Och hur ska jag förklara för alla varför du inte är med på mammas fest? frågade mannen förvirrat.
Tack, det var väldigt gott, sa han och sköt undan tallriken. Linnéa, jag behöver prata med dig.
Vet du, Erik, jag tror faktiskt jag vet vad det gäller.
Jaså, vad då?
Din mammas födelsedag.
Exakt. Idag är det tionde och hennes födelsedag är artonde, sa Mikael.
Och min är tjugonde. Det har du väl inte glömt? frågade Linnéa.
Självklart inte, gumman…
Erik, börja inte ens jag säger NEJ direkt!
Men du har ju inte ens hört mitt förslag, snyftade han.
Behöver inte höra det. Jag har redan bokat bord till lördag på restaurang. Tio platser åtta av mina vänner, och vi två. Och japp, du är inbjuden också, om du tycker du har tid. Om inte, så klarar vi oss finfint själva.
Det lustiga i kråksången var att svärmor fyllde år den artonde september och Linnéa den tjugonde.
Och tredje året på raken började Mikaels vanliga septemberångest: hur skulle han arrangera två firanden utan att såra varken mor eller fru? Än så länge helt utan framgång.
Linnéa, mamma föreslår att vi slår ihop båda födelsedagarna och firar på lördag hos henne. Låter väl vettigt? Varför ordna släktträff två gånger på en vecka när en gång räcker gott? Torsdagar är ju omständliga för många, men lördag passar alla.
Erik, exakt när trodde du att jag drömde om att bjuda din mammas kusiner, tremänningar, sysslingar och småkusiner till mitt firande? Jag har bjudit mina vänner som du för övrigt känner utmärkt väl, svarade Linnéa torrt.
Mamma kommer bli besviken, suckade Mikael.
Och att jag blivit ledsen i både fjol och förfjol räknas det eller? Eller har du redan glömt?
Det var väl inget fel förra året?
Nähä? Ska vi verkligen ta oss en liten minnesrunda, Mikael? För två år sen, våren efter vi gift oss: Din mamma fyllde jämnt i september. Vad sade du då?
Linnéa, mamma fyller sextio hon vill ha en liten, mysig familjemiddag så vi skippar planerna på lördag, okej?
Och där stod jag tog ledigt halva fredagen, resten av lördagen slet jag i din mammas kök: skalade, hackade, kokade, marinerade och ja, listan var lång.
Och på lördagen sprang jag rundor mellan vardagsrummet och köket som Gunilla på Espresso House, nästintill. Och gissa INGEN gratulerade mig på min födelsedag!
Men Zofia grattade dig väl, lade Mikael försiktigt till.
Nej nej! När du berättade för din syster att jag också fyllde den veckan, så log hon bara: Fyllde, javisst, men det var ju då det! Det är historia nu.
Men sedan pratade jag ju med mamma, och förra året grattade vi dig faktiskt vid bordet.
Nu när vi ändå nämner förra året: fredag tjugonde, och jag var återigen köksmästarinna och servicepersonal. När jag frågade Barbro om varför Zofia inte hjälpte, vet du vad hon svarade?
Zofia har ju manikyr idag hon kan ju inte riskera naglarna. Och imorgon är det ansiktsbehandling och frisörtid för henne.
Zofia dök verkligen upp till din mors fest med finklänning, lockar och nypolerade naglar. Själv hann jag knappt byta om innan gästerna dunkade på dörren. Och ja, den gången sjöngs det för mig.
Och visst, det höjdes ett glas och sen var det ingen som mindes mig. Notera: varken förra eller förrförra året fick jag en endaste present, varken från någon annan än dig och mina föräldrar. Så i år, förvarna gärna din mamma att hon inte ska räkna med mig!
Men mamma klarar sig inte själv?
Erik, Barbro har både en svärdotter mig och ett barn till alltså du plus Zofia. Ni fixar det. Själv råkar jag ha min födelsedag just den lördagen och jag tänker fira med mina vänner.
Och hur förklarar jag för släkten att du inte kommer? frågade Erik.
Kom igen, Erik, nu låtsas du igen! Det enda de brukar minnas om mig är om det saknas en sked eller behöver hämtas något från köket. Ni är så sammansvetsade att jag är typ en udda kloss i lego-bygget.
Linnéa stod på sig: hon hade rätt att fira på sitt eget sätt. Men Erik mamma och syster såg på svärdottern som någon som borde göra sin plikt och inte sticka ut.
Så de flesta dagarna innan tjugonde september gick åt till försök att övertala henne att ändå komma, annars riskerade traditionen kraschlanda.
Linnéa, ringde Barbro, vi har fått en så trevlig tradition. Två år i rad har vi firat ihop och det har varit så mysigt. Jag förstår inte varför du plötsligt ska vara så egensinnig? Vad är det som inte passar?
Barbro, saken är enkel: jag vill fira med mina vänner på en restaurang, inte stå och sno runt i ett kök hemma. Jag vill vara med, sitta ner, prata, inte springa skytteltrafik mellan spis och gäster!
Men vi har det väl jättetrevligt hemma, vi pratar och umgås med släkten! invände svärmor.
Barbro, ni pratar. Jag bär, serverar och fixar. Jag vill också vara gäst åtminstone en gång!
Jag hade aldrig trott att du skulle försöka undvika att hjälpa din mans mamma! utbrast hon sårat.
Zofia var ännu mer bestämd:
Linnéa! Skärp dig nu! Mamma har redan klurat ut menyn, och pappa har varit på citygross och handlat allt. Det är bara att förbereda. Vad tänker du laga i år?
Mamma skickade inköpslistan till Erik. Sluta bråka och tänk på att det är dumt att hamna i onåd med svärmor. Nästa vecka kan du träffa dina vänner hur mycket du vill.
Zofia, jag är inte bråkig, jag sa till din mamma redan i augusti att i år har jag egna planer. Du klarar säkert att hjälpa Barbro utan min assistans.
Mest synd var det ändå om Mikael. Han tvingades välja. Han ville inte såra någon.
Och även om Linnéa inte krävde att han skulle komma till hennes firande, förstod han ju ändå att det skulle kännas fel att lämna henne ensam på hennes födelsedag.
Linnéa tog därefter knappt upp sina lördagsplaner igen. På fredagseftermiddagen ringde svärmor till hennes jobb:
Linnéa, var är du? Säg att du lagt ner den där töntiga idén med att fira ute, hoppas jag? Det är dags att börja laga mat, inget blir färdigt annars!
Barbro! Jag är på jobbet! Och jag sa för länge sen att i år tänker jag inte komma och laga mat. Be Zofia hjälpa till.
Du begriper väl att Mikael är besviken på din attityd mot hans mamma och hela familjen? pressade svärmor.
Vet du, bara för att jag gifte mig med Erik betyder inte det att jag måste vara hushållerska för hela familjen!
Jag har mitt eget liv, egna intressen och egna vänner och, ja, det är våra gemensamma vänner också. Jag tänker inte bli er kökspiga och diskproffs!
Och där tog samtalet slut, lätt surt.
På lördagen tog Mikael paketet och åkte till mamma. Klockan fyra traskade Linnéa i väg till sin restaurangbokning.
Hennes gäster var där i tid. Den enda tomma stolen var bredvid henne. Ingen frågade alla kände till läget.
Linnéa blev ordentligt firad, fick presenter, och det var ett himla drag kring bordet men då och då kastade hon en blick mot dörren. Hon hoppades helt klart att maken skulle komma.
Och till slut klev han in nästan en timme sen och hade med sig ett fång hennes favoritrosor.
Linnéa, jag smet ut i sista stund! Fick nästan springa därifrån. Och du, du pratades det om minsann. Faster Britta undrade varför det inte fanns någon Skogssvampsallad på bordet hon hade sett fram emot den sen sist och ville ha receptet.
Och maten var visst lite torftig, dessutom. Och Zofia satt sur, hade lyckats bryta två naglar under matlagningen.
Nästa två år användes Linnéa mest som rådgivare inför fester för ganska snart var hon gravid och så småningom mamma själv.
Och när Barbro fyllde 65, då blev det restaurang! Inte ett öga torrt.
Vad i hela friden ville hon ha egentligen, den där svärdottern? Allt var ju så trevligt! suckade svärmor för femtioelfte gången…
Vad tycker ni tog Linnéa rätt beslut? Skriv i kommentarerna, gilla och följ sidan jag uppskattar varje ny följare!
