Min svärmor är väldigt beskyddande mot sin son. Varje dag under semestern går min make hem till sin mamma för att äta lunch. Hon skickar sms till honom varje dag. Har han något problem vänder han sig genast till sin mamma för råd. Behöver han pengar går han till henne.
Idag kommer jag hem från jobbet och ser att hans mamma har kommit hem till oss med en resväska full med saker och böcker.
Hej, svärmor! hälsar jag. Vad gör du med väskan?
Jag har bestämt mig för att stanna hos er en vecka och hjälpa till med hushållet, med barnen, ja, din man också. Du har ju så mycket att göra nu när du jobbar i Stockholm, eller hur? Du hinner inte alltid med allt, sa hon.
Min svärmor är så otroligt bestämd och bestämmer gärna själv utan att fråga. Jag ville inte bråka, så jag gick för att prata med min man. Hans reaktion förvånade mig verkligen!
Men älskling, din mamma har bestämt sig för att bo hos oss? Utan att ens fråga oss? Hon påstår att jag inte klarar av hushållet.
Jag har inget emot det. Hon kan väl bo här. Varför skulle inte din mamma få komma och bo hos oss en vecka om min mamma får det? Är min mamma sämre än din? När din mamma bodde hos oss en vecka sa jag ingenting, eller hur? frågade min man.
Vänta lite… Min mamma bor i Göteborg, hon kommer hit bara en eller två gånger om året! Jag tänker inte skicka henne till hotell. Din mamma bor bara ett kvarter bort och besöker oss nästan varje dag! svarade jag.
Jag vill inte att min svärmor bor hos oss när jag själv inte är hemma. Jag ser framför mig hur hon rotar runt i våra saker och tittar igenom våra skåp när vi inte är där.
Min man är van vid den här typen av överbeskyddande beteende från sin mamma. Trots att han börjat få grå hår springer hon fortfarande runt, kokar soppa och tar hand om honom som när han var barn. Vi har ofta diskussioner om det här. Jag störs av att min man fortfarande inte riktigt släppt taget om sin mamma. Svärmor blir arg för att hon tycker jag inte tar hand om hennes son tillräckligt. Hon kommer med råd om hur vi ska leva, vad jag ska göra och hur jag ska ta hand om hennes son.
När vi gifte oss brukade min svärmor komma på besök varje dag, tvätta min mans strumpor och vänta på honom med middagen färdig. Till slut fick jag nog. Jag pratade med min man och han pratade med sin mamma och besöken minskade till två-tre gånger i veckan. Men när vår son föddes började min svärmor komma ofta igen.
Nu känner jag att jag måste hyra en egen lägenhet om det är hon som ska bestämma här hemma. Jag sa detta till min man. Om hans mamma stannar här, flyttar jag ut.
Mamma vill ju bara hjälpa till! sa han irriterat.
Men är det verkligen hennes hjälp jag behöver?
I Sverige är familjeband viktiga, men vi tror också på frihet och respekt för varandras gränser. Jag har lärt mig att ibland behöver man sätta gränser, även om det kan kännas svårt för utan respekt blir det ingen riktig trygghet, varken för mig, för min man eller för vår familj.
