Du tjänar ju massor med pengar, eller hur? Min frus syster lånade pengar och drog till västkusten.
Den här sommaren kom min frus kära lillasyster på besök till oss. Jag har alltid kallat henne familjens kelgris, eftersom alla på släktsammankomster mamma, pappa, ja, hela gänget alltid pratar om henne. Hon var strålande i skolan, tog sin examen på universitetet, fick ett jobb inom sitt område är hon inte den perfekta dottern?
Själv är jag gift med den äldsta systern, och hon hann varken avsluta sina studier eller få något riktigt erkännande. Men det verkade ingen bry sig om, eftersom jag har det gott ställt, driver eget företag, äger en lägenhet på Södermalm och har en hygglig Volvo och stabil inkomst. Men trots det är det ändå lillasystern som toppar listan i familjen.
Nåväl, nu i somras dök alltså min svägerska upp, och ganska snart frågade hon om hon kunde låna pengar av mig. Hon tänkte köpa sin första bostadsrätt, men hade inte tillräckligt till kontantinsatsen. För mig var det ingen förmögenhet det handlade om, så jag gick med på det utan att blinka. Hon intygade att hon jobbar statligt och absolut skulle återbetala allt i tid.
Så, hon fick låna pengarna, och lovade nästan högtidligt att varje månad betala tillbaka. Men knappt en vecka senare fick jag höra att hon rest till Smögen med några kompisar. Om jag ska vara ärlig blev jag fundersam hur kan någon som säger sig inte ha råd till kontantinsats plötsligt ha pengar till semester?
Hon berättade för släkten att hon sparat till den här resan hela året. Men det fanns ett problem: hon hade ännu inte köpt någon bostad. När jag frågade hur det gick, svarade hon bara att hon ändrat sig.
Jag bad henne vänligt att betala tillbaka lånet, med tanke på att pengarna faktiskt var tänkta till lägenhetsköpet och inte till badstrand och skaldjurstallrikar i Bohuslän. Då fick jag till svar på ett sätt som gjorde mig rejält irriterad:
Jag kommer tjäna stora pengar, du kan vänta lite till, nu har jag inga kvar.
Kan ni gissa hur det här slutade? Jo, förstås, hon gick raka vägen till min svärmor och klagade över att jag ville ha tillbaka pengarna för tidigt och att så behandlar man minsann inte sina släktingar. Och vips var lillasystern återigen ängeln i familjen och vi, de rika monstren.







