Skickade till äldreboendet
Lägg av med det där, Malin, du får inte ens tänka tanken! Greta Johansson sköt ifrån sig tallriken med havregrynsgröt med en bestämd rörelse. Vill du lämna mig på ett hem?
Där de sticker i en med vad som helst och trycker en kudde över ansiktet när man skriker?
Det kan du glömma!
Malin tog ett djupt andetag och försökte att inte titta på mormors darrande händer.
Mormor, det är inget “hem” så där, det är ett privat äldreboende. Det ligger nära skogen, det är sjuksköterskor där dygnet runt.
Du får sällskap, det finns stor tv.
Här hemma är du ensam hela dagarna, när pappa jobbar.
Jo tack, jag vet allt om det där “sällskapet”, kraxade tanten och lade sig bekvämare bland kuddarna. De tar allt man äger, snor lägenheten och dumpar en i diket.
Hälsa Johan att hans mor inte går härifrån levande. Han får ta hand om mig själv. Han är ju min son, eller hur?
Jag har skött honom, suttit uppe när han hade mässlingen. Nu är det hans tur.
Pappa sliter med två jobb bara för att kunna köpa dina mediciner! Han är femtiotre, blodtrycket spökar, har inte varit på bio på tre år, inte haft semester ens!
Det ordnar sig, avbröt Greta och knep ihop munnen. Han är ju ung, orkar ett tag till.
Och du, du ska inte lägga dig i. Gå och torka bort gröten. Det är ett enda kladd här!
Malin gick ut i hallen och suckade ljudligt. Hur pratar man ens med henne?!
Pappa kom hem klockan sju på kvällen. Han tog inte ens av sig skorna, satte sig bara ner på pallen i hallen och stirrade rakt ut några minuter.
Hur är det, pappa? frågade Malin och tog den tunga matkassen.
Det är okej, Malin. Det är kaos på lagret, årsbokslut snart. Hur är det med mormor?
Som vanligt. Ännu ett bråk om boendet. Hon tror vi försöker bli av med henne.
Pappa, det här går inte längre. Jag har kollat räkningarna för den här månaden vi har bara tre tusen kronor kvar till mat.
Jag måste betala för mitt studentrum och köpa kurslitteratur också.
Vi löser det, Johan stönade när han krängde av sig skorna. Jag har tagit ett extrajobb, nattpass som väktare varannan dag.
Du är inte klok! När ska du sova? Du kommer tuppa av någonstans!
Pappa svarade inte. Han gick in i köket, fyllde en kastrull med vatten och satte på spisen.
Har hon ätit?
Hälften låg på sängen. Jag bytte lakan.
Okej. Gå och plugga du. Du måste vara förberedd för tentan. Jag fixar henne nu, tvättar av henne och matar henne.
Malin såg på när pappa haltade iväg till sin mammas rum.
Hon tyckte så otroligt synd om honom. Hon såg hur en gång så stark och glad man höll på att förvandlas till en skugga.
Alla skämt var borta, han brydde sig inte längre om något.
***
En vecka senare blev det ännu värre pappa kom hem ännu senare och var alldeles vimmelkantig. Malin blev genast orolig.
Pappa? Mår du dåligt?
Det är okej, Malin. Fick lite yrsel i tunnelbanan bara. Så varmt där.
Sätt dig. Jag mäter blodtrycket.
180 över 110 visade apparaten. Malin hämtade tyst tabletter.
I morgon går du ingenstans. Vi ringer doktorn.
Det går inte, pappa rynkade pannan. Det är inspektion på jobbet i morgon. Om jag är borta får jag inget bonus. Och fastighetsskatten på mammas lägenhet har höjts nu.
Sälj den då, pappa! viskade Malin så inte mormor skulle höra. Sälj ettan hon har uppe i Västmanland.
Sexhundratusen kronor är ju jättemycket för oss nu. Vi kan betala skulder och hyra en bra hemtjänst.
Pappa suckade:
Hon vägrar skriva under
Pappa, hon har inte varit där på fem år! Vad ska hon med den till när hon inte kan lämna sängen?
Pappa hann inte svara förrän det dunkade till från rummet.
Greta slog med muggen i nattduksbordet och ville ha uppmärksamhet.
Johan! Johan, kom hit! Vem viskar du med där ute? Sitter ni där och planerar att kasta ut mig? hördes hennes skrälliga röst.
Johan tog pillret Malin räckte fram och gick in till sin mamma.
***
Sex år tidigare hade pappa haft en kvinna. Karin, snäll och lugn, kom förbi ibland med kanelbullar, de planerade små utflykter till landet tillsammans.
Allt tog slut när mormor blev sjuk. Karin försökte hjälpa, men tanten gjorde livet så svårt för henne att Karin till slut gav upp.
Jaha, nu kommer hon och tar för sig! Vill bara åt min son! skrek hon så grannarna hörde, låtsades få hjärtklappning varje gång Johan skulle gå på dejt. Få henne därifrån! Försvinn med henne!
Det slutade med att Karin försvann, och pappa gjorde aldrig en ansats att få tillbaka henne.
Telefonen ringde när Malin pluggade. Pappa var fortfarande inte hemma.
Ja?
Är det Johan Johansson? frågade en mansröst.
Nej, det är hans dotter. Hur så?
Tjejen, det är från personalavdelningen. Din pappa svimmade på mötet idag. Vi kallade ambulans, de tog honom till Södersjukhuset. Skriv ner adressen.
Malin klottrade ner den direkt i sin anteckningsbok. Hon hann knappt lägga på innan mormor ropade från sitt rum.
Malin! Vem var det som ringde? Var är Johan? Ska han komma med te, jag är törstig!
Malin gick in. Mormor låg halvsittande, inbäddad bland kuddar, med rynkad panna.
Pappa är på sjukhus, sa Malin kort.
På sjukhus? Greta stelnade till, men muttrade snabbt: Ja, det ser man! Gick på mig igår, nu fick han sitt straff av Gud.
Ingen bryr sig om mig! Vem ska mata mig nu? Sätt på tekokaren.
Malin svarade inte. Hon gick ut igen.
***
Tre dagar slet Malin med sjukhusbesök och hemmapassning.
Läkarna diagnosticerade pappa med kraftigt slaganfall på grund av utmattning.
De förbjöd honom att ens lämna sängen.
Malin, hur är det med mamma? frågade han det första han gjorde när hon kom till honom.
Det är lugnt, pappa. Grannen kommer in och hjälper. Du får tänka på dig nu. Du måste vila minst två veckor.
Två veckor… De kommer sparka mig då… Pengarna…
Sov, sa Malin och lade filten om honom. Jag fixar allt. Jag lovar.
Fjärde dagen när hon kom hem möttes hon av mormors grälande.
Var har du varit? Jag ligger här som ett smutsigt kolli, Johan slappar på sjukhuset och jag ruttnar här!
Malin knöt näven och svarade så lugnt hon kunde:
Såhär är det, mormor. Pappa är dålig, han kan få stroke om han oroar sig mer.
Äsch, tjafs! fräste Greta. Han är stark. Som sin far. Hjälp mig att vända mig, min rygg värker.
Nej, sa Malin och satte sig på stolen. Jag vänder dig inte. Och inte matar heller.
Greta stirrade på henne.
Vad är det där för nytt påhitt? Är du galen, flicka?
Nej. Vi har inga pengar. Inga alls. Pappa jobbar inte, han får ingen bonus. Din pension räcker inte ens till blöjor och dina blodtrycksmediciner.
Ljuger du! Johan har ju alltid haft en sparslant!
Finns ingen. Allt gick till dina undersökningar förra månaden. Nu får du välja: antingen skriver du på pappren för försäljning av din etta i Västmanland, eller så ringer jag socialtjänsten i morgon och då får du plats på kommunens serviceboende. Gratis.
Du vågar inte! skrek Greta. Jag är hans mor! Det är jag som bestämmer här!
Bestämmer över vad? Du tar livet av din egen son. Du bryr dig inte om att han kanske aldrig kommer hem från sjukhuset. Bara du får din kvällsmacka och ett varmt täcke.
Jag ringde det där boendet vi pratade om. De har plats nu, pengar från försäljningen räcker till vård. Det är riktigt bra där.
Jag tänker inte åka! hostade Greta.
Då får du svälta. Jag har inga pengar kvar till mat åt dig. Jag börjar extrajobba i morgon, och kommer hem sent. Du har en flaska vatten på nattduksbordet. Fundera på saken.
Malin gick ut och stängde dörren. Hon skakade hela kroppen. Hon hade aldrig varit hård förut, men nu förstod hon; om hon inte ändrade på allt, skulle hon förlora sin pappa.
Och mormor ja, hon skulle överleva dem alla, om man fortsatte gå under för henne.
Natten var tyst. Malin gick inte in till mormor, men hörde henne ropa, snyfta, till och med svära. På morgonen gick hon in.
Ge mig att dricka kraxade tanten.
Malin räckte muggen mot hennes läppar.
Så, vad säger du? Ska vi skriva på? Notarien kommer klockan tolv.
Era jäklar mumlade Greta, men utan samma gift som förut. Ni ska ta allt Nåväl. Ta fram pappren.
Men säg till Johan säg att han måste hälsa på.
Det kommer han, när han orkar gå igen. Och jag också. Det lovar jag.
***
Johan satt på en bänk i parken vid äldreboendet. Han såg pigg ut hade gått upp lite i vikt, fått färg på kinderna.
Bredvid satt hans mamma i rullstol, prydligt klädd i ny varm sjal, och tuggade koncentrerat på ett äpple.
Johan? Ja, Johan, kallade hon.
Ja, mamma?
Du, har du pratat med Karin? Är ni sams igen?
Johan log förvånat.
Ja, vi har pratat. Hon kommer hit på lördag, sa hon.
Det var väl bra, tanten vände sig mot blomrabatten. Då får hon se hur det är här. Sjuksköterskan, Anna, är så barsk, hon klagar på allt hela tiden!
Din Karin borde se om hon sköter mig rätt. Och du, Johan, var snäll mot henne! Det är fult när en man gör en kvinna ledsen.
Din far
Johan log och kramade mammans hand. På stigen sprang Malin emot dem, vinkade och log stort.
Pappa! Mormor! ropade hon innan hon ens hunnit fram. Jag fick stipendium! Och på jobbet fick jag fast tjänst!
Johan ställde sig upp och bredde ut armarna. Greta kisade mot dem.
Hon ansåg fortfarande att hon blivit orättvist bortkörd hemifrån, men höll det för sig själv.
När vårdbiträdet frågade om hon ville följa med till massagen, nickade hon bara bestämt.
Vi går väl, vännen. Men be honom ta det försiktigt, jag är en skör kvinna. Sist nästan klämde han sönder benet på mig
Du måste säga till honom att vara försiktigare. Han är som en björn, verkligen
Sjuksköterskan rullade bort henne, Malin kramade om pappa, och de stod länge och såg ut över de höga tallarna.
För första gången på mycket länge var de alla tre riktigt lyckliga.
***
Greta hann träffa sitt barnbarnsbarn Malin pluggade klart, gifte sig med en fin man och fick en son.
Johan gifte sig med Karin, och Greta kom faktiskt bra överens med nya svärdottern Anna glömde alla elakheter som svärmor slängt ur sig i början.
Mormor somnade in lugnt, utan några kvarvarande oförrätter mot vare sig sonen eller barnbarnet.
