Mitt förhållande med min ex-fru slutade i tingsrätten. Jag tänker inte peka ut någon skyldig, för i ett äktenskap har båda sitt ansvar.
Det som däremot är ett faktum är att min andra fru träffade en älskare. Han var en framgångsrik affärsman som flyttat hit för länge sedan och öppnade ett litet kafé vid Stortorget här i Uppsala. Först försökte hon dölja deras förhållande, men till slut brydde de sig inte ens om att smyga.
En dag kom hon hem och berättade utan omsvep att hon ville skiljas och stämma mig på halva vårt hem. Hon trodde nog att jag skulle få panik och oroa mig för framtiden, men lägenheten hade jag köpt helt och hållet för egna, hederligt intjänade kronor. Min ex-fru hade inget med den bostaden att göra, bortsett från att hon bott där i två år. Och nu hade hon mage att komma med krav.
Jag tog beskedet med ro. Jag försökte inte ens tala henne till rätta eller hindra henne från att gå till domstol. Jag väntade bara tills hon förlorade processen och fick betala rättegångskostnaderna. Min tidigare erfarenhet med min första fru hade lärt mig mycket. Den gången pågick tvisten i över tre år. Vi lyckades aldrig komma överens och varje möte i rättssalen slutade med högljudda gräl och bråk.
Till sist lyckades min första fru ändå hon stämde mig på hälften av mina tillgångar. Hon hade anlitat en skicklig advokat. Min ex tog ifrån mig lägenheten jag ärvde från min far.
Men den här gången, med min andra fru, agerade jag mycket klokare. Innan jag gifte mig igen hade jag redan en lägenhet i Vasastan. Den hade jag själv rustat upp, men jag hade skrivit över den på min brors namn honom litar jag på till hundra procent. Så när skilsmässan väl blev av, fanns det plötsligt inget för henne att kräva. Min erfarenhet från det första havererade äktenskapet gjorde att ingen kvinna kommer att kunna lura mig igen.
Lärdomen jag tar med mig är att man måste vara försiktig och tänka två steg före. Erfarenheter, även de bittraste, kan bli din största tillgång framöver.





