Hur vi skildes, min fru och jag
Ja, vi kom fram till att det var bäst så. Helt sansat, ingen dramatik. Vi höll oss till och med i skinnet och skämtade lite vi är ju civiliserade, trots allt.
Min fru packade väskan. Och självklart tog hon med sig vår lilla hund också.
De försvann iväg.
Till lillasystern, bara för tre dagar.
Damerna skulle semestra ihop. Ligga och slappa så länge de ville, prata strunt, kolla film, äta Marabou i sängen och fnissa åt bilder på Instagram. Och pussa på den lilla jycken, förstås.
Vad gjorde jag under tiden? Nja, inget märkvärdigt. Drog inte till Systemet för att handla öl, ringde inte in nån polare för spontant fylle. Orka, liksom.
Jag satte nog bara på musik riktigt högt på morgonen, och sen fick spisen och kylen sig en ordentlig rengöring mina mest vilda utsvävningar, ärligt talat.
Igår kväll kom frun och hunden hem igen. Ja, ni vet, kramkalas och pussar i hallen, sånt är givet. Jag föreslog till och med att vi skulle ta en kvällspromenad ihop med hunden, brukar annars vara hennes grej och mest en snabbis runt kvarteret. Vi klädde på jycken hennes minsta vinteroverall, och så började vår stora upptäcktsfärd runt huset. Vi gick där sida vid sida och bara pratade på. Hunden hann tappa sin lilla vinterstövel utan att någon märkte det.
Vanligtvis kollar vi nån serie eller läser tillsammans på kvällen. Men inte denna gång. Vi gick och la oss ovanligt tidigt.
…Alltså, jag är helt säker på att små pauser från varandra faktiskt gör relationen starkare. Personligen tror jag att såna där små avbrott borde ske minst var sjätte månad. Inga högljudda gräl, inga jag drar till mamma!-utbrott. Nej, bara hälsosamma pauser. Då bestämmer man typ: någon drar iväg till en syster, en kompis i Malmö, eller tar tåget till Värmland möjligheterna är ju många.
Semester från varandra är underskattat, till och med när man har det hur bra som helst. För dramaturgin är viktig, det behövs lite nytt i hushållsmanuset emellanåt för att vardagen ska kännas fräschare.
Och för oss män är ensamhet ibland ett riktigt måste. Inte för att gå full Norén och hinka sprit till frukost nej, bara få vara själv. Kanske är det så även för kvinnor, vad vet jag jag är ingen expert på det området. Men jag vågar nog ändå påstå att kvinnor är mer sociala varelser, beroende av lite mer kontakt.
För oss män är en snabb retreat till den solitära grottan en nödvändighet. Varför tror ni alla män åker på fiskeresa till Småland? Inte tusan är det för abborren! Det handlar om att sitta tyst en hel dag och bara stirra ut över sjön, lyssna på fågelkvitter. Närmast zen.
Men det bästa det är återseendet. Då är det glädje, ömhet, och kanske lite översvallande kärlek. Det är ju för det man lever. Hej älskling, där är du igen!
Och så går man och lägger sig extra tidigt. Självklart. Ju förr desto bättre.
