Elin, stanna hemma. Måste jag verkligen släpa med dig överallt bara för att vi är gifta? muttrade Anders medan han rättade till sitt blonda hår framför hallspegeln. Elin hörde knappt sin man. Hon satt redan försjunken i att planera inför helgen ute på landet hos vännerna. Som den noggranna värdinna hon alltid varit förberedde hon allt i minsta detalj, men idag var stämningen ändå märklig och tryckt.
I hallen stannade Elin upp och höjde ögonbrynen när hon fick syn på Anders i hans ljusa sommarkjorta.
Varför är du så uppklädd? Hoppas du inte räknar med att jag tvättar bort grillfläckarna i år igen, suckade hon, nickade mot matkassarna på golvet och fortsatte. Du kan ta maten ut till bilen, jag byter bara om till klänning så åker vi.
Anders glodde fundersamt på de två tunga Coop-kassarna Elin räckte över.
Vad är det här för berg av mat? frågade han motvilligt, men tog ändå påsarna.
Vi ska ju till landet, Anders! Och du vet ju att Ylva inte kan laga mat för fem öre. Jag har gjort färskpotatis, sallad, västerbottenpaj Daniel får äta sin frus mat om han vill, men jag har inte tänkt ringa sjukvårdsupplysningen efteråt. Förlåt att jag påminner.
Maken såg ännu mer irriterad ut.
Elin, vet du vad? Stanna hemma idag. Gör något lågtkalori eller ta en joggingtur kring Kungsträdgården istället. Den där hemmakontorsmagen gör dig ingen tjänst. Jag drar förbi Daniel en sväng, sen kommer jag hem.
Ursäkta? Tänker du åka själv? frågade Elin.
Jag ville inte berätta det här, du har haft så mycket fokus på jobbet och vi pratar knappt längre. Men… Daniel och Ylva har separerat. Han behövde förändring. Nu har han en ny partner. Daniel bad mig hjälpa till med grillen, för ingen grillar som jag, sa Anders och log självbelåtet och släppte påsarna.
Elin tappade nästan påsen av förvåning. Hon och Ylva hade alltid varit tighta, men på sistone hade Elin levt i kaos mellan jobb, hem och problem i sin gamla bostadsrätt, där hon bott innan bröllopet med Anders. Plötsligt kände hon sig splittrad; hennes inneboende hade lämnat röran efter sig och flyttat utan att meddela. Hon hade börjat fundera på att sälja.
Hon hade varit för upptagen för att ringa Ylva på flera veckor, men hon trodde aldrig att den “perfekta” familjen skulle brytas upp så abrupt.
Det här kom oväntat, viskade hon. Så nu är det väl någon ung bimbo som tar över huset och därför får inte jag följa med?
Men snälla Elin, det är ingen bimbo! Vanlig tjej, precis som du. Jag vet inget om henne ens. Bättre att du stannar hemma och vilar, gumman. Du och Ylva hinner prata om rivalen sen, flinade Anders.
Något skavde i Elin. Den där känslan av lojalitet, systerskap, ja kanske till och med lite ren och skär nyfikenhet. Till slut fick hon Anders att ta med henne.
****
Halva vägen ut mot Roslagen satt Anders tyst och muttrade om trafiken och alla amatörförare. Elin var upptagen av sms med mäklaren om bostadsrätten.
Hur går det? Klarar du dig utan mig eller? undslapp Anders när han sneglade på hennes mobil.
Vad menar du? Jaha, lägenheten… Än så länge har inget hänt. Ena familjen vill flytta in direkt, de andra kräver nytt kök, och du vet ju hur den ser ut, suckade Elin.
Pengar till renovering är inget bekymmer, sa Anders.
Men jag vill åka till Gotland i sommar. Kan vi det?
Välj lägenhetsrenovering eller Gotland. Och du, tror du jag har semester? Jag måste ju jobba!
Elin berättade att grannen frågat om hennes dotter och make kunde hyra in sig. Hon kunde tänka sig det. Anders skruvade obekvämt på sig.
Hyra ut? Sluta! De kommer inte betala. Vi renoverar och säljer, så bestämmer jag vad som händer med pengarna, deklarerade Anders. Egentligen borde jag sköta allt. Du är alldeles för snäll, du blir säkert nedprutad och säljer för småpotatis till första bästa, Elin!
Vår? Elin spärrade upp ögonen.
Ja, vår. Vi är ju gifta, ett lag, Elin.
De hann knappt parkera utanför landet förrän Daniel kom rusande ut, lika nöjd och högljudd som alltid.
Tjenare gamlingar! Vad tröga ni är!
Elin klev ur bilen, iakttog Daniel och såg direkt förändringen: trendig t-shirt som spände över ölmagen, trasiga jeans. Så där hade han aldrig klätt sig med Ylva!
Men Elin! Varför så stel? Kom och krama mig! utbrast Daniel och högg tag i henne i en bjärt kram.
Hej, Daniel. Trafiken var hemsk. Det ligger mat i bagaget, picnic-påsar och allt.
Men släpp allt, du är ju gäst! Min älskling har redan beställt från restaurang, Daniel drog Elin mot trädgården.
Inne i paviljongen skrattades det redan högt. Elin noterade två sprudlande blonda tjejer vid bordet, lättklädda efter ett dopp i poolen. Där var Daniel alltså med sin nya “kärlek” ett Barbieliknande yrväder, silikontuttar och löshår. Elin visste väl att hon inte direkt var någon supermodell, men detta var överdrivet.
Anders och Elin slog sig ned vid långbordet. Genast började Anders fjäska för de unga tjejerna, medan Elin kände sig allt mer utanför. Bordet dignade av pizza och snabbmat på engångstallrikar. “Ylva hade svimmat om hon sett hur Daniel lever nu,” tänkte Elin men höll tyst.
Får jag presentera! Elin, frilansare, arbetslös typ, Daniel skrattade rått och sårade Elin. Och här har vi min drottning, älskade Angelica, och hennes vän Sara!
Anders fick inget namn inför de unga damerna. Elin lade märket till det.
Angelica är hudterapeut, kläckte Daniel stolt.
“Ylva var sjuksköterska” suckade Elin tyst.
Jag jobbar även som makeup-artist. Kan fixa rabatter, om ni behöver, sa Angelica leende.
Elin kände sig malplacerad i sitt somriga bomullsplagg.
Anders kavlade nonchalant upp ärmarna på sin skjorta och började fixa med grillen.
Elin, snacka lite, lär känna dem, påhejades hon av Daniel. Sara här är faktiskt frisör, hon kan fixa en modern frisyr åt Anders, så han slipper sin trista hockeyfrilla.
Äsch, han är stilig som han är, flinade Angelica, men Sara hade redan erbjudit sina tjänster.
Angelica, ska vi ta ett dopp till? föreslog Sara.
De vände sig mot Elin med utmanande leenden.
Nej tack. Daniel, varför ringde du inte och sa hur det låg till? Jag hade aldrig kommit om jag visste att det här var nya frun i huset. Med Ylva var det alltid varmt och familjärt
Sluta prata om bönder, Elin! Angelica och Sara är snälla mot dig, varför är du så otrevlig? försvarade sig Daniel.
Snälla? Angelica sa precis att jag såg sliten ut och ville sälja in behandlingar. Sara kladdar på min man. Anders är ändå för snål, vår granne klipper honom gratis! röt Elin och skyndade sig bort till grillen.
Anders hade fullt sjå att kasta trånande blickar mot de trådsmala tjejerna, men nu såg han att ett gräl höll på att ta fart.
Anders, kör hem mig. Nu.
Men det är ju trevligt här.
Trevligt?! Det var det med Ylva. Nu känns det förfärligt! Jag åker.
Anders, ta hem Elin. Hon har fått nog, Daniels röst hördes när han försvann mot poolen med sina nya vänner.
Anders tog sin fru om axeln och väste strängt:
Elin, har du glömt hur man umgås med folk? Gå ut, spring eller hälsa på din mamma, ungarna är ändå där på sommarlovet! Jag bokar taxi!
Elin blev röd av ilska.
Sara och Angelicas fnitter ekade från poolområdet och fick ilskan att svälla ännu mer.
Måste jag lida för att du vill umgås med trams? Du borde skämmas för dig, för oss!
Vadå, det är väl inte förbjudet att koppla av och ha kul? Elin, du är så sur och gammalmodig nu vi har glidit isär!
Är det därför du inte berättade om Angelica och Sara?
Jag ville bara inte! Ja, jag fikade med dem och Daniel förra veckan och vadå?
Jag förstår, Anders. Du kan stanna borta, fräste Elin och slungade över honom en halv kopp grillmarinad.
Hans vita skjorta var bortom räddning när Elin stormade ut, nerför allén till busshållplatsen i Norrtälje. Hennes tankar kokade. Hon förstod nu precis varför Anders inte ville att hon skulle följa med.
Darrande ringde Elin Ylva.
Vad vill du? Ylvas röst sprack av gråt.
Ylva, det är Elin
Rör mig inte! Varken du eller din Anders! Han Han Ylva snörvlade.
Elin fick ur henne vad som hade hänt: Anders hade introducerat Daniel för Angelica, gett dem utrymme, och resten hade gått snabbt. Elin visste verkligen inte men nu föll bitarna på plats. Efter samtalet var gammalt groll glömt, men både Elin och Ylva bar nu på svidande sår.
Det blev taxi hem till mamma i ett radhusområde utanför stan. Elins två pojkar sprang ute med grannbarnen när hon anlände.
Mamma Siv var förvånad över dotterns oplanerade infall sent på kvällen.
Elin, vad har hänt?
Jag orkar inte mer, Siv. Allt har gått snett. Jag vill bara vila och ta vara på sommaren med pojkarna.
Men Anders har ju jobb, det är ju tufft för honom.
Och? Varför ska jag alltid vänta på honom? Jag vill inte sitta hemma utan semester för hans skull!
Men ni är ju gifta, du borde väl åka med din man?
Han reser utan mig, då gör jag detsamma.
Råd, tröst och te följde. Elin berättade om kvällen i Norrtälje, om bimbosarna, om barnens längtan för havet.
Han söker spänning medan vi är fast hemma! Nog nu! Jag tar barnen till Gotland. Pengarna från lägenhetsfonden får gå till det.
Siv nickade. Men tänk på barnen, du behöver inte ta stora beslut med ilska
Så snubblande in kom pojkarna.
Mamma! Vad gör du här?
Jag kom för att hämta er, killar.
Hem? Nej, vi vill vara kvar!
Vi ska hem, men sen åker vi till moster Lena på Gotland. Hon har bjudit så länge.
Sorgen i Elins bröst blandades med beslutsamhet. De var inne i den där klassiska krisen; Elin hade blivit familjens nav, allt ansvar föll på henne. Anders försvann in på jobbet och de gled isär. Hon anade, nu klarare än någonsin, att det var dags att tänka på sig själv.
På väg från köksbordet skickade hon ett sms till grannen: de kunde hyra lägenheten från och med i morgon. Inbetalningen kom redan nästa dag.
Det var en småaktig seger, men hon njöt av den.
****
Efter “den glada grillfesten” sov Anders över hos sin mamma. Där gick han omkring och muttrade.
Elin, förstör hela semestern med sitt drama, gnällde han och försökte ringa sin fru, förgäves.
Tre dagar senare, när han kom hem, möttes han av ett tomt hem. Kylskåpet gapade tomt, Elins grejer var borta. Telefonen förblev tyst, oron växte.
Elin, vad händer?! ropade Anders när han till slut fick tag på sin fru.
Pappa, mamma är inte här, svarade äldsta sonen, Lukas.
V-var är ni?
Vi är på Gotland, hos moster Lena! Mamma badar nu.
När kommer ni hem?
Vet inte, mamma säger att vi är på semester. Måste dra nu, pappa!
Hej då, mumlade Anders.
****
Veckan på Gotland gick snabbt. Elin och pojkarna var solbrända och glada när de kom hem. Anders var redan där, butter och irriterad, med hembakta bullar som enda tröst.
Han lokaliserade Elin direkt.
Har du något du vill säga mig?
Om vadå? undvek hon.
Vi skulle använda pengarna till renovering, men du spenderade dem på Gotland!
Min lägenhet, Anders. Det var mina pengar du la in fem tusen, jag femtio. Så…
Vänd inte bort dig! Jag är inte ett barn, du har att svara på mina frågor! Och vad har du gjort med lägenheten?
Hyrt ut den. Grannens dotter och make.
Han stirrade, nu synligt tärd.
Du skulle sälja, inte hyra ut! Pengarna behövs. Hur kan du?!
Du sa det själv: varför dra med dig överallt för att vi är gifta?
Anders tappade fattningen.
Jag har lika mycket rätt till lägenheten som du! Det är vår ekonomi!
Efter skilsmässan delar vi allt. Men min lägenhet är min från början. Den säljer jag sen.
Skilsmässa?! Aldrig, Elin! Vi har barn, det här är vansinne!
Är det nu du kommer ihåg barnen? Tänk efter. Du springer på fik med andra damer vad vill du jag ska göra? Nu får Dasha laga din mat istället, för jag vill leva för mig själv. Jag vill också ha nyheter i mitt liv, som Daniel! sade hon och gjorde slag i saken: ansökan om skilsmässa skickades samma kväll.
Och huset blev nu ett delat fält för två trötta krigare.
Först skickade Elin pojkarna till Siv igen, och slutade laga mat åt Anders. Hon gick på diet, precis som han så bestämt rekommenderat.
Anders rotade i ett ekande kylskåp, åt mackor på jobbet och surade. De första nätterna låg han ringlande på en barnsäng på balkongen, tills stormar och regn tvingade honom till sin mammas soffa.
Där, i morsans trygga trea i Sundbyberg, klagade han vitt och brett om Elins “gång på spa” och “familjekollaps”, men Siv tappade tålamodet.
Till slut blev det nästan tragikomiskt: Elin hade svårt att inte fnissa åt hans ilska varje gång deras vägar korsades hemma.
Efter två veckor, trött och hungrig, gav han upp sina försök att spela martyr; han tog sin väska och flyttade återigen hem till mamma.
****
Två veckor efter festen ringde Anders upp Sara, den vackra frisören från landstället.
Vi kanske kan ses, Sara? Blev aldrig riktigt tid för oss då på landet. Kanske dags för en ny klippning? försökte han skämta.
Vi sågs väl tillräckligt. Jag vill inget mer, svarade Sara silkesmjukt men bestämt.
Han blev paff hon hade oväntat noll intresse.
Där stod Anders, med trasiga drömmar om festliga somrar och utbytta partners, och förstod plötsligt det Elin redan förstod: ibland måste man själv bestämma vart lyckan finns.
Slut.
