Min man och jag har varit gifta i sju år. Vi har haft det bra tillsammans, riktigt bra faktiskt. Min man arbetade inom näringslivet och jag jobbade mest för att det gav mig glädje. Men under alla dessa år har vi inte fått några barn. En dag överraskade min man mig genom att boka en månadslång resa till en exklusiv resort utomlands. Jag blev otroligt glad och såg fram emot vår semester. Men bara några dagar innan vi skulle åka berättade han att han hade akuta affärsförhandlingar som kunde vara avgörande för vår framtid, och att jag borde resa utan honom. Jag blev naturligtvis besviken eftersom jag redan hade planerat allt och sett framför mig hur vi skulle njuta av paradiset tillsammans. Han föreslog då att jag skulle ta med min bästa väninna istället, så att jag inte skulle behöva resa ensam och så att hon också fick en chans att komma bort.
Min väninnas liv har inte varit lätt. Hennes mamma dricker för mycket och brydde sig aldrig särskilt om henne eller hennes framtid. Direkt efter gymnasiet blev min väninna gravid och tvingades gifta sig. Hennes man brukade dyka upp när han ville, och han var ofta bråkig. Så när jag frågade om hon ville följa med blev hon överlycklig och mycket tacksam mot min man.
En månad senare, när jag kom hem, stod min man och väntade på Arlanda. Hemma hade han förberett en fantastisk middag med tända ljus, och vårt sovrum var fyllt med rosenblad på sängen. Allt var som i en dröm.
Två veckor senare berättade jag för honom att jag var gravid. Han blev överlycklig. Sedan, när förlossningen började och jag hamnade på BB, sprang min väninna till min man och påstod att jag varit borta en månad och haft en affär, och att barnet därför inte kunde vara hans. När jag fick veta detta brast världen för mig. Jag trodde att ingen skulle möta oss på BB, och att jag skulle stå ensam med mitt barn utan hem. Men allt blev precis tvärtom. Min man kom till sjukhuset, såg vår lilla dotter, och även om han såg att hon inte var särskilt lik honom, tog han henne i famnen och bestämde sig för att hon skulle vara hans barn. Samma dag skickade han iväg min väninna och bad henne att glömma oss för gott.
