Ska jag inte steka fläskkotletterna då?
Det får du själv bestämma, sa jag. Om du vill, så stek. Om inte, låt bli. Jag tänker lämna dig för en annan kvinna.

Efter ett sådant besked skulle de flesta fruar flyga på sina män med en stekpanna eller få ett rasande utbrott. Men Ingrid tillhörde inte det flertalet.

Jaha, visst, vilken fjomp, sa hon. Hämtade du mina stövlar från skomakaren?
Nej…, mumlade jag, lätt skamsen. Men om det är så viktigt ska jag köra dit nu direkt och hämta dem!
Oj oj, suckade Ingrid. Du är likadan som alltid, Algot. Skickar man dig efter skor så kommer du hem med gamla.

Jag kände mig förolämpad och allt drama jag tänkt mig, med gräl och sorg, uteblev. Det saknades känslor, inget hetta eller vredesmod, allt var bara… vardagligt. Men vad kunde man vänta av Ingrid, kall som is?

Ingrid, jag tror nästan du inte hör vad jag säger! Jag säger att jag går till en annan kvinna och lämnar dig, och det enda du tänker på är ett par stövlar!

Ja, men så är det, sa Ingrid lugnt. I motsats till mig kan du gå vart du vill, dina skor är inte hos skomakaren. Så varför inte ge dig ut?

Vi hade levt ihop länge, men jag förstod henne lika lite nu som då. Det var just Ingrids lugn och konfliktfrihet jag en gång fallit för. Dessutom var hon ordentlig och hade en kropp man gärna vilade blicken på.

Men nu älskade jag en annan. Hett, förbjudet och med en sötma som brände. Nu måste jag gå vidare och faktiskt börja ett nytt liv.

Ingrid, sa jag högtidligt, med en stunds allvar och sorg i rösten. Jag är tacksam för allt, men nu går jag vidare. Jag älskar en annan kvinna och inte dig.

Otroligt, muttrade Ingrid. Älskar inte mig, lilla halvvanten. Min mamma älskade grannen, och pappa älskade Långfredagens kortspel och snaps. Och se, hur bra det blev med mig!

Det gick inte att vinna ett ordkrig med Ingrid. Hennes ord vägde tungt. All min tidigare eld falnade bråka hade jag ingen lust längre.

Ja, du är fantastisk, Ingrid, sa jag dystert. Men jag älskar en annan. Det är hett, förbjudet och ljuvligt. Och jag ska gå till henne, förstår du?

Den andra, vem är det då? Miriam i trädgårdsföreningen?

Jag backade till. Förra året hade jag haft en kort affär med Miriam, men jag trodde aldrig Ingrid visste om det!

Hur? började jag, men hejdade mig. Nej, det är inte Miriam.

Ingrid gäspade.

Då är det kanske Camilla från bokcirkeln du vill till?

Kallsvetten pärlade sig på min rygg. Camilla hade också varit min älskarinna en gång. Om Ingrid visste, varför hade hon då aldrig sagt något?

Fel, sa jag. Inte Camilla och inte Miriam. Det är en helt annan kvinna, min stora dröm. Jag kan inte leva utan henne. Håll inte tillbaka mig nu!

Då är det väl troligen Märta då, sa Ingrid. Ack, Algot… du är inte svår att genomskåda. Din drömkvinna är Märta Carlssonsdotter. Trettiofem år, ett barn, två missfall… Stämmer?

Jag satte handen för pannan. Hon hade träffat mitt i prick. Min affär var just med Märta Carlssonsdotter.

Men hur? stönade jag. Höll du koll på mig?

Lugn, Algot, sa Ingrid. Jag är ju gynekolog. I den här stan har jag undersökt de flesta kvinnor, du har bara rört en bråkdel. Jag ser direkt var din pipa har varit, du klant!

Jag försökte samla mig.

Låt säga att du har rätt! Säg bara att det är Märta. Men jag tänker lämna dig för henne.

Stackars lilla gubbe, sa Ingrid. Har du ens frågat mig om råd? Märta är inte märkvärdig, som läkare kan jag försäkra dig om att hon är som alla andra. Har du ens sett hennes journal?

Nej, erkände jag tyst.

Just det! Men nu gör du så här: först hoppar du in i duschen. Imorgon ringer jag till Bengtsson på vårdcentralen så får du kontroll snabbt. Sen kan vi tala vidare. Skamligt att en gynekologs man inte kan hitta en frisk kvinna!

Vad ska jag göra nu? viskade jag uppgivet.

Jag steker kotletter nu, sa Ingrid. Du får göra vad du vill. Behöver du tips på en vettig kvinna så är det bara att fråga.

Rate article
Add a comment

;-) :| :x :twisted: :smile: :shock: :sad: :roll: :razz: :oops: :o :mrgreen: :lol: :idea: :grin: :evil: :cry: :cool: :arrow: :???: :?: :!:

Efter att ha släppt av älskarinnan ur bilen, tog Buchin farväl på ett ömt sätt innan han körde hem
Anna stannade bilen på gatan före sin svärmors hus. Klockan slog 17:45 – hon hade kommit tidigare än planerat. ”Kanske uppskattar hon min punktlighet denna gång”, tänkte Anna och slätade till sitt nya klänningstyg. Gåvan – en antik brosch som hon letat efter bland samlare i månader – låg noggrant inslagen på baksätet. När Anna närmade sig huset såg hon att ett fönster i bottenvåningen stod på glänt, och hörde tydligt svärmoderns röst inifrån: ”Nej men Beatrice, kan du tänka dig? Hon har inte ens frågat vilken tårta jag gillar! Någon modern efterrätt beställde hon… Vår son har alltid älskat prinsesstårta och hon – förstår inte ens det. Sju års äktenskap!” Anna stelnade till och hennes fötter kändes fastklistrade vid marken. ”Ja självklart har jag sagt det förr – hon passar inte David. Hon jobbar jämt på vårdcentralen och är nästan aldrig hemma. Hur ska hon kunna vara en riktig fru? Igår var jag där – disk överallt, damm på borden… Och självklart var hon upptagen med någon komplicerad operation!” Inombords blev allt tyst. Anna lutade sig mot staketet och kände benen darra. Sju år hade hon försökt vara den perfekta svärdottern: lagat mat, städat, kommit ihåg alla födelsedagar, hälsat på när svärmor var sjuk. Och allt det… ”Nej, jag säger inget mer, men är hon verkligen rätt för min son? Han behöver en riktig familj, värme, omtanke… Men hon är bara på konferenser eller har nattpass. Och barn – nej, det tycks hon inte ens tänka på! Kan du föreställa dig?” Familjespel Huvudet bultade. Mekaniskt tog Anna fram mobilen och ringde sin man. ”David? Jag blir lite sen. Ja, allt är okej, bara… kö.” Hon vände sig om och gick mot bilen igen. Satte sig och stirrade tomt framför sig. Orden snurrade runt i huvudet: ”Kanske lite mer salt?”, ”På min tid var kvinnorna hemma…”, ”David sliter så hårt, han förtjänar extra omtanke…” Mobilen vibrerade – ett sms från maken: ”Mamma undrar var du är. Alla är här redan.” Anna drog ett djupt andetag. Ett märkligt leende spred sig på hennes läppar. ”Okej”, tänkte hon, ”vill de ha en perfekt svärdotter ska de få det.” Hon startade bilen och körde tillbaka till svärmor. Planen föddes i samma ögonblick. Inget mer försök att behaga. Nu var det dags att visa hur en ”riktig” svärdotter kunde vara. Anna klev in genom dörren med sitt bredaste leende. ”Mamma, älskade lilla du!” utropade hon och kramade svärmor med överdriven entusiasm. ”Förlåt att jag är sen, men jag sprang runt i tre olika butiker för att hitta just de ljus du gillar!” Svärmor stelnade till, överrumplad av Annas energi. ”Jag trodde att…”, började hon, men Anna fortsatte redan: ”Och tänk – på vägen hit träffade jag din vän Beatrice! Så trevlig kvinna, alltid ärlig, eller hur?” Anna såg menande på svärmor och såg hur hon bleknade. Under hela middagen satte Anna upp sitt bästa skådespeleri. Lade den godaste maten på svärmors tallrik, berömde varje ord högt och bad outtröttligt om tips på husmorskonst. ”Mamma, tycker du att man ska koka borsjtj fem eller sex timmar? Och mattor – ska de dammsugas på morgonen eller på kvällen? Kanske borde jag sluta jobba? David behöver ju en riktig familj, visst?” David stirrade förvånat på Anna, släktingarna utbytte blickar. Men Anna fortsatte: ”Jag har funderat – borde jag gå en kurs i hushållsarbete? Strunta i kirurgin… Det är ju ändå kvinnan som ska värna hemmet, eller hur mamma?” Nu satt svärmor och trummade nervöst med gaffeln allt svagare mot tallriken. Och vad som hände sedan? Ja, vissa historier ska man läsa ända till slutet…