Du är bara en snickare! Hon lämnade honom på grund av hans smutsiga kläder utan att ana vem han egentligen var
De säger att kläderna gör mannen. Men ibland blir det gamla ordspråket en fälla som kan kosta det dyraste man har. Den här drömmen vill få dig att se på folk annorlunda.
**Drömbild 1: Skam framför glasfasaden**
Solen glittrade som silver i de spegelblanka rutorna till Stockholms nyaste kontorspalats. Vid entrén stod en välklädd kvinna vars klädsel glimmade som tusenlappar. Men hennes ansikte var förvridet i en sur min. All hennes blick fastnade vid mannens smutsiga arbetsbyxor och den skrapiga hjälmen i hans hand.
**KARIN:** Ser du inte ut! Det är byggdamm överallt! Hur många gånger har jag inte sagt att du skall byta om innan du kommer hit till jobbet?
**Drömbild 2: Iskall Lugnt Mot Raseri**
Mannen såg inte det minsta skuldmedveten ut. Han borstade av sig lite grus från sin urtvättade jeansjacka, mötte hennes blick och sa:
**GUSTAV:** Jag kom direkt från bygget. Vi blev klara med betongplattan nyss.
**Drömbild 3: Hård Separation**
Karin tog ett steg fram, rösten blev knivskarp och viskande, ögonen flackade mot de eleganta kollegorna som virvlade förbi på Östermalm.
**KARIN:** Det spelar ingen roll. Du är bara en vanlig snickare. Vad ska mina vänner tro? Glöm mitt nummer.
Hon vände sig om med ett dramatiskt svep, men då svängde glasdörrarna plötsligt upp som i en film.
**Drömbild 4: Overklig Vändning**
Ut studsade en man i mörkblå kostym, andfådd, viftande med en Ipad utan att ens titta åt Karin. Han skyndade direkt mot snickaren.
**KOSTYM-MANNEN:** Herr Bergström! Vänta! Investerarna står redo för helikopterturen över *ditt* nya hus.
**Drömbild 5: Sanningens Blixtrande Ögonblick**
Karin frös fast där hon stod, som om någon dragit ur fjädrarna i hennes ben. Hon vred sig om, hakan nästan lossnade av häpnad. Herr Bergström? Ägaren till huset?
Gustav log skrattande och slängde nonchalant hjälmen till assistenten.
**DRÖMSLUT:**
Karin tog ett stapplande steg, rösten darrande som björklöv i aprilvinden:
Gustav jag visste inte. Varför har du aldrig sagt att byggnaden är din?
Gustav Bergström såg på henne, men värmen var som borta ur hans blick. Bara en stilla, nordisk kyla.
**GUSTAV:** Jag ville veta om du gillade mig. Eller bara min titel. Nu vet jag varför.
Han rättade till jackan som förut var skräp, och tillade:
**GUSTAV:** Du behöver inte ta bort mitt nummer. Jag blockerar dig ändå. Ha en fin dag.
Med bestämda steg gick han mot hissen, där helikopterns rotorljud redan ekade som drömdåd från taken. Hon stod kvar ensam på Humlegårdens trottoar, som om världen plötsligt blev genomskinlig och hon förstod: det var inte bara en handlingskraftig byggare hon just förlorat. Det var sin enda chans till något äkta.
**Drömmens sensmoral:** Döm aldrig havets djup efter skummet vid stranden. Bakom smutsiga skor kan det gömma sig någon som bygger hela städer. Bakom kostymen döljer sig kanske bara tomhet.
