Klockan var runt åtta på morgonen när hela min familj samlades på det lilla advokatkontoret i Gamla Stan, fulla av förväntan över att en rik släkting hade lämnat efter sig ett rejält arv. När vi satt där började nervositeten stiga eftersom advokaten dröjde. Min äldre syster, som nästan skakade av iver över att se om hon fanns med i testamentet, dolde knappast sin otålighet. Kom igen nu, faster, kan du åtminstone visa lite respekt? Vi borde sörja. Pappa är faktiskt borta, sa min bror Bengt.
Kalla mig inte för faster. Jag är inte så gammal använd mitt förnamn istället, svarade Elsa lite stött. Det är ändå komiskt att du tror att smink och behandlingar ska hålla dig ung, muttrade Bengt tillbaka.
Till slut kom advokaten, herr Lindberg, in med sin portfölj och granskade oss prövande innan han lyfte fram en hög papper. Är ni redo för att jag läser upp arvet efter Robert? frågade han, och vi nickade spänt. Med ett lurigt leende började han läsa upp testamentet.
Jag lämnar mitt arv till er alla. Men det är inte till alla ni som det kommer att delas ut. Jag har bestämt att ni ska få ge er ut på en riktig skattjakt, precis som min mamma brukade ordna för mig och mina syskon. Ni måste börja resan i min lilla hemby i Småland. Familjen hade det inte fett, men vi hade varandra och var lyckliga. Som äldste son ärvde jag en gammal kista av mamma, och däri väntar era skatter. Dock är det bara den mest uppmärksamma som kommer hitta nyckeln, som är gömd någonstans i huset det är ingen enkel uppgift. Jag önskar er lycka till! Det blev tyst en stund i rummet när vi insåg att pappa ännu en gång, även efter sin död, fick oss att vara med i ett av hans upptåg.
Tystnaden avbröts av Elsa, pappas äldsta dotter: Jag, min man och barnen åker till byn direkt. Någon annan som vill hitta nyckeln med oss?
Bengt och jag tänker inte leta efter någon kista eller nyckel. Med tanke på hur pappa var är det omöjligt att det hela är så enkelt. Jag är säker på att det finns en annan twist här. Vi vill ändå inte ha pengarna, sa Linnéa, den yngsta av systrarna.
Elsa och hennes familj tog bilen till Småland. Väl framme i byn började jakten de klättrade in i ladan för att kika på korna, letade ledtrådar i halmen och klättrade över staket till grannarnas förundran. Under letandet förvandlades Elsas fina klänning till något som mer liknade trasor. Till slut hittade de ändå nyckeln och öppnade kistan, och alla drog efter andan. Där inne låg bara en lapp och en massa kolor.
Alla mina sparpengar är skänkta till välgörenhet. Ni har fått det ni förtjänar. Tack för att ni spridit glädje i min hemby, stod det i brevet, signerat med min fars namn.
