För ungefär ett år sedan bestämde jag och min fru oss för att gå skilda vägar bokstavligen och börja använda våra egna rum i lägenheten för att inte reta upp eller trötta ut varandra. Nästan alla har ju sina egna vanor och saker de vill göra.
Min fru, Saga, älskar till exempel att lyssna på hög musik och vägrar använda hörlurar. Själv älskar jag att läsa böcker i total tystnad eller titta på svenska dramaserier. Ibland måste jag ta hem arbetet och prata i telefon med kunder. Då stör jag ofta henne. Så vi bestämde oss för att bo separat inom lägenheten, förstås. Vi har två rum, och båda är inredda. Därför vill jag dela med mig av min erfarenhet av att ha egna rum under samma tak.
Att man knackar innan man går in är den bästa lösningen. Det är riktigt skönt du sitter i ditt eget rum, gör vad du vill, ingen springer in och stör eller kräver din uppmärksamhet. Kanske undrar du, varför måste man ens knacka?
Som barn hade jag också mitt eget rum, men dörren var ofta öppen och mina föräldrar kunde komma in när de ville för att fråga vad jag gjorde. Oavsett om jag läste, sov, tittade på TV eller lekte. Då fick jag alltid hitta på någon ursäkt. Ingen skällde på mig, det var bara så det var. Det där kunde kännas obekvämt ibland.
Nu kan jag säga till Saga, genom en stängd dörr, att jag är upptagen. Vill jag inte prata just då, får hon vänta. Hon respekterar det och klampar inte bara in och stör mitt flow. Hon har sitt, och det känns riktigt bra!
Att ha sitt eget utrymme är en fantastisk frihet! Jag går in i mitt rum och kan göra precis vad jag vill. Behöver inte stämma av med någon, eller fråga om lov. Jag arrangerar mina saker precis som jag vill, eller njuter av lite organiserat kaos bland mina böcker och papper.
Det finns till och med en viss spänning i det… Det är tydliga gränser mellan mitt och hennes. Jag respekterar hennes utrymme och ser fram emot när vi ses. Går aldrig in i hennes rum utan att fråga först. När jag får ett ja känns det lite extra speciellt. Om man alltid kunde gå in precis när man ville, skulle ingen nyfikenhet finnas kvar.
Det kan påminna om tiden då man precis börjat träffa någon man vet inte om man är välkommen förrän man frågar. Den lilla osäkerheten gör det hela mer spännande.
Många män märker att när de flyttar ihop med någon, försvinner lite av kittlingen känslorna blir mer slentrian. Allt är alltid tillgängligt. Men att ha separata rum kan verkligen lösa många problem.
Jag har kommit fram till några saker.
Självklart, om vi pratar om de som har stora villor ute i skärgården med många rum och flera badrum, så är det här sättet vardag för dem. Inget nytt där. Men för vanliga människor som vi, med en tvåa i Sundbyberg, känns det faktiskt som en välsignelse.
Jag vet att många, trots två rum, ändå väljer att samsas i samma ofta för att barnen tar det andra. Och finns det ett tredje, blir det ofta vardagsrum. Men varför, egentligen? Både man och hustru behöver sitt eget utrymme, även i vanliga lägenheter.
Det viktigaste jag lärt mig är detta: att respektera varandras utrymme och ha möjlighet till egentid gör både relationen och livet bättre. Man växer av att kunna vara sig själv, och närmar sig varandra med mer nyfikenhet och glädje. Att leva tillsammans betyder inte att alltid vara tillsammans och kanske är det just det som är nyckeln till att behålla gnistan.
