Vad tycker ni om tidiga telefonsamtal? Riktigt tidiga samtal.
På sistone har min mans brors fru börjat ringa mig redan vid fem på morgonen. Inte ens min mans mobil var på ljudlös vid den tiden, för då ringde hans syster också. Vi hade knappt hunnit öppna ögonen. Deras oförskämdhet slog alla rekord.
När jag svarade i telefonen hörde jag:
Varför sover ni fortfarande? Vi åker iväg innan elva för viktiga ärenden. Ha koll på barnen. De står vid er grind.
Innan vi ens hann säga något hade de redan lagt på.
Jag och min man satt bara och stirrade förvånat på varandra. Vilka barnbarn vid den här tiden, och varför står de vid vår grind?
Min man klädde snabbt på sig och gick ut. Våra hundar skällde för fullt, så visst var det någon där ute.
Och mycket riktigt tre av våra barnbarn stod uppradade vid grinden. Jag blev helt paff.
Vi tog in barnen och började genast ringa deras föräldrar för att förstå vad som hände. Svaret vi fick var:
Tycker ni inte alls om era barnbarn? Ni hjälper dem aldrig med pengar, ni köper inga presenter. Så då får ni åtminstone tillbringa tid med dem. Vi måste iväg på viktiga saker. Nu har ni en chans att bättra på ert rykte inför barnen.
Jag och min man blev helt ställda. Den yngsta var inte ens ett år, och de hade inte lämnat med några blöjor eller barnmat.
Som tur är finns det ett dygnet runt-öppet ICA här i Stockholm, så min man åkte dit för att handla allt barnen behövde. Man måste ju ge dem något att äta.
Det blev en lång dag. Barnen var bråkiga, ville inte sova och grät mycket. Jag förstår ju att det inte är deras fel de blev ju väckta mitt i natten.
Föräldrarna kom inte och hämtade dem förrän vid tre på eftermiddagen. Och det bara för att vi ringde dem om och om igen. Andras barn ett enormt ansvar.
Vi fick dessutom en utskällning för att vi hade köpt fel blöjor och mat. Ändå tog de hem våra kassar med allt vi köpt.
Nu är vi mest oroliga för att det ska hända igen att vi vaknar till ännu en morgon med barnbarnen vid grinden klockan fem. Jag är fortfarande liksom skärrad av hela grejen.
