Jag är tjugonio år gammal. Kanske är jag den mest godtrogna mannen i hela Sverige, för tills nyligen trodde jag att allt var i sin ordning i min familj. Men jag hade fel i mitt val Min fru visade sig vara både svekfull och självisk. Jag kan fortfarande knappt fatta att hon gjorde så här mot mig.
Vi har känt varandra i tio år och varit gifta i sex. Hon heter Maja och är otroligt omtänksam och har alltid sett till att jag och barnen har haft det vi behövt. Vi har två barn tillsammans: en son och en dotter. Med min hjälp lyckades Maja starta ett eget företag som gick riktigt bra och gav goda inkomster.
Själv jobbade jag som säljassistent, men nyligen startade jag min egen webbutik för kläder. När vår dotter är på förskolan och sonen sover, passar jag på att arbeta och försörja oss lite extra.
Min vikt har alltid legat runt femtiofyra kilo, men efter barnen gick jag upp tjugo kilo. Först tänkte jag att allt springande med två små barn automatiskt skulle hjälpa mig gå ner i vikt. Men det var förstås naivt. Jag satte upp ett mål: äta rätt, träna regelbundet, dricka mycket vatten och skippa allt mjöl. Men ingen förändring skedde och det gjorde mig riktigt nedslagen. Det blev så att jag började känna mig osäker på mig själv.
Efter andra barnet slutade jag känna mig attraktiv. Jag kände mig varken manlig eller önskvärd längre. Och det märktes att Maja förändrades. Hon slutade krama och kyssa mig. Jag behöver inte ens nämna annat… Jag kan inte minnas senast vi pratade om annat än matinköp eller barnens aktiviteter.
Jag erkänner att innan barnen hade jag ett helt annat självförtroende och kände mig både stilig och intressant. Nu känns det nästan jobbigt att se sig i spegeln. Jag inser tydligt hur det påverkat vårt förhållande på ett negativt sätt. Och så bestämde jag mig för att försöka vända på detta. En dag ville jag överraska min fru. Jag bestämde mig för att åka till hennes jobb med lunch. När jag närmade mig dörren hörde jag en konversation genom väggen:
“Älskling, oroa dig inte. Jag kommer till dig efter jobbet. Jag har sagt till min man att jag har massor att göra. Han vet inte ens att du finns!”
Jag gick inte ens in. Jag vände på klacken och gick därifrån.
Förstår hon inte att jag gick upp i vikt för att vi fick våra barn tillsammans? Hon själv är inte någon idealbild, men ändå märker hon bara mina fel. Själv har hon också ett par extra kilon.
Jag undrar ibland om min fru dessutom ser mig som dum i huvudet?
Jag kunde inte förmå mig att konfrontera Maja. Vad skulle jag göra? Skilsmässa kanske Men barnen? Ska de växa upp utan mamma? Eller bara låtsas som ingenting? Jag vet inte hur länge jag skulle orka det.
Just nu har jag bestämt mig för att ta bättre hand om mig själv. Jag har börjat på gym. Först ska jag visa Maja vad hon har förlorat, och sedan får vi se.
En sak har jag i alla fall lärt mig: oavsett hur illa det känns, får man aldrig sluta tro på sitt eget värde.
