När jag tar farväl av min bror på Centralstationen i Stockholm, är min mamma rörd, rädd för att det kanske är sista gången de ses i denna värld med tanke på hennes ålder. Med en önskan att träffa min bror och syster en sista gång beger jag mig iväg. Först besöker jag min morbror, och nu ska vi åka till min mosters hem. Morbror skämtar om mitt kommande bröllop som är om ett halvt år och jag bjuder in honom på skoj. Han varnar mig att vara försiktig, för han har ett födelsemärke… Vädret är soligt och vackert.
När vi anländer blir vi varmt mottagna av moster Elin och hennes man. Nästa morgon bestämmer jag och min yngre kusin Ebba att njuta av havet. Efter att vi badat går vi hem för lunch. Ebba är lite trött och vill vila, men hon har andra planer och lyckas övertala mig att följa med tillbaka till havet och därefter gå på bio. När vi kliver ur vattnet kommer två unga män fram till oss och frågar hur de hittar till Drottninggatan. Ebba ger dem vägbeskrivning, medan den andra killen tittar noggrant på mig och frågar: “Ursäkta, heter du Ingrid?”
Jag blir överraskad av frågan och höjer på ögonbrynen. Han lägger snabbt till: “Du bor i Stockholm och har en vän som heter Linn. Hon är min syster. Jag har sett dig på hennes bilder och blev nyfiken på dig.” Då ser jag födelsemärket på hans arm. Vi bestämmer oss för att gå tillsammans på bio och sedan promenera längs strandpromenaden. När vi tar farväl berättar han att han och kompisen just avslutat en affärsresa och ska resa hem nästa dag. Han frågar om han får ringa mig och ber om mitt telefonnummer, vilket jag ger. Tio dagar senare träffar han mig och mamma på Arlanda. Sex månader senare gifter vi oss.






