Förlåt mig, Rolf Andersson, men jag måste faktiskt gå lite tidigare idag. Mitt barn har blivit sjuk. Skulle du kunna ge mig tillåtelse?
Elsa la de färdigställda dokumenten på skrivbordet tillsammans med nästa dags möteslista. Det var fortfarande en timme kvar av arbetsdagen, men förskolan hade ringt två gånger och hon vågade inte längre skjuta upp det. Hon hade fått jobbet på denna byggfirma av en slump, nästan som en dröm, särskilt med tanke på sin bristande erfarenhet som sekreterare och de personliga egenskaper som hade efterfrågats i annonsen. När Elsa såg sig i spegeln innan intervjun hade hon skakat på huvudet:
Det avsnittet gäller definitivt inte mig.
Den slitna, men vårdade, koftan hade överlevt några år till, men kjolen den saknade redan länge den forna glansen. Hennes mamma hade sytt den för hand, valt tyg, suttit nätter vid symaskinen, och tagit mod till sig inför varje ny söm.
Den blir inte sämre än en köpt.
Såklart inte mamma, den är ju unik! svarade Elsa och log snett. Hon förstod hur mycket modern behövde de orden.
Extra pengar till nya kläder fanns sällan hemma. Elsa minns hur det varit när pappa levde och klädval aldrig var ett problem. Men det förändrades när han försvann. Mammas lön som undersköterska räckte knappt till och blev ännu tunnare när mormor blev sjuk. Långa och ibland syrliga samtal präglade relationen mellan mamma Ingrid och mormor.
Ingrid! Du saknar helt känsla för familjegemenskap! Men nu tillhör du oss. I den här familjen tar vi hand om varandra.
Elsa var för ung för att förstå vikten i mormors ord men insåg med tiden att sådana förpliktelser gick åt ett håll. Hennes mamma förväntades vårda mormor, skänka det mesta av lönen, medan mormor tog emot som en drottning, aldrig med något i gengäld. Klagomål och anklagelser regnade från mormor över Ingrid.
Mamma, varför svarar du aldrig tillbaka? På senare år förstod Elsa ingenting när ännu en dos av goda råd delades ut. Ibland tvingades hon följa med till mormor även om mamma försökte undvika det.
Vet du Elsa, det spelar ingen roll. Hon har fel. Men hon är sjuk och väldigt ensam. Det är bara vi kvar. Hon grälar med sin syster och släktingarna vill inte veta av henne. Och så Jag lovade din pappa att hon inte skulle lämnas ensam.
Elsa blev arg på mormor, ville säga emot, men Ingrid föste henne varsamt åt sidan.
Låt det bara rinna av. Jag tar det inte personligt. Viktigast är att vi gör det rätta. Mormor har aldrig behövt något. Och kom ihåg, allt som är hennes är hennes. Det har aldrig varit eller kommer bli vårt.
Det var först när mormor gick bort som Elsa förstod innebörden. Testamentet och ett avskedsbrev fanns i nattduksbordslådan. När Ingrid läst det smulade hon breven till små flagor och sa bara:
Då går vi.
Men varför? Elsa såg frågande ut.
Jag är färdig här. Mitt löfte är infriat.
Testamentet var lämnad till släktingar. Vad som stod i brevet berättade Ingrid aldrig för Elsa, mer än:
Hon lämnade det till de som verkligen var hennes. Fråga inte mer, Elsa. Smutsen får ligga kvar.
Trodde hon inte jag var hennes barnbarn?
Hon tyckte nog att du liknade mig mer än din pappa. Främmande blod…
Är det så?
Du är precis som din pappa. Framför allt i sättet. Han var den bästa jag känt. Glöm det dåliga, ta med dig det goda.
Elsa förstod inte alltid men såg hur viktigt det var för sin mamma.
Tiden gled vidare. Elsa klarade gymnasiet, började på universitetet och fick sin lyckokjol sydd. I kjolen gick hon till examina, arbetade som assistent, träffade barnets pappa. Kjolen kändes magisk så därför bar hon den även till intervjun. Vad fanns annars? Man kan ju inte dyka upp i jeans.
Hon hörde kollegors skratt i korridoren men sträckte på ryggen, som Ingrid lärt henne.
Men alltså, du har inget ordentligt cv? Och ensamstående dessutom? Var har du jobbat?
Jag har undervisat på universitet.
Varför byter du bana?
Jag ville prova något nytt. Elsa kämpade mot darrande knän. Det lutade åt avslag.
Men det blev inte så. Efter några frågor fick hon sitt provjobb. Hon hörde aldrig snacket om henne i kafferummet.
Varför henne till Rolf Andersson? Hon är ju ingen supersekreterare?
Han gillar kloka kvinnor. Klär vi upp henne så slår hon er alla Nä, dags att arbeta nu!
Med chefen blev allt snabbt odramatiskt. Han skrattade när han såg Elsa försöka tyda bruksanvisningen till kaffemaskinen.
Första gången jag ser en kvinna som läser manualen istället för att trycka på alla knappar. Vi kommer nog funka bra ihop!
Jobbet var inte så svårt. Rolf gillade kontroll men insåg att Elsa både var noggrann och hade minne som en elefant. Hon styrde upp möten, ringde alla, la schema som klockverk. Det enda han kunde klaga på var de återkommande VAB-dagarna.
Elsa, jag förstår, men snart står jag utan sekreterare.
Huvudvärk? Ska jag hämta en tablett?
Nej tack. Gå hem nu, men lös det här. Jag kan inte anpassa företaget efter ditt schema.
Det finns ingen att ringa. Mamma är borta. Det finns ingen.
Finns det ingen barnvakt?
Jag har inte råd. Men jag lovar, jag ska försöka hitta en lösning.
Elsa gick med tunga steg. På förskolan satt August med feber, hemma väntade tvätt och vardag. Varför var hon så ensam?
Men svaret fanns där. Som mamma sagt:
Det är sällsynt att bara stöta på de bästa människorna. De blir extra viktiga. Och du är matematiker. Hur stor är egentligen chansen att aldrig träffa någon bra?
Elsa hade ofta tänkt på sitt val av fadern till August. Robert, ung forskare, hade eld i blicken… Men de hade olika mål. Elsa ville kombinera familj och vetenskap, Robert såg ingen sådan framtid. Så när han erbjöds tjänst utomlands tog han den utan tvekan, även om han friat veckan innan.
Vi väntar väl några år? Det är ingen fara.
Robert… Jag är gravid.
Elsa såg honom stelna till och förstod att det var slut.
Måste det hända nu? Kan vi skjuta upp?
Det går inte. Men det ordnar sig. Lycka till!
De sågs aldrig mer.
August föddes en månad efter att Ingrid gått bort i en hjärtattack på jobbet. Elsa sörjde i tysthet.
Sen! Förlåt mamma, men sen. När August är här.
Men tiden räckte aldrig till sorg. August var svag, sjuk. Dagarna gick i ett hjul: tvätt, matning, städning, promenad. Elsa slutade på universitetet, orkade inte med folks viskningar.
Förlåt mamma, jag klarade inte allas blickar. Men du hade sagt att jag skulle se framåt. Och det försöker jag.
När det gick blev August lämnad på förskola. Han var ständigt sjuk så Elsa tog jobb som städare om nätterna på salongen vid hörnet, klamrade sig kvar så gott det gick.
Alla minnen snurrade medan hon hämtade August. Sedan apoteket, och snabbt hem. När de gick in vinkade grannen:
Hej Lisa!
Hej. Är han sjuk igen? Lisa såg på August.
Ja Chefen får snart nog. Andra gången på en månad.
Det vänder. Min lilla var frisk första året, sedan var hon sjuk jämt. Kan du inte anlita någon? Du har väl lite mer pengar nu?
Inte tillräckligt. Kom nu August, ta av dig skorna.
Barnvakter är snordyra. Synd du inte har en mormor.
Ja Vi hörs, Lisa.
Inombords ville Elsa gråta: Mamma, jag saknar dig så…
August sov och Elsa sökte barnvakter på nätet när det knackade lätt på dörren. Hon funderade varför besökaren inte ringde på men gick för att öppna.
Hej Elsa!
På tröskeln stod Greta Norström från porten bredvid. Elsa kände bara till henne till namn.
Hej Var det något särskilt?
Får man komma in eller ska vi stå här och frysa?
Oj, förlåt! Elsa släppte in Greta, som vant tog sig in i köket.
Behöver du en extramormor?
Va? Elsa höjde på ögonbrynen.
En extramormor. Någon som sitter barnvakt när det behövs.
Jag behöver det verkligen, men jag vet inte var man hittar en.
Du behöver inte leta. Jag är här. Vill du ha hjälp?
Elsa tvekade. Det var lockande men hon kände egentligen inte kvinnan.
Ursäkta, men hur visste du att jag letar?
Ha, barn är inget man gömmer. Lisa berättade.
Jaha Greta, missförstå mig inte…
Ställ alla frågor du vill, jag förstår. Du kan också få höra om mitt liv, så bestämmer du om du vill ha min hjälp.
Elsa bjöd på te och godisskål och bad Greta berätta om sig själv.
Född här i stan. Jobbat i fabrik. Två pojkar, båda vuxna. Ena i Luleå, andra i Malmö. Fyra barnbarn, men mitt sällskap har aldrig riktigt behövts. Nu är jag ensam. Lisa gav idén om att bli barnvakt. Tänkte fråga kanske gör det gott för oss båda. Jag tar inte mycket betalt. Tänk till och svara i morgon.
Elsa satt kvar länge efter att Greta gått.
Vad säger du mamma? Det är konstigt Jag har bara tänkt tanken så dyker hon upp.
Men hon sov knappt, tills hon på morgonen bestämde sig att tacka ja.
Så började deras samarbete.
Vi är arbetskamrater, Elsa! Du jobbar, jag jobbar. Alla vinner.
Får du ingen hjälp av dina barn?
Jo, men jag klarar mig själv. De har sina liv, jag tjänar ihop lite extra.
Elsa granskade först noga Greta och August ihop men slappnade av redan första dagen fann de varandra.
Stackare, är du dålig? Jag kokar hallonte, berättar saga. Sov så går det över, det vet jag!
Har vi ens hallon? Elsa kände sig rådvill.
Jag tog med. Hur skulle du hinna koka hallonsylt? Gå till jobbet, vi klarar oss.
August lärde sig läsa, spela schack, och simmade två gånger i veckan med Greta.
Hur skulle jag ha klarat det? har Elsa förundrat berättat för Lisa.
Min tur snart, när min Siri växt till sig, då ska jag sno Greta!
August växte, började skolan. Gretas hjälp behövdes mindre men de blev snabbt vänner.
Elsa, har du inte suttit fast här för länge? Rolf granskade nya papper. Med din utbildning kan du göra karriär. Vi skickar dig på vidareutbildning.
Nytt jobb, nya utmaningar och snabbt blev allt bättre för Elsa.
Vad roligt Elsa! Greta strålade.
Men när Greta försvann blev Elsa orolig på riktigt.
Lisa, var är hon? Ingen vet, och hennes söner hör inte av sig!
Ring du sjukhusen. Och håll ut.
Elsa började söka sjukhusen själv.
Vem är du? Ingen familj då lämnar vi ingen information!
Till slut hittade hon Greta.
Påkörd. Kort minnesförlust. Vem är du?
Hennes dotter! Var är avdelningschefen?
Greta lades in på nytt rum, Elsa höll hennes hand.
Hur mår du?
Vem är du?
Elsa. Vi minns snart, men först vila.
Gretas barn kom inte, så Elsa löste det själv.
Vad sa du mamma? Folk tänker på sig själva, som du sade.
Greta flyttade hem till Elsa. Hon förklarade för August:
Säg bara mormor Greta, då kanske minnet återvänder, ok?
Kommer hon bo här?
Ja.
Det känns rätt.
Nu blev det August tur att ta hand om Greta.
Sonen dök upp ett halvår senare. Det var August födelsedag, Elsa bar tårtkartongen när en lång man kom ikapp henne:
Du är Elsa?
Ja.
Jag är Henrik, Gretas son.
Kom in då. Varför frågar du?
Jag… Vet inte om jag har rätt att ta henne härifrån. Men jag ville.
Om du ville, hade du nog kommit tidigare. Nu är det för sent. Hon minns inte längre. Men du kan hälsa på.
Kan vi göra det?
Självklart. Det är din mamma.
När Henrik gick stirrade Elsa efter honom. Hon visste att han kanske aldrig kom tillbaka. Men det gjorde inget. De hade sin egen tid, sitt eget rum och sina egna relationer.
August, sätt på vattenkokaren! Nu firar vi!
Får mormor Greta också tårta?
Klart hon får! Största biten! Hon måste få söta till det, du vet, som hon brukade säga.
Söta till det! skrattade August.
Exakt, och det skadar inte oss heller, eller hur!
Elsa vred om nyckeln. Köksljuset lyste varmt. Hela lägenheten mjuk och lite skev som drömmen själv, där det som saknades blev till sist till något att hålla om.
