Okej, grabbar, fiske kan vänta, bestämmer Viktor Andersson och rycker upp fiskesnöret. Vi måste rädda den stackars kattungen.
Viktor styr en liten motorbåt över den lugna ytan i Vänern, medan hans passagerare turister från Stockholm ivrigt kastar upp spön. Dagen är strålande: solen skiner klart, en mild bris susar och fisken nappar friskt.
Viktor, ser du något där borta? ropar plötsligt en av resenärerna och pekar mot horisonten.
Kaptenen rynkar pannan och spanar ut över vattnet:
Som en fågel Nej, något märkligt.
När båten närmar sig, byter alla förvånat blickar. I vattnet, knappt över ytan, kämpar en rödaktig katt desperat för att hålla sig uppe. Den är genomblöt, rufsig och uppenbart utmattad.
Nej men! skakar Viktor på huvudet. Hur hamnade den där? Det är en och en halv kilometer till land!
Kanske föll den ur en annan båt? funderar en turist.
Eller så har strömmen drivit den, lägger en annan till.
Katten mjauar svagt och försöker simma mot båten, men kraften sinskar för varje ögonblick.
Okej, grabbar, fiske får vänta, bestämmer Viktor och greppar fiskesnöret. Vi måste rädda den stackars.
Att få upp katten är inte lätt den rycker, klöser och vrider sig från sida till sida. Till slut lyckas någon föra den mot nätet, och djuret lyfts försiktigt ombord.
Den ser helt urkörd ut, suckar Viktor medan han virrar in den darrande katten i en gammal vinterjacka. Hur länge har den varit i vattnet?
Katten kröker sig i ett hörn på däcket och tittar på människorna med vaksamma, skrämda ögon. Den blöta pälsen rycker åt alla håll, morrhåren darrar.
Så söt, suckar en av turisternas fruar. Den ser så ung ut.
Vi måste ta den till en veterinär, oroar sig Viktor. Vem vet hur mycket vatten den har svalt.
Veterinären undersöker katten och lugnar alla:
Den är frisk, bara utmattad. Uttorkad och rädd, men levande. Den behöver vila i tio dagar så är den som ny.
Ska vi leta efter ägaren? frågar Viktor.
Vi kan sätta upp en annons, men den verkar hemlös. Ser ut som en gatukatt.
Viktor tar hem katten. Hans fru Karin möter den nya gästen med värme:
Åh, vilken liten! Vi ska skämma bort dig!
De första dagarna gömmer sig katten under soffan och kommer fram bara för att äta. Sakta börjar den utforska det nya hemmet, och redan efter en vecka spinner den när Karin försiktigt smeker den på ryggen.
Vet du, säger Viktor till sin fru, kanske vi behåller den? Det är osannolikt att ägarna dyker upp.
Jag är inte emot det, ler Karin. Jag har länge drömt om en katt. Vad ska vi kalla den?
Lycklig, svarar Viktor omedelbart. Inte många får räddas i öppet vatten.
Katten, som hör sitt nya namn, lyfter huvudet och mjauar högt som om den godkände valet.
En månad passerar, och Lycklig har fullt integrerats i familjen. Den möter Viktor vid dörren, värmer sig på Karins knä och smyger sig in i köket för att kräva en liten fiskbit. Vattnet undviker den än så länge den närmar sig sin skål med försiktighet.
Den har nog en psykisk trauma, berättar Karin för grannarna. Efter sånt är det inte konstigt.
Kanske är det ödet som bestämt, funderar grannen Kerstin. Den kom rakt till er.
Viktor kliar katten bakom örat:
Kanske är det verkligen ödet. Bra att vi bestämde oss för att gå ut och fiska den dagen. Annars
Den röda katten gnider sig mot hans hand och spinner nöjt, som om den säger: Allt blir bra. Jag är med er nu. För alltid.
Och Viktor och Karin nickar tyst med.
Ibland blir en hjälp i rätt ögonblick den mest oväntade lyckan. Ibland kommer räddningen inte där du letar, utan lyckan simmar själv mot dig. Det viktiga är att inte missa stunden när någon behöver dig.
Det är just i sådana ögonblick som nya, oväntade kärlekar får sin början. Och även om starten är turbulent, föds de starkaste banden ofta i svåra tider.
