Det finns en viss typ av människa jag bara inte klarar av att umgås med. Få gillar att stå ut med de så kallade toxiska personerna. Jag ska berätta om ett fall baserat på en nära väns upplevelse. Jag skriver här, inspirerad av hennes intryck av sin historia.
Jag har en god relation med en släkting som står mig ganska nära. Vi pratar öppet med varandra och brukar hälsa på då och då. Så den här gången gick jag hem till Elin för att fika. Jag köpte med mig en prinsesstårta och tog spårvagnen dit.
Tidpunkten var dock inte den bästa, för Elin hade redan en gäst. Det visade sig vara Gunhild, hennes granne. Gunhild är en äldre dam som vuxit fast i sitt missbruk, och nästan hela hennes pension går åt till spriten. Hon gillar inte att dricka ensam, så hon går omkring i trapphuset och letar sällskap. Hennes påstridighet är rätt irriterande.
Jag försöker alltid undvika Gunhild jag har verkligen svårt för henne. Hon pratar utan stopp, och verkar aldrig förstå vad hon säger eller gör. Därför bemöter jag henne alltid så kyligt jag kan. Jag var faktiskt på väg att gå, men Elin insisterade på att jag skulle stanna. Jag gick med på det, för jag hade ändå inte tänkt vara där länge. Medan tekannan stod på spisen började Gunhild babbla på.
Alla klarar inte av sådana människor. Hon får mig att vilja skratta och gråta på samma gång. Elin har, ärligt talat, märklig smak i hennes sits hade jag aldrig släppt in en så besvärlig granne i mitt hem.
Jag bestämde mig för att dra ganska snart. Jag hade fått nog av hennes konstiga snack. Senare berättade Elin något för mig som hade hänt efter att jag gått. En annan väninna, Ingrid, hade kommit på besök. Det började lugnt, men snart började Gunhild ställa till det igen.
Det gick så långt att Elin och Ingrid började gräla.
Du kan inte tro det, Gunhild hetsade upp oss så mycket att vi nästan hamnade i handgemäng. Jag har aldrig varit med om något liknande hade Elin berättat dagen efter.
Nu förstod vi äntligen vad toxisk person betyder. Ingen passar bättre in på det än Gunhild. Dengan henne dyker gräl upp från ingenstans, och hela huset vet redan vad hon är för en figur ingen vill ha något med henne att göra. Det är bara Elin som orkat stå ut med hennes upptåg så länge.
Men nu började Elin förstå. Hon fortsatte: Du vet, jag och Ingrid har varit bästa vänner i över tjugo år. Vi har gått igenom allt möjligt ihop. Och nu verkar det som att Gunhild är expert på att spela ut oss mot varandra. Vi bråkade om rena idiotier. Jag frågade Ingrid hur hon kände efteråt, och hon sa att det kändes som om hon varit hypnotiserad. Tänk att det kan bli så!
Elin insåg till slut sanningen det går inte att prata och nå fram till alla människor. Det är bättre att undvika sådana kvinnor helt. Och för min egen del kände jag hur lycklig jag är över där jag bor i mitt hus är alla grannar riktigt trevliga.
Senare hörde jag från Elin att Gunhild hade flyttat. Lägenheten ligger ute till salu och hon bor numera hos sin dotter. Familjebekymmer ska ha varit anledningen. Nu är trapphuset äntligen tyst och lugnt igen. Så här är det: en enda människa kan verkligen förstöra livet för flera på samma gång.
Det omgivande sociala klimatet är så otroligt viktigt. Jag önskar alla en vanlig, trevlig familj och normala grannar. Det finns inte nerver nog för fler original. Det har jag verkligen lärt mig.
