Vännerna brukade säga att mannen hade haft otur med sin fru, men ännu mer otur med hennes föräldrar.
Flickan kom från en välbärgad familj och fick alltid vad hon ville. Hon skickades till ett ansedd universitet och fick stöd med allt hon behövde. När hon tog examen började hon jobba, men allt hon tjänade behöll hon för sig själv och satte in på sitt eget konto. Hennes pappa uppskattade detta enormt och kallade det för “kapitaluppbyggnad”, men samtidigt missade han aldrig en chans att ge svärsonen en känga för att han inte bidrog tillräckligt med pengar till familjen.
Du måste vara en pelare så att min dotter kan luta sig mot dig som mot en stadig stenmur, kan du ta hand om henne om hon blir sjuk? Har du tillräckligt med pengar för att ta med henne utomlands på semester?
Pengar hade egentligen aldrig varit ett bekymmer för det unga paret, de var nöjda med det de hade tillsammans. Men svärfadern gnagde och tjatade om ekonomi vid varje tillfälle. Till sist blev mannen så nervös inför varje möte med svärföräldrarna att han alltid försökte hitta på ursäkter för att slippa. Så även när svärfadern skulle fira födelsedag, men hans fru, Linnéa, drog honom bokstavligen i armen och satte honom vid bordet, och tvingade honom le åt alla hennes pappas inbjudna vänner.
Vad jobbar din svärson med? undrade plötsligt en av kvinnorna vid bordet.
Han är bara vanlig tjänsteman, sa födelsedagsbarnet hånfullt, det är dottern min som bär familjen på sina axlar…
Mannen stod till slut inte ut med förödmjukelsen längre. Han hade fått nog av blygsamhet och ilska, för det här var inte bara jobbigt utan också förnedrande.
För det första är jag ingen vanlig tjänsteman, jag leder ett planeringsteam. För det andra är min lön inte alls obetydlig. Känner du inte till att vi betalar allt tillsammans? Jag kan inte knäppa med fingrarna och bli chef direkt och köpa dyra bilar och sommarställen till din dotter, men om du ville hennes bästa, varför hjälpte du oss inte att köpa en bostad?
Svärfadern skrattade och såg nästan nöjd ut av att se honom bli arg.
Senare, efter att ljusen blåsts ut, tårtan ätits upp och kaffet druckits, gick mannen ut på altanen för att röka en cigarett. Svärfadern följde efter.
Inte illa, sa han tänkande, du tar ju ändå för dig. Du är inte dum, du vet vad du är värd och nu klarar du av att stå upp för dig själv. Man kan inte alltid vara tålmodig, annars blir det lätt att man fastnar.
Mannen förstod då att svärfadern medvetet retat honom för att se hur han skulle agera, och att pengar i själva verket inte var det viktigaste. Det handlade om att våga sätta gränser, för sig själv men särskilt för den man älskar. Efter kvällen blev han inte bara respekterad, utan även på riktigt betraktad som en vuxen i familjens ögon.
Livet lär ibland ut sina lektioner på smått oväntade sätt ibland måste man stå upp för sig själv för att bli tagen på allvar även bland dem man älskar mest.





