Jag var tio år när min pappa lämnade min mamma.
Hon tog det starkt, och redan då insåg jag att jag ville vara lika stark som hon. Min mamma sa aldrig ett ont ord om min pappa trots hans otrohet och även att han, vid ett par tillfällen, höjde handen mot henne. Hon pratade alltid om honom som min pappa, och endast med respekt. Kanske därför belönade livet henne, och så småningom fann hon kärleken på nytt min bonuspappa, Lennart.
För honom var det också ett andra äktenskap. Hans första fru anklagade honom ständigt för att vara misslyckad, eftersom han inte tjänade tillräckligt. Till slut orkade han inte mer, och en dag flyttade han ut. Kontakten med ex-frun höll han enbart för deras sons skull.
Efter skilsmässan började det vända för Lennart. Framförallt mötte han mamma, som älskade honom helhjärtat och alltid stod vid hans sida. Sedan fick han en befordran på jobbet, och lönen höjdes mångdubbelt. Inom två år kunde han köpa en fin villa i Göteborg och började spara till en Volvo. När ex-frun fick höra om detta dök hon genast upp för att försonas, men det var för sent. När han tackade nej, förbjöd hon deras son att kontakta sin far.
Lennart blev som en riktig pappa för oss. Han brydde sig, delade med sig av sin tid, var engagerad i våra liv och uppmuntrade oss i våra intressen. Plötsligt kändes livet ljust igen, särskilt när vi såg mamma le.
Åren gick. Jag och min syster blev vuxna, bildade egna familjer, och mamma och pappa ja, för det var så jag började kalla Lennart gick i pension och njöt av livet. Jag var säker på att lyckan skulle vara med dem ända till slutet…
Tills den där dagen då mamma ringde. Hennes röst skalv, och hon bad mig komma direkt.
Jag förstod direkt att något hänt Lennart. Mamma skulle aldrig ringa så annars.
Det visade sig att någonting förändrats hos honom. Han hade beslutat att testamentera allt hela sitt livs besparingar och huset i Göteborg till sin son, den han inte haft kontakt med på trettio år. Jag och min syster hade aldrig förväntat oss att få något av Lennart, men vi hoppades ändå att huset skulle gå till mamma. Hon hade satsat allt, kärlek och tid, på deras hem. Om något hände honom nu, skulle hon bli hemlös.
Mamma grät länge den kvällen, och jag försökte trösta henne. Jag förstod inte varför Lennart hade gjort så mot mamma Det kändes som om luften gick ur henne och oss alla.
