Det är över, Linnea, mellan oss är allt slut! Jag vill ha en riktig familj, barn. Du kan inte ge mig det. Jag har väntat, jag har haft tålamod länge. Jag behöver en son. Jag har redan ansökt om skilsmässa! Du har tre dagar på dig att packa. När du åker ring mig. Jag bor hos mamma så länge. Skynda dig, jag behöver förbereda lägenheten för mitt barn och hans mamma. Ja! Bli inte förvånad, min nya fru väntar barn! Tre dagar, Linnea!
Linnea var tyst. Vad skulle hon kunna svara?
Barn blev det aldrig för henne. Mikael hade ändå väntat i fem år. Under de åren, tre missfall.
De läkare som Linnea träffade otaliga gånger sa att hon var frisk. Varför gick det aldrig vägen då?
Linnea levde alltid ett rättskaffens liv.
Den här gången blev hon dålig på jobbet, ambulansen kom direkt men allt gick så fort…
…Dörren slog igen bakom Mikael och Linnea sjönk orkeslöst ner i soffan.
Hon hade ingen lust, ingen kraft att packa. Och vart skulle hon ta vägen?
Hon bodde hos sin moster under tiden hon studerade och före giftermålet. Mostern var död, lägenheten hade hennes kusin sålt. Tillbaka till farmors lilla torp på landet? Leta efter en hyresrätt? Och jobbet då?
Många frågor och besluten måste komma snabbt…
…Tidigt på morgonen öppnades dörren och in kom svärmor.
Du sover inte? Bra. Jag tänkte se till att du inte tar med något som inte är ditt.
Era sons gamla kalsonger lär jag inte sakna. Ska vi räkna mina trosor eller?
Så fräck du har blivit! Förut var du så snäll, lugn och artig. Och så blev det så här. Jag sa till Mikan redan efter första försöket att du aldrig skulle få barn.
Kom du bara för att säga det? Sitt då tyst och håll koll.
Vad lägger du servisen i?
Den är min. Den fick jag från min moster, det är minnet av henne.
Då blir det tomt här nu!
Det rör mig inte. Snart har ni ju ett barnbarn.
Ta bara dina egna saker!
Laptopen är min! Kaffebryggaren, mikron fått av kollegor. Min bil köpte jag innan vi gifte oss. Mikael har sin egen.
Du har allt, förutom barnförmågan!
Det är inte ert bekymmer. Med mig är allt som det ska, kanske var det Guds mening.
Du bryr dig ju inte alls! Kanske gjorde du allt med flit?
Nu pratar ni snurrigt. Jag vill inte ens tänka på det.
Linnea tittade sig omkring, hennes saker var nästan borta. Hårborste, smink, tofflor…
Det kändes som hon glömde något viktigt. Svärmor störde hennes tanke.
Så kom hon på det den gamla porslinskattstatyetten. Den hade en liten hemlighet, ingen visste, inte ens Mikael. Inuti låg ett par örhängen och en ring. Inte värt några pengar, men mycket värde i minnet efter farmor. Mikael tyckte alltid det var skräp. Hade han slängt den? Allt “onödigt” brukade hamna på balkongen. Linnea öppnade dörren…
Vad ska du dit ut och rota efter? Ta dina saker och stick! hördes svärmors röst igen. Ska du säga hejdå till lägenheten? Jaja, gör det, du får aldrig något liknande igen.
Katten fanns kvar, allt på plats. Nu kunde hon åka.
Här är nycklarna. Adjö. Jag hoppas slippa se er mer.
Linnea åkte till kontoret fast hon var sjukskriven, bad om semester.
Vi tycker synd om dig, men hur ska vi klara oss? Tre veckor, räcker det? Håll kontakt, halva vår verksamhet hänger på dina råd.
Okej. Jag behöver tänka på annat. Tack.
Behöver du hjälp?
Nej.
Jag fixar semesterpengar och bonus.
Tack, det är verkligen behövligt nu.
Linnea började inte ens leta ny lägenhet, hon körde bara ut till landet, farmors gamla stuga. Ingen väntade där; farmor död sedan tre år, och mamma hade hon aldrig sett dog under förlossningen.
Och nu, av någon anledning, kunde Linnea själv inte föda…
En timmes körning från Stockholm och hon var framme. Äppelträdet. Tulpanerna.
Sist hon och Mikael var där var i höstas, grillen stod kvar.
Linnea körde in bilen på gården, garagenyckeln låg i huset.
Hon öppnade ytterdörren och gick in. Tyst. På bordet smutsiga koppar och tallrikar. Varför hann hon inte diska sist?
Fast nej, hon hade ju faktiskt städat någon måste ha varit här!
Två muggar, tallrikar, juiceförpackning, flaskor av Mikaels favoritcider. Inte kvar sedan hösten.
Så Mikael hade varit här, men med vem?
Men det spelade inte längre någon roll…
Endast Linnea hade nyckel, Mikael måste ha gjort en kopia. Dags att byta lås.
Nytt liv, städning, sen ett hett bad.
Hon ville skölja av sig all smuts, allt gammalt liv.
När Linnea var på väg ut ur badrummet knackade det plötsligt på dörren, sedan på fönstret.
Vem är där?!
Är allt okej hos er?
Ja… kvinnan blev förvånad.
Förlåt.
Linnea gick ut. Där stod en främmande man vid huset.
Ursäkta, hoppas jag inte skrämde dig. Jag är din granne, såg att du varit borta, men det osade rök ur skorstenen. Ville bara kolla att allt var okej med dig…
Tack, det är okej.
Är du släkt med Mikael? Han var här nyligen med sin fru… Är du hans syster?
Nej, jag är exfrun. Nästan, skilsmässan pågår.
Och huset är ditt?
Ja.
Jag är tillfällig granne, bor här av privata skäl, fått låna huset intill. Skilsmässa pågår imorgon är jag fri. Förlåt, om du mår bra så går jag. Om du behöver hjälp säg till. Jag heter Ingemar.
Linnea. Vänta, kan du byta låset åt mig?
Ja, säg när, jag fixar det.
Så snart som möjligt. Jag köper ett imorgon.
Låt mig ordna det, ifall du köper fel måste jag ändå in till stan.
Okej.
Två veckor passerade. En veckas ledighet kvar, dags att återvända till Stockholm. Men Linnea ville inte längre hitta nytt boende. Mikael hörde inte av sig; bara sms om datumet för skilsmässan. Skönt, hon ville inte se honom.
En lördag, tidigt Ingemar bjöd henne på promenad till sjön.
Hon planerade inga nya relationer, men en promenad var oskyldig. De hade det trevligt, gick hem till lunch. På gården stod en bil Mikaels. Han hade precis anlänt. Mikael klev ur bilen, och hjälpte ut en höggravid kvinna.
Linnea och Ingemar kom precis upp för gången. Mikael försökte öppna dörren, men den stod emot.
Vad är det här?
Och vad gör ni här? Varför bryter ni er in i någon annans hus?
Mikael stelnade av förvåning.
Det är vårt hem! utbrast den gravida kvinnan.
Jaså? Vem har sagt det, Mikael? Det här är mitt hus, var god och lämna.
Mikael, vad säger hon?! Vem är det där?! Din exfru?! Kör ut henne! gnällde den gravida.
Linnea och Ingemar skrattade bara. Mikael satte sig tyst i bilen och åkte iväg med sällskapet.
Hans nya liv får bli intressant.
Men hon kan åtminstone ge honom barn. Jag kunde inte. Tre missfall. Förlåt.
Och vi skilde oss för att min fru inte ville ha barn…
Fyra år efter skilsmässan. Ett slumpartat möte med ex-svärmor på ICA.
Linnea, är det verkligen du? Jag har funderat så på om det var du. Är du gravid?
Ja, Linnea la handen på sin stora mage.
Mikael har det illa. Barnbarnet föddes svagt, något fel på hans sida. Frun lämnade oss, dumpade barnet. Och du, ska du föda själv nu?
Nej, inte ensam. Jag har familj. Nu måste jag gå, de väntar på mig.
Jaså? Förlåt för allt…
Ta hand om dig…
Ex-svärmor såg henne gå. Linnea gick bredvid Ingemar, han höll henne varsamt om ryggen och med den andra handen höll en liten flicka, så lik mamma…
Gilla gärna och skriv kommentarer vad tycker ni om det här?
