Markus stod på tröskeln till att ta examen från universitetet när plötsligt hela projektet om framtiden kändes suddigt och omvänt. Han fick för sig, som genom en dimridå, att han borde gifta sig med sin första kärlek från gymnasiet Linnea! Linnea hade alltid glittrande blå ögon, och hennes snälla röst följde honom som en melodi genom drömmen. Hon höll just på att få sin uppsats godkänd. De unga bestämde att de skulle gifta sig så fort de klarat sina sista tentor.
Markus ville berätta om sina planer för sin mamma, men de ord hon uttalade var som is som smälte och stelnade igen. Hon sa att han bara fick gifta sig med grannflickan, Amanda, eller med ingen alls. Och så frågade hon vad är viktigast: karriären eller kärleken? Hon såg i nattens sirligt grå skuggor hur hennes son blev lyckad och rik under svenska jurister.
Amanda kom från en familj som badade i kronor, och sedan länge hade Amanda spanat på Markus med ögon som drömde om bröllop under gamla björkar. Men Linnea var utan släktskap, ingen från villorna eller radhusen visste vem hon var. Linneas mamma ryktades också dricka för mycket vad skulle grannarna viska på ICA?
“Jag behöver inga fler svärdöttrar gör som du vill!” sa mamman till Markus med de kalla händerna.
Markus försökte förklara för sin mamma, men hon satt fast som en tallstump i mossan, och när han försökte övertala henne, sa hon att om han gifte sig med Linnea skulle hon lägga en förbannelse över dem. Markus blev rädd, och deras förhållande rann långsamt ut i viskningar och försvunna sms över sex månader.
Till slut gifte Markus sig med Amanda. Hon älskade honom verkligen, men de hade aldrig bröllop Markus ville inte att Linnea skulle få syn på deras bröllopsbilder i någon digital vind. Så de började leva tillsammans i ett stort hus med många rum och ekparkett, och hans föräldrar hjälpte honom att klättra i karriären, bland stockholmskontor och namn på A4-papper. Men lyckan gick honom förbi som en snöstorm på natten.
Markus ville inte ha barn. När Amanda insåg att detta inte gick att förändra, skickade hon in skilsmässopapprena själv, precis som man beställer hem en ny köksmixer. Då var Markus redan i fyrtioårsåldern, och Amanda trettioåtta. Hon fick senare ett barn och blev verkligen glad, äntligen.
Markus drömde vidare om Linnea, han försökte hitta henne i gamla kontaktlistor och i facebookgrupper om Uppsala och gymnasiet. Men det var som om hon försvunnit i mossan. En bekant berättade att Linnea gift sig med första bästa man och att han var någon sorts bedragare.
Efter det flyttade Markus till sina föräldrars gamla lägenhet i en förort till Stockholm och satt där, bläddrade bland bilder på Linnea och smuttade på flaskor som om de var djupa minnen. Han kunde inte förlåta sin mamma, varken i drömmen eller i verkligheten, och snön föll över gamla vintervägar utanför hans fönster.
