Astrid var föräldralös och tillbringade hela sin barndom på ett barnhem i Göteborg. När hon fyllde arton gifte hon sig, utan att riktigt förstå vad det innebar att vara hustru och att leva i en familj Astrid hade aldrig haft vänner som var gifta och visste därför inte mycket om familjelivets vardag. Väl på sin mans lägenhet började hon hungrigt samla all information om hur en idealisk fru skulle vara. Hennes största källa för råd blev svärmodern.
Visst hade Astrid flera gånger hört berättelser om svärmödrars elakhet, men hon hoppades ändå att svärmodern, eftersom Astrid själv saknade en mamma, skulle fylla den tomma platsen och vilja Astrid väl. Och på sätt och vis var det så svärmodern ville egentligen inget ont, men allt blev inte som Astrid tänkte sig.
Svärmodern började entusiastiskt lära ut familjelivets regler och sa bland annat: Det är hustruns fel om maken är otrogen. Astrid förstod inte hon brukade tro att den som är otrogen själv bär skulden. Men nu fick hon höra att hustrun bär ansvaret för makens otrohet, för hon måste ha försummat sig själv och slutat att vara attraktiv för honom. Svärmodern rådde henne att behålla en getingsmidja, även när hon blev äldre, så Astrid skrev i sin dagbok: bli inte överviktig och gick med i ett gym.
Astrid var redan slank, men av rädsla för att bli tjock började hon tappa vikt. När hon klarat av den uppgiften kom svärmodern med ny visdom: I en vanlig familj arbetar båda. Astrid protesterade inte, hon ville själv göra karriär och var beredd att ta vilket jobb som helst. När hon frågade svärmodern hur man skulle arbeta också under föräldraledigheten, fick hon svaret: Föräldraledigheten är din sak det är upp till dig att lösa det!
Astrid noterade inte detta, men när hon några år senare tog ut föräldraledighet, började hon jobba deltid och hjälpte till som barnvakt. Hon kände sig nöjd, men svärmodern och hennes man klagade snabbt över att Astrid tjänade för lite pengar.
Astrid tänkte att det inte skulle göra något om hon använde sina pengar till att gå till frisören, men då kom en ny livsregel: Under föräldraledigheten har du ingen anledning att klä upp dig. När du börjar jobba igen, kan du fixa håret och sminka dig nu måste du spara pengar!
Under alla år gav Astrid alla sina inkomster till sin man. Och genom åren gick svärmoderns råd som en röd tråd: En bra hustru klarar hushållsarbetet själv! Så det blev Astrid som gjorde allt ensam. Av utmattning somnade hon ofta på soffan, men klarade ändå av allt. Fainting blev en vardaglig händelse för henne. Ofta när den yngsta av barnen somnat vid nio på kvällen, började Astrid städa och laga mat för nästa dag, medan maken redan tagit sig till sin tionde tupplur han tjänade ju pengar och var mycket trött.
Att Astrid blev tvungen att åka till Sahlgrenska sjukhuset blev ganska logiskt. Hon hade aldrig tid att lyssna på sin kropp eller märka symtom på att något verkligen var fel. Hon låg inne två veckor, och varken mannen eller svärmodern kom för att hälsa på. Som tur var hade Astrid mobilen med sig och kunde ringa en vän som tog med allt hon behövde. När hon blev utskriven satte hon genast igång med att ansöka om skilsmässa.
Så Astrid fick erfara att livet ibland kräver mer än att bara följa andras råd. Att lyssna till sin egen kropp, sina behov och sitt hjärta är avgörande. Ingen kan definiera din lycka åt dig den måste du själv ta ansvar för.
