Jag har alltid varit en godhjärtad person och har aldrig varit girig. Om någon behövde något som jag själv kunde undvara, har jag alltid delat med mig utan att tveka. Ibland måste man hjälpa sina medmänniskor, så står det ju till och med i Bibeln.
Så en dag bestämde jag mig för att ge bort en jacka utan att ta betalt för den. Kanske finns det någon där ute som fryser om vintern och min jacka bara ligger oanvänd här hemma. Jag hade knappt haft på mig den, och den var köpt för en rimlig summa.
Hur som helst, jag lade ut en annons på ett svenskt forum. Det tog inte lång tid förrän en kvinna hörde av sig via ett privat meddelande. Vi bestämde att ses klockan nio på kvällen.
Vid midnatt ringde det plötsligt på dörren. Vem är det? frågade jag.
Vi kom överens om att du skulle ge mig jackan. Vi sa klockan nio, men nu är det tolv på natten. Inser du inte att folk faktiskt sover vid den här tiden? Vi kan ta det i morgon istället.
Nej, jag vill ha den idag!
Jag blev nästan överröstad av hennes fräckhet. Men till slut bestämde jag mig för att ändå ge henne jackan. När jag räckte över den, sa hon bara:
Jag tänker inte prova den ute på gatan jag måste testa så den passar först.
Vad är det att prova, tänkte jag, den är ju gratis.
Ska jag prova den i trapphuset då? Kan du åtminstone bjuda in mig i din lägenhet?
Barnen sover, sa jag.
Jaha, men då tar jag hissen upp ändå.
Kvinnan fräste åt mig, tog jackan och gick direkt, utan att ens säga tack.
Trots allt som hände gav jag ändå bort jackan. Men så här oförskämt bemötande har jag aldrig varit med om. Jag bestämde där och då att jag inte tänker ge bort något fler gånger. Folk verkar helt enkelt inte uppskatta det!
