Jag plockade upp mina påsar med godsaker – tänk vad du vill om mig!

Jag var äldsta dottern i en stor familj. Jag matade alla, tog hand om dem, följde med dem till förskolan och skolan. Mina föräldrar frågade aldrig om jag ville så var det bara.

Jag hade knappt några vänner, för jag hade helt enkelt inte tid att träffa dem. Jämnåriga skrattade åt mig och sa att det enda jag kunde var att torka småsyskons rumpor. Jag blev så sårad, grät ofta för deras ord. Min pappa såg det och gav sig på mig med bältet. Han sa att han skulle driva dumheterna ur mitt huvud.

Jag hade inget riktigt barndomsliv. När jag hade gått ut nian började jag på den lokala gymnasieskolan, inte för att jag ville men för att mina föräldrar bestämt det. De tyckte jag skulle bli kock, så att hela familjen kunde vara mätt och belåten.

Tre år senare fick jag jobb på ett kafé. Pappa tvingade mig att smuggla hem mat, men jag vägrade. Mamma kallade mig självisk och menade att det var mitt fel att alla fick gå hungriga. De tog dessutom min första lön, utan att tveka. När jag fick min andra lön packade jag mina saker och tog första tåget jag hittade bort från Göteborg. Det spelade ingen roll vart jag hamnade bara jag slapp den där helvetestillvaron. Jag visste att stannade jag kvar förstörde jag mitt eget liv.

Ja, det var tufft, men att vara slav åt mina föräldrar var ännu värre. Jag bestämde mig för att satsa på mitt eget mål, vad det än skulle kosta. Jag skurade golv, sopade och fick så småningom jobb som diskare innan jag till slut släpptes in i köket.

Även när lönen ökade flera gånger om, sparade jag varje krona. Allt lade jag i min spargris. Jag drömde om en egen lägenhet, där jag själv bestämde. Under den här tiden bodde jag hos min gamla mormor. Hon tog bara lite i hyra, och jag hjälpte henne så gott jag kunde. Hon blev som en extra familj för mig. Varje kväll när jag kom hem stod hon där med nybakat och en kopp örtte. I de ögonblicken kände jag mig lyckligast i världen.

Så småningom träffade jag min framtida man. Vi hade inget stort bröllop, vi skrev bara på papperen på stadshuset. Efter det flyttade jag hem till hans föräldrar. Några månader senare fick vi en dotter, och sedan en son.

Jag började drömma om mina föräldrar igen. Jag pratade med min man, och vi bestämde oss för att hälsa på dem. Jag köpte påsar fulla av presenter och försökte ställa in mig på att resan skulle bli bra. Men så fort de såg mig började de skälla ut mig och vifta med nävarna. Mina bröder drack, och min syster hade också hamnat snett.

Mamma och pappa märkte inte ens att jag hade egna barn. De brydde sig inte om sina barnbarn de slog igen ytterdörren framför näsan på mig. Kanske tycker du jag är långsint, men jag vände på klacken och gick därifrån. Jag tog med mig gåvorna. Inte ens på deras begravning ska jag gå tillbaka.

Rate article
Add a comment

;-) :| :x :twisted: :smile: :shock: :sad: :roll: :razz: :oops: :o :mrgreen: :lol: :idea: :grin: :evil: :cry: :cool: :arrow: :???: :?: :!:

Jag plockade upp mina påsar med godsaker – tänk vad du vill om mig!
Var musiken klingar