Viktor Andersson höll ett så noggrant öga på Oskar att den siste knappt märkte att någon iakttog honom. Det var ingen slump; Viktor hade i över fyrtio år tjänstgjort på ledande poster inom försvaret och var därför ingen nybörjare. Än så länge hade inget skett Oskar hade inte bjudit hem någon till sin lägenhet i Södermalm och hade inte gjort något som väckte misstankar.
Viktor visste dock att tålamodet så småningom skulle löna sig Oskar skulle så småningom gå i fällan. Intuitionen hade tydligen ingen avsikt att låta honom gå bakom ljuset.
Det hela var personligt för Viktor, för hans egen familj. Det hade varit så underbart när deras lilla dotter Alfhild var helt nyfödd! När hon föddes blev Viktor kortvarigt besviken över att det inte var en pojke utan en flicka. Han gömde sina känslor bakom ett hårt yttre, men inne i bröstet gnagde ändå ett litet tjejen! ett svenskt kärleksförord som han bara kunde hålla för sig själv.
Plötsligt var han ensam, utan någon att bita sig i när livet blev jobbigt. Äktenskapet hade dragit ut på tiden; jobbet på Stockholms försvarsmakt hindrade honom ofta från att träffa någon. Kvinnor ogillade hans långa arbetsdagar och stressade schema.
Sedan dök Lena fram. Hon var en prydlig, livlig kvinna i sina sena trettioårsåldern, och Viktor kände genast att drömmen om en son hade börjat blekna men vem behöver en son när man kan få en lika strålande dotter?
Det oväntade inträffade när Viktor, mitt i en rapport, märkte att hans lilla Alfhild hade smugit sig in i hans liv på ett sätt han inte kunnat förutse. När hon första gången log mot honom och fick tag i hans näsbros med sin lilla hand, smälte han ihop. Och när Alfhild en dag rusade mot honom med darrande steg och ropade: Pappa, pappa! fick Viktor lyfta upp henne i famnen och krama om henne så hårt att han nästan kände hennes hjärta slå.
Där och då insåg han att det viktigaste i livet var hennes lycka hans lilla stjärna, hans Alfhild, som han svor att aldrig låta bli sårad. Hon skrattade ofta: Vadå, Viktor, du skämmer bort oss! och Viktor köpte gåvor till sina älskade tjejer, njöt av de glittrande ögonen som speglade hans egen lycka.
Hur gick det då så snabbt att Alfhild växte upp? En gång var hon den lilla flickan som klamrade sig fast vid hans stora hand när han gick med henne till förskolan i Malmö. Hon tittade upp på honom med en blick som fick honom att känna sig som en gud i ett barnkalas. Pappa, du är så stor! Ska du köpa en björn till mig? frågade hon, och Viktor kände sig som den mäktigaste man i världen.
När hon sedan tog studenten, började på distansutbildning och gick i arbete, sa hon allvarligt: Pappa, jag vill stå på egna ben. På jobbet får jag snabbt erfarenhet, så jag vill inte slösa tid. Viktor var stolt över sin kloka dotter och kände att hon verkligen hade ärvt hans skarpa sinne.
En dag bakade Lena en paj, och Viktor funderade på om hans döttrar kanske skulle vilja köpa något åt honom. Men det visade sig att det var något helt annat. Alfhild hade precis fyllt tjugo år och sa med ett flin: Pappa, jag vill presentera dig för någon. Oskar är väldigt snäll, vi tänker ansöka om att gifta oss. Jag har bjudit in Oskar på fika idag. Precis då ringde telefonen.
Lena gick först till dörren och öppnade med ett glatt: God kväll, kom in! Jag heter Lena Andersdotter, och här är Alfhilds pappa, Viktor Andersson. Viktor nickade, skakade Oskars hand och kände hur tungan torrade i munnen. En främmande man hade just kommit för att ta hans enda barn hem en skrämmande tanke!
En annan röst i hans huvud, den förnuftige, frågade: Vad vill du egentligen? Vill du inte din dotters lycka? Oskar är snäll, har starka händer, varför skulle du hindra henne från att leva med både mamma och pappa?
Viktor ville inte lyssna på förnuftet. Han bestämde genast att Oskar var olämplig för Alfhild punkt. En plan växte i hans huvud: han skulle testa killen ordentligt och se till att han inte sårade dottern.
Efter några veckor stod Viktor i en hyrbil bredvid Oskars hus i Göteborg. På kvällarna, med ursäkt om arbetsuppgifter, hade han i tysthet följt efter Oskar när denne gick med Alfhild hem. Han ville se om något var fel.
Plötsligt såg han en ung kvinna gå med en liten flicka mot Oskars trappa. Viktor tog snabbt hennes väska och flickans hand och såg dem försvinna in i lägenheten. Han insåg att Oskar kanske inte var den han utgett sig för att vara men samtidigt började han känna en märklig sympati för den unge mannen. Kanske var han ju lika spontan och öppen som Viktor själv en gång i tiden.
Alfhild mötte sin far med stora ögon: Pappa, om en vecka gifter vi oss! Jag har bokat ett café med Oskar. Jag är så glad. Viktor såg på sin dotter, kände en röd fläck sprida sig i ansiktet över att han hade spanat på hennes blivande man. Alfhild fortsatte: Pappa, Oskars föräldrar kommer imorgon på eftermiddagen och vill hälsa. De ska övernatta hos honom. Idag kommer Oskars syster med sin dotter, Natalia, från en annan stad. Hennes man är på tjänsteresa men kommer senare.
På bröllopsdagen dansade Viktor med Lena som om han vore ung igen. Han bestämde sig för att lägga ner sina misstankar och sluta blanda arbete med privatliv.
Ett år senare föddes hans första barnbarn, en liten pojke vid namn Erik. Den nyblivna farfarn blev rörd till tårar drömmar går i uppfyllelse! Nu hade Viktor någon att prata om pojkarna och livet med, och Oskar visade sig vara en riktigt bra svärson.
Den lille Erik växer, ropar och skrattar, och Viktor njuter av varje stund. Vad som hände med Oskars provning kommer han att hålla för sig själv vissa hemligheter är bäst att lämna åt de närmaste.
För att inte missa fler roliga berättelser, följ vår sida och lämna en kommentar eller gilla!
