Mitt ex-svägerska dök upp på julmiddagen och hela släkten tappade hakan.
När dörrklockan ringde 20:47 på nyårsafton såg hela familjen på varandra med en min som om det rullat in en älg i vardagsrummet. Mamma tappade sleven rätt ner i grytan med ärtsoppa. Pappa stängde av Nu tändas tusen juleljus mitt i refrängen. Och jag ja, jag satte nästan en pepparkaka i halsen.
Väntar vi på någon mer, eller? frågade mamma och scannade snabbt gästerna i huvudet.
Min bror Viktor lyfte blicken från soffan där han byggde torn av klossar med sin fyraåriga dotter Freja. Han blev vit som en lussekatt utan saffran.
Nej det kan inte vara mumlade han.
Men det kunde det visst. För när vi öppnade dörren stod där Linnea min ex-svägerska sedan ett halvår tillbaka, med en låda gubbröra i ena handen och en flaska rödvin i den andra.
Familjen! utbrast hon med sitt bredaste leende. Gott Nytt År!
En tystnad så tät att man kunde skära den med kniv lade sig över lägenheten.
Linnea började jag trevande. Men du?
Att jag och Viktor separerade? fyllde hon i, klev in som om inget hänt och sparkade av sig stövlarna. Jaja, men jag skilde ju mig från HONOM inte från ER. Eller är det Viktor vi firar med? Eller firar vi med FAMILJEN?
Mamma välsigne hennes diplomatiska sinne var den första att hämta sig.
Ja det är ju faktiskt logiskt.
Men mamma! protesterade Viktor.
Faster Linnea! skrek Freja och slängde sig i hennes armar.
Och i det ögonblicket fattade vi att det var kört.
Sedan följde den märkligaste, mest harmoniskt kaotiska nyårsmiddag mitt liv skådat. Linnea satte sig på sin vanliga plats, hjälpte till med kycklingen och räckte saltet till Viktor så obekymrat att vi alla satt stumma.
Mer potatismos? frågade hon Viktor.
Ja, tack, svarade han, som om han spelade schack i sömnen.
Snarkar du fortfarande som en grävskopa?
Men Linnea, snälla
Det finns folk som vill veta. Typ nya flickvännen?
JAG HAR INGEN NY FLICKVÄN!
Jaha. Ingen brådska då.
Pappa försökte låta bli att kluckskratta men sparkade mig under bordet. Mamma låtsades att hennes glas rödvin var betydligt mer intressant än det borde vara.
Mest surrealistiskt blev det när vi kom till presenterna. Linnea hade med sig till ALLA. Till och med till Viktor en bok om mindfulness och ilskehantering.
Du blir så upprörd varje gång sorteringen är fel i återvinningen, förklarade hon vänligt medan han rev av pappret med något stenhårt i blicken.
Men allt motstånd flöt bort i samma sekund som Freja somnade på soffan med huvudet i mammas knä och fötterna utslängda i pappas. Linnea och Viktor såg på varandra, med den där blicken som bara folk som burit ett liv ihop kan ge varandra.
Du är ju fortfarande familj, viskade mamma och la handen över Linneas. Skilda eller inte.
Och där stod jag och diskade tallrikar efteråt och tänkte att min familj är totalt osvenskt dysfunktionell och ändå helt, helt underbar.
Viktor kom släpande genom köket med sovande Freja mot bilen.
Jag skjutsar hem dig, sa han till Linnea med en suck av svensk resignation.
Så ridderlig du är! Det är därför jag gifte mig med dig, vet du?
Och PRECIS varför vi skilde oss.
Men båda log. Vi får väl se hur spektaklet fortsätter nästa år.
