Det ringde på dörren. Utan att ens hälsa, och med knuff mot sonen som om han vore en trasmatta i vägen, stormade svärmor in genom dörren.
Nå, lilla svärdotter, berätta nu: har du några hemligheter för din man?
Mamma? Vad har hänt, mamma? frågade Fredrik förvirrat.
När Fredrik kom hem efter jobbet var det ovanligt tyst i lägenheten. Hans fru, Linnea, hade redan på morgonen meddelat att hon skulle bli sen chefen på kommunen hade fått ett ryck och skulle plötsligt göra en extrakontroll av allting.
Han gick ut i köket, öppnade kylskåpet ingen middag inom synhåll. Fredrik suckade, slog på vattenkokaren, slängde ihop några ostmackor och sjönk ner framför TV:n.
Han bläddrade bland kanalerna, och när han äntligen hittade en sportsändning mellan AIK och IFK Göteborg hann han knappt börja tugga förrän det ringde på dörren.
På tröskeln stod Fredriks mamma, Birgitta Svensson som ett åskväder, rakt in i hallen utan att ens säga hej.
Fredrik, nu får du höra något! Det är Inga på andra våningen som har berättat.
Vad är det nu då, mamma? suckade Fredrik.
Jo, din Linnea har minsann en hemlig lägenhet i Vasastan! Den hyr hon ut och stoppar pengarna i egen ficka!
Mamma, du lyssnar på allt skvaller som Inga drar med sig från fikarummet. Snart tror du väl på småtomtar också.
Nu ska du inte försöka smita undan! Nu är det bevisat, förstår du, för syrrans dotter hyr själva lägenheten av Linnea. Femton tusen spänn i månaden, och de är överlyckliga för det är så billigt! Och det är inte första gången hon hyr ut, den där lägenheten har gått varm i flera år!
Otroligt varför har hon inte sagt något till mig? mumlade Fredrik fundersamt.
Du får fråga Linnea när hon kommer hem. Men klart som korvspad: din fru samlar ihop pengarna för att kunna dra och lämna dig. Och det är väl klart, hon tänker se till att du står kvar utan ett öre också, du vet hur hon är, fräste Birgitta.
Linnea kom hem efter drygt en och en halv timme. Fredrik och svärmor väntade i soffan. Birgitta hade inte gått hem; hon ville se hur svärdottern skulle slingra sig ur det här. Under tiden hade hon därför lagat middag och matade nu sin stackars son på ren instinkt.
När Linnea kom in i vardagsrummet tittade två par ögon på henne, allt annat än vänliga.
Det började med svärmor:
Så, Linnea, några hemligheter du har för Fredrik?
Tror faktiskt inte det, svarade Linnea lugnt.
Nähä? Inget alls? Hur var det med den där lägenheten på Odengatan?
Vad har min lägenhet med hemligheter att göra? undrade Linnea förvånat.
Du hyr ut den och smusslar undan pengarna! förkunnade Birgitta myndigt.
Är det sant, Linnea? frågade Fredrik, fortfarande lite chockad. Var har du fått den lägenheten ifrån? Varför har du aldrig sagt nåt? Och vad gör du med pengarna?
Den tillhörde min mammas faster, Hulda Bergström alltså typ min gammelfaster eller nåt sådant. Hulda gick bort för snart tre år sedan. Jag sa det till dig då, Fredrik du gladdes åt att du “slapp höra mer om den där tanten”.
När jag bad dig om hjälp med begravningen, sa du att du hade för mycket på jobbet. Minns du?
Varför ärvde du lägenheten? undrade svärmor.
Jag var den enda som någonsin hälsade på henne, svarade Linnea torrt.
Men varför sa du inget till Fredrik? gnällde Birgitta.
Vad har Fredrik med arvet att göra?
Hallå, han är din man! utropade svärmor.
Och…?
Spelar du dum, Linnea? Pengarna ska gå till hushållet, inte till din shopping, snäste Birgitta.
Ursäkta, men det är min egendom! I Sverige gäller lagen: arv är enskild egendom om det är testamenterat så. Jag gör vad jag vill, och det berör faktiskt ingen annan så länge jag inte handlar aktier för allt och förlorar det på kronofogden, blinkade Linnea ironiskt.
Förra året renoverade jag bilen och la alla bonusar på den! Men du hade pengar ändå och höll tyst? Du! utbrast Fredrik.
Fredrik, det är DIN bil. Jag får ändå aldrig åka med det är alltid “ta bussen, Linnea”, eller hur? Förra året skjutsade du mig tre gånger: till ICA innan jul, när du glömde nycklarna, och när jag trampade snett på en isfläck.
Varför skulle jag lägga mina egna pengar på din bil när jag aldrig får sitta i den?
Hur mycket har du fått ihop då? undrade svärmor. Minst en miljon, va?
Nånting, men långt ifrån en miljon. Och Fredrik, när skickade du senast pengar till dina två döttrar på universitetet? frågade Linnea.
De har ju extrajobb, menade Fredrik.
De jobbar deltid för att klara sig, men någon måtta får det ju vara, annars får de aldrig någon examen.
Okej, varför sa du inget om arvet då? envisades Fredrik.
För att jag inte ville ha ett “SVT Nyheter”-förhör två och ett halvt år sedan. Dessutom jag såg ju hur det gick för din lillebrors fru och hennes lägenhet.
Vadå, hur gick det? Vad menar du? tjöt svärmor.
Ni övertalade henne att sälja sin etta och lägga pengarna på fritidshuset. Men fritidshuset skrevs på dig, Birgitta. Nu får Oksana fråga om lov bara för att hälsa på, och att bjuda in kompisar till grill är rent av ett brott. Men att rensa ogräs det får hon minsann!
Fy på dig, Linnea! utbrast Birgitta. Tänker bara på dig själv.
Har bara tagit lärdom av dig, Birgitta, svarade Linnea vänligt.
Fredrik, hör du vad din fru säger till mig?
Om du nu undrar, så tycker jag faktiskt Linnea har en poäng. Du fick nys om arvet och sprang direkt hit. Ville du ha något? undrade Linnea.
Jag ville bara vara säker på att pengarna går till familjen! röt svärmor.
Det gör de väl till min och Fredriks familj. Inte till Fredriks bil, inte till er stugrenovering!
Vi kunde ju ha diskuterat tillsammans vad som är viktigast, sa Birgitta sårat.
Tror ni verkligen att jag, 46 år gammal, inte kan bestämma själv över mina pengar?
Man måste ju tänka på allas bästa! pep svärmor.
Jaha, så egentligen mest ditt, eller? Därför höll jag det hemligt. Och så får det förbli! Linnea log sitt bredaste, allra svenskaste leende.
Så du kommer fortsätta ha hand om pengarna själv?
Ja.
Tänker du inte dela med din man? väste svärmor.
Bara om jag tycker det behövs! Allt går ändå till min och Fredriks barn, det får räcka, sa Linnea bestämt.
Jaha, så jag räknas inte till familjen? utropade Birgitta.
Birgitta, min familj är jag, Fredrik och våra barn. Alla andra är släktingar, svarade Linnea.
Sammanfattningsvis blev svärmor utan utdelning. Men det hindrade henne inte från att försöka hitta nya anledningar att “kräva sin rättvisa andel” om och om igen.
Fast på Linnea bet hennes knep inte ett dugg hon var helt enkelt inte rätt fru att sätta åt. Som vi säger i Sverige: “Det var som att slå huvudet i väggen.”
