Mikael anländer till sitt sista uppdrag för dagen och knackar på dörren till en lägenhet i en förort till Göteborg. Dörren öppnas av en allvarsam pojke, ungefär tio år gammal, tillsammans med en liten, rödblond flicka som ser några år yngre ut.
Mamma kommer snart, kom in! Krana i köket droppar, säger pojken. Mikael kliver in, sätter verktygslådan på köksbänken och börjar fixa läckan.
Pappa hade fixat själv men han är pilot. Han är aldrig hemma, förklarar pojken.
Snart kommer deras mamma hem en trettiofemårig kvinna med trötta ögon och en silkeslen scarf. Hon tackar Mikael och sträcker över några hundralappar i svenska kronor till honom. Pojken heter Mattias och säger hejdå medan de går ut med soporna.
Vi har ingen pappa som är pilot! Mamma hittar bara på det, säger han plötsligt, med en sorgsen blick.
Mikael funderar länge på vägen hem. Han har gått i pension från sitt gamla jobb som pilot och arbetar nu som hantverkare i en liten firma, för att sysselsätta sig och få tiden att gå. Kontoret ringer honom ibland, precis som idag, för extrauppdrag. Han uppskattar friheten och den flexibla arbetstiden.
Igår bytte han ut en kran hos en äldre dam i Majorna och kände sig nöjd på väg hem, men så kom ytterligare en arbetsorder på kvällen till Mattias och hans syster Linneas adress. Han minns tydligt deras fyndiga försök att laga kranen med tejp, och Linnea hade påpekat att hennes skrivbord vinglade och att lysknappen i hallen inte fungerade.
Pappa är pilot och flyger långt bort så han kan inte laga saker, hade hon berättat, nästan ordagrant upprepat från mamman.
När deras mamma, Elsa, kommit hem förklarade Mattias:
Vi orkade inte vänta längre. Du säger alltid att du ska ringa en hantverkare, så nu gjorde jag det.
Elsa betalade Mikael, och Linnea påminde om bordet och lysknappen. De bestämde att Mikael skulle komma tillbaka morgonen därpå, och han lämnade sitt visitkort.
På väg ut släppte Mattias bomben:
Vi har verkligen ingen pappa. Mamma tror vi inte förstår, men om han fanns skulle han väl ha hälsat på oss någon gång, eller hur? Och när vi får presenter säger hon att de är från pappa, men jag har sett henne köpa dem själv
Kanske han verkligen inte kan komma? Saker kan bli knepiga ibland, försökte Mikael, men Mattias ryckte på axlarna och såg bort.
Väl hemma tänker Mikael länge på ordet pilot. Själv hade han en gång flugit över hela världen. Han hade varit gift med en vacker kvinna i Stockholm, men till sist krävde hon att han skulle sluta flyga.
Ska du sväva runt upp bland molnen och så får jag ta hand om allt här hemma? Nej tack!
Hennes föräldrar flyttade så småningom till släktingar i Malmö. Hustrun följde efter dem och lämnade Mikael, som fortsatte flyga tills hälsan svek. Då gick han i pension, med många flygtimmar bakom sig.
Han flyttade till sin mor i en mindre stad i Dalsland. De fick sex fina månader tillsammans innan hon hastigt gick bort. Efter begravningen tappade Mikael fotfästet; gamla vänner dök upp, och han drack för mycket. Till slut drömde han om sin mamma en natt; hon betraktade honom besviket och grät. Morgonen därpå kastade Mikael ut vännerna, städade lägenheten och började om på nytt.
I Svenska Dagbladet såg han sedan en annons om en liten firma som sökte hantverkare med bil, och det kändes rätt. Han gillade att han själv fick styra jobbet.
Nu återvänder han till Mattias och Linneas familj och hittar Elsa hemma. Han fixar skrivbordet och lysknappen, rättar till hyllan i hallen och knackar på luckorna i köket. I badrummet stannar han upp.
Här skulle ni behöva ett ordentligt stambyte, konstaterar Mikael.
Om du kan tänka dig att ta hand om det, så tar vi det gärna, svarar Elsa. Vi har lite sparat på kontot, det ska nog räcka.
Efter att arbetet satt igång äter de middag tillsammans, först blygt inbjudna, men snart självklar i sällskapet. Barnen trivs och tvingar honom nästan till bordet. Kvällen blir lång; när barnen somnar sitter Elsa och Mikael kvar över kaffet, pratar om livet och allt däremellan. Det är första gången Mikael berättar om sitt liv för någon, och han märker att Elsa kan lyssna på riktigt, med vänlighet och värme i blicken.
Elsa har ingen man, bara två barn med tre års mellanrum. Det där med pilot-pappa var en lögn; sanningen vill hon förklara för barnen först när de blivit äldre.
Mikael går hem långt efter midnatt och lovar att komma tillbaka nästa kväll för det finns fler saker som behöver fixas.
Nästa kväll står han plötsligt i dörren i en gammal pilotuniform, med en bukett tulpaner och en prinsesstårta. Linnea jublar:
Pappa! Vår pilot-pappa har kommit hem!
Jag är tillbaka nu, jag kände ju inte igen er direkt det var så länge sen, säger Mikael och ser på Elsa med en förhoppningsfull blick. Hon nickar leende.
Så får Elsas familj plötsligt en pappa, och hemmet fylls av värme och trygghet. Mattias tvekar först, men börjar till sist tro på sin nya pappa.
Mikael adopterar till slut både Mattias och Linnea, och ett och ett halvt år senare föds deras lilla son Axel.
Om du tycker om våra berättelser, skriv gärna en kommentar eller lämna ett gilla. Det ger oss motivation att fortsätta dela fler historier!
