Den här händelsen inträffar nu under sommaren, det är fredag och min man är på jobbet. Jag och min dotter som heter Tindra har varit på torget för att handla mat.
När vi är klara med inköpen promenerar vi hem till vår lägenhet i Uppsala.
Väl hemma börjar vi med hushållssysslorna Tindra dammsuger och jag ställer mig vid spisen och börjar laga mat.
Plötsligt hör vi ljudet av bromsar från gatan. Våra avlägsna släktingar har dykt upp: min kusin Ingrid, hennes man Håkan och deras femtonåriga dotter som heter Svea.
Jag bjuder in dem i vårt hem och dukar snabbt upp fika. Jag frågar om något hänt. Det visar sig att Ingrid fyllde år igår och att de bestämt sig spontant för att hälsa på oss.
Självklart är jag helt oförberedd på besök. Medan gästerna sitter och dricker te ringer jag till min man Erik och berättar vad som hänt. Erik föreslår att vi ska grilla, och berättar att vi har en bit fläskkött i frysen perfekt för grillspett.
Jag går ut till vardagsrummet, förklarar för släktingarna att jag inte var beredd på besök och erbjuder dem grillspett, och säger att vi kommer marinera köttet nu så det är klart om en eller två timmar, lagom tills Erik kommer hem.
De nickar, slår sig ner i soffan, slår på TV:n och börjar titta på en serie.
Jag känner mig lite förvirrad efter detta. Jag frågar Håkan om han kan hjälpa till att skära upp köttet, men han klagar på ont i handen, och Ingrid mumlar att hon känner sig trött efter bilresan, vänder sig mot TV:n och kopplar av.
Tyst går jag till köket och börjar själv skära och marinera köttet. Till slut gör jag och Tindra allt arbete vi dukar upp och förbereder allt, men våra gäster erbjuder inte hjälp en enda gång.
När Erik kommer hem berättar jag lugnt för honom om situationen, och han blir mycket förvånad; han säger att våra släktingar är riktigt oförskämda och kallar alla till matbordet.
Under middagen är det gravtyst, alla äter utan att säga något, och Håkan tar genast tre grillspett och börjar äta glupskt. Erik ger honom en blick jag märker att han verkligen inte gillar situationen.
När maten är uppäten frågar jag om någon kan hjälpa till med disken, i hopp om att de ska få lite dåligt samvete. Men nej Ingrid säger genast att hon har nyfixad manikyr och att Svea inte heller kan diska.
Sedan berättar de att det är för sent för att köra hem, och att de vill övernatta hos oss. De säger att de behöver sova i vår säng eftersom Håkan har ryggproblem och behöver en hård madrass.
Då tappar Erik tålamodet och ryter till:
Tror ni att det här är ett hotell med tjänstefolk? Nu får ni packa ihop och åka hem!
Jag blir helt chockad. Jag försöker lugna ner Erik, men ser på mina släktingar… De flyger upp, rusar ut, hoppar in i bilen och kör iväg med full fart.
Allt detta händer medan solen fortfarande strålar över Uppsala, och jag och Tindra börjar städa undan, lite lättade men också ganska förbluffade över släktens beteende.
