Jag älskar verkligen min son, och ända sedan han kom till världen har jag gjort allt jag har kunnat för att ge honom det allra bästa.
Tillsammans med min fru har vi försökt uppfylla alla hans önskningar. Han har alltid gått klädd i fina kläder, fått vara med på de dyraste simskolorna och hobbykurserna i stan, och även om han hade allt han pekade på har han alltid behandlat både mig och sin mamma med respekt.
Jag sliter som en bäver både dag och natt bara för att se till så att sonen har vad han behöver. Men vet ni vad? Det gör mig inget. Jag hittar alltid tid för honom när han behöver mig, även om det ibland är efter tredje koppen kaffe och sömnen lyser med sin frånvaro.
Min son har alltid varit en toppenunge, och jag visste att det bara var en tidsfråga innan tjejer började dyka upp på hans radar. Hans mamma och jag var faktiskt mentalt förberedda för den dagen, och tada där var den! Visst, vi väntade oss inte att det skulle gå så här snabbt, men vi tog emot hans nya flickvän med öppna armar (och kanske aningen för hög förväntan på kanelbullar till fikat). Det enda vi bad om var att han skulle ta med henne hem på middag. Han såg inte ut att ta illa upp; han föreslog till och med självmant att bjuda in henne nästa gång vi sågs.
Min fru tyckte idén var toppen. Vi visste ju att han var en klok kille som bara väljer det bästa, men vi ville ändå träffa henne och bekräfta den där magkänslan han är ju ändå fortfarande ung och lite naiv.
När min son äntligen presenterade sin nya flickvän blev jag snabbt förvånad. Först verkade hon jättetrevlig artig och öppen. Men ju mer vi pratade, desto mindre charmad blev jag. Det slog mig att hon kanske var ett riktigt kap för Skatteverket alltså, inte för vår son. Hon hade en rätt trist attityd, och det stod snart klart att hon egentligen bara brydde sig om sig själv.
Jag jobbar som polis i Stockholm, så jag kände igen henne ja, faktiskt! Hon hade varit misstänkt för bedrägeri. Tydligen brukade hon ragga upp killar på nätet, låtsas vara föräldralös, och sno åt sig pengar på Swish innan hon blockerade dem överallt. Meriterad, minst sagt. Hela hennes bakgrund var full av blåsta killar.
Jag berättade allt för min son. Han trodde förstås inte ett ord. Han började till och med gorma om att jag försökte sabotera hans lycka. Sedan packade han sina saker och stack hem till sin flickvän och där sitter väl han nu och klurar på livet mellan två ostmackor och någon Netflix-serie.
Vi har inte haft kontakt på över en månad. Nu börjar jag undra om jag gjort fel kanske har hon faktiskt förändrats? Eller är det någon som försökt sätta åt henne och det bara blev ett missförstånd?
Vad skulle ni ha gjort om ni stod i mina lagom slitna Ecco-skor?
