Min påhittade vän
Redan tredje dagen i rad hade det samlats massor av elever kring Linnea. Ryktet hade spridit sig på hela skolan i Uppsala om att hon var en riktig siare och klarsynt psykolog. Alla ville åtminstone få en glimt av hennes visdom. De försökte stanna henne utanför toaletterna, slog sig ner bredvid henne i matsalen, erbjöd henne smågodis, matteböcker och andra små gåvor, men av någon anledning tackade Linnea alltid nej.
Jag gillar Simon i 5B. Tror du att vi två kan bilda familj någon gång? drömde klasskamraten Tove frågandes.
Jag skulle låta bli. Simon verkar snäll men sitter mest och petar sig i näsan och äter snorkråkor. Visst, du kommer inte svälta med honom, men han kommer aldrig sluta gräva. Så där kan du inte leva hela livet, svarade Linnea mumlande genom en kanelbulle och sörplande Oboy.
Fy vad äckligt! Men vad tycker du om Henrik då? Han är duktig och lär sig spela gitarr, sa Tove och log drömmande.
Henrik? Han plågar grannens katt bara för att han kan. Binder fast en tom konservburk i svansen och jagar den över gården. Han kommer bli hårdhjärtad och börja dricka starköl, inflikade Linnea.
Hur vet du det?
Har du någonsin sett en nykter gitarrist? Och fundera inte så mycket på killarna, fokusera på dig själv istället. Plugga matte och sluta bita på naglarna, annars får du ju mask i magen.
Jag har inga vänner. Alla kallar mig tjock och bjuder aldrig med någonstans, pep Erik från 4C och knuffade iväg den förälskade flickan så att hon gled bort på bänken.
På onsdag kan du anmäla dig till brottning hos gympaläraren. Det kanske inte gör dig smalare men folk kommer åtminstone inte retas. Och kasta inte din framtida fru igen, sa Linnea torrt.
Linnea ställde undan sin bricka och gick till diskbänken.
Linnea, vad tycker du ska jag börja plugga till körkort i år eller är det bättre att vänta ett år? undrade geografiläraren Anita diskret vid disken.
Anita, du vet väl att man behöver en bil för ett körkort? Och din fars gamla Volvo räknas inte. Det är skillnad, förstår du?
Jo, eh, kanske
Linnea himlade med ögonen, tvättade händerna och fortsatte:
Sälj skrället och köp istället en riktigt bra cykel och schyssta shorts, så har du ändå skjuts till jobbet om ett par månader. Annars ta ett bostadslån, räntorna är låga nu, och det är faktiskt rätt pinsamt att bo hos föräldrarna när man är trettiofem. Det säger jag som expert.
Med lärarens häpna blickar i ryggen promenerade Linnea mot slöjdlektionen.
Under de följande fyrtio minuterna, medan klasskamraterna försökte lista ut vad en skräddarmåttstock var och hur man trär en nål i symaskinen, hann Linnea laga sina egna byxor, sy in en kjol och virka ett par ullstrumpor. De gav hon till slöjdläraren, med orden att det är viktigt för gravida att hålla fötterna varma. Läraren försvann genast iväg till apoteket för att köpa graviditetstest. Nästa dag bjöd hon hela klassen på en chokladtårta som tack till Linnea.
Hemma fortsatte Linnea med sitt ovanliga uppträdande. Hon skällde på mamma för färdigköpt köttfärs och gjorde egna köttbullar från grunden. Istället för att glo på YouTube på kvällen satte hon sig med “De tre musketörerna” och småpratade stundvis med någon osynlig. Pappa kikade nyfiket fram bakom datorn, tills Linnea påminde honom om att han satt och sjönk samman. Hon tyckte han borde slå dammet av mattan istället för att surfa runt på underliga hemsidor.
Efter ett tag började det gå rykten på skolan. Lärarna tyckte det var oroande och kallade in skolkuratorn. Ett helt lärarkollegium, inklusive rektorn, samlades under lektionen för samtal.
Linnea, vännen, är det så att någon mobbar dig? började kuratorn, en man med moderiktig skäggstubb och glasögon.
Det som stör mig är att skolan fått flera miljoner kronor, men ändå köpt en trasig plint och två meter rep till gympan, suckade Linnea.
Alla blickar föll på rektorn som plötsligt behövde delta i ett möte och smet ut genom fönstret.
Har du inga vänner?
Vänskap är ett ganska abstrakt begrepp, sa Linnea och snurrade på sina ljusa flätor. Idag leker man tillsammans på rasten, och imorgon står ens kompis och diskar hemma hos dig medan du försöker förstå deklarationen.
Deklaration? Disk? Vem har lärt dig sånt här egentligen?
Min väninna.
Jaha… Kan du bjuda hit henne?
Hon är redan här, sa Linnea lugnt. De vuxna såg förbluffade ut.
Vi ser henne inte. Vad heter hon?
Rut Margareta.
Rut? Hur gammal är hon då?
Sjutti.
Vad säger hon till dig då?
Att man ska borsta tänderna från tandköttet och att grannens hund egentligen inte är farlig, bara rädd och hungrig. Att man inte får glömma sina släktingar. Och förresten, att ni på skatten gjort fel bedömning av bostadsvärdet på er villa de senaste fem åren. Ni borde åka till Skatteverket och be dem räkna på marknadsvärde istället för taxeringsvärde.
Kuratorn antecknade flitigt och markerade extra noga det sista.
Efter samtalet nådde skolklockan föräldrarna, som båda var på jobbet.
Vänta, vänta! ropade pappa ivrigt i telefon. Så hette ju min mamma! Hon dog för tio år sen.
Rummet fylldes av förvånade utrop och höglästa Fader vår.
Ja, det har gått tio år, men ingen hälsar någonsin på längre. Allting har växt igen och gravrället har rostat, muttrade Linnea surt.
Ja, jag har tänkt på det men tiden går och man hinner aldrig, suckade pappa.
Samtalet var över.
Dagen därpå åkte hela familjen till kyrkogården. Linnea hade aldrig träffat mormor, bara hört korta historier som pappa berättat. Hennes grav tog tid att hitta, det gamla gravfältet hade vuxit igen under de senaste åren.
Linnea la ner en bukett gula tulpaner i en halv plastflaska. Pappa rätade till staketet, och mamma rensade ogräs.
Pappa, mormor säger att du är en snäll människa, men helt fast i ditt jobb och datorn så du hinner aldrig ens träffa mig.
Pappa rodnade och nickade allvarligt.
Säg att vi ska bättra oss, bad han och strök Linnea över håret och sedan det bleknade fotot på gravstenen.
Nu är hon lugn och kommer inte knacka på hos mig mer. Fast jag kommer sakna henne. Hon är så snäll, rolig och klok.
Precis så var hon. Såg alltid rakt igenom folk. Säger hon något mer?
Ja. Att din gurkdiet är strunt. Vill du gå ner i vikt dra till gymmet. Och att det där med utländskt bankkonto var dumt man måste räkna på saker innan man tar sådana beslut. Och billigt betong till grunden för bastun var faktiskt ingen smart idé
Jag har lärt mig nu: De kloka rösterna kanske inte syns längre, men deras råd finns kvar. Lyssna ordentligt, och glöm inte bort dem du håller av, inte ens de som vilat länge under granarna.
