Vet du, det här hände mig för ungefär femton år sedan. Jag satt på ett barnhem i Uppsala när en liten flicka med djupgröna ögon tittade på mig länge, och sen bara slängde ur sig:
Har du en dotter?
Nej, svarade jag lite paff.
Hon suckade djupt och sa, med en sorgsen röst:
Skulle du vilja ha det?
Innan jag hann fundera klart la hon till:
Jag kan bli din dotter. Om du vill det, så klart…
Det snurrade i huvudet på mig. Jag hade ju redan en son som då var 20 år, och hade aldrig tänkt tanken att skaffa ett barn till. Men hennes ord “En dotter är aldrig för mycket” och den där blicken, de träffade mig rakt i hjärtat.
Det hade alltid varit en hemlig dröm, en dotter att klä upp i fina klänningar, köpa hårband och dockor till, måla naglarna och leka lekar med. Men ja, det blev en pojke, och sen vågade jag aldrig försöka få fler barn. Så jag sa till mig själv: Här sitter jag, vuxen, mogen hur ska jag orka uppfostra en flicka nu? Särskilt när det varit ens dröm så länge…
Ja, såklart jag vill! fick jag ur mig till slut. Och då kastade hon sig i min famn, som om vi varit mor och dotter precis hela hennes liv.
I den där långa, varma kramen gav hon mig all den kärlek hon hunnit samla på sig under sina år på barnhemmet. Hennes namn var Linnéa, och hon var fem år gammal. Hon hade kommit till barnhemmet i Sundbyberg när hon bara var ett och ett halvt, efter en olycka där båda hennes föräldrar omkommit tillsammans med fem andra personer. Sedan dess hade hon längtat efter en familj, men det hade varit så mycket byråkrati och turer att det dragit ut på tiden.
Du kan inte förstå hur lycklig hon var över en ny familj hon gick omkring och lärde sig namnet på hela släkten utantill. Alla föll verkligen pladask för henne, för hon var så otroligt kärleksfull. Min man var väl skeptisk till det hela till en början, men det tog inte många minuter innan han också blev helt betagen av henne. Snart kallade hon oss mamma och pappa och han kunde aldrig drömma om att vara utan henne.
Linnéa kom snabbt in i allt, och höll jämna steg med sina jämnåriga i skolan. När hon började ettan stack hon ut direkt smart, eftertänksam och logisk. På sistone har hon fått upp ögonen för poesi och skriver dikter jämt. Hon är allas favorit nu, och jag tackar universum varje dag för att jag valde att besöka barnhemmet den där dagen för så många år sen.
