Sara var inne på sitt sista år på universitetet när hon plötsligt upptäckte att hon var gravid. Hon väntade med att berätta för sin pojkvän tills magen började synas ordentligt, ungefär fem månader in.
Varför har du varit så tyst, alltså? frågade Fredrik och rynkade pannan. Du vet att enligt mina principer borde man vänta med barn tills efter man tagit examen och står stadigt i livet.
Sara bara log lite, ryckte på axlarna och svarade: Men jag har alltid sagt att pluggandet egentligen inte är min grej. Jag vill ha en stor familj!
Fredrik blev så upprörd att han slängde den där tjocka kursboken han just höll i, inte så dramatiskt men ändå, den landade på golvet med en duns.
Vi löser det, försäkrade Sara käckt. Vi flyttar in i din mormors lilla lägenhet på Södermalm, och så får hon ta hand om barnen. Och efter det ett till! Men först måste vi gifta oss, och det ganska snabbt tack.
Hör du dig själv? Du har låtsas vara så gullig hela tiden, utbrast Fredrik. Han slängde ner sina kläder i resväskan och började packa.
Varför lämnar du mig? Du måste ju ändå gifta dig med mig! Går du nu, så skäms jag inte för att låta hela universitetet höra om det!
Jag tänker INTE bo här med dig, svarade Fredrik bestämt. Bo själv i en månad och gör vad du vill sen! När barnet föds fixar vi ett faderskapstest, så betalar jag underhåll. Punkt slut.
Tio år senare satt Fredrik bakom skrivbordet på ett kontorslandskap mitt i Stockholm och försökte se viktig ut. Plötsligt kom chefen, en man med konstant kaffeandedräkt, förbi och frågade: Fredrik, har du någonsin pratat med din son?
Nja, vi känner inte varandra så där, erkände Fredrik halvt skamset.
I ett märkligt infall bestämde sig Fredrik för att dra sin gamla historia om hur han blivit grundlurad av en tjej för sina nya studenter. Alltså, du bara lämnade henne där med barnet då? undrade någon.
Lämnade? Jag har faktiskt skickat pengar, fräste Fredrik.
Hon säger att du bara skickat några ynka kronor, sa en annan.
Jaja, och sen har jag tydligen varit elak mot pojken också, muttrade chefen ironiskt.
Fredrik var fortfarande besviken på Sara, trots åren som gått. Han anmälde sig nu som barnets pappa och sa att han skulle betala ett korrekt, lagom svenskt underhåll enligt Skatteverkets regler. Det blev faktiskt mindre i månaden än han slentrianmässigt Swishat tidigare.
Sara hade varit gift i ett år vid det laget, och enligt Fredrik hade hon lyckats odla fram en unge minst lika busig som hon själv. Livet händer, med eller utan tentaplugg och mormors lya på Södermalm.
