Elin blev inlagd på BB långt innan förlossningen var beräknad. Hennes graviditet hade varit komplicerad mot slutet, så läkarna ville inte ta några risker och dessutom väntade hon inte bara ett barn, utan tvillingar. Personalen föreslog ett planerat kejsarsnitt, men Elin ville så gärna försöka föda naturligt, och läkarna beslutade att ge henne en chans de kunde alltid ta henne till operationssalen om det behövdes.
Elin och hennes man, Fredrik, hade tecknat förlossning med partner och därför var det viktigt att han fick vara med. Förlossningen satte igång sent en kväll och Fredrik blev genast uppringd. Tjugo minuter senare var han på plats och de flyttades tillsammans till förlossningsavdelningen. Eftersom det inte var Elins första gång på BB kände hon till rutinerna och bemötte situationen med lugn och vett. Klockan fyra på morgonen föddes deras första barn.
Bebisen skrek så fort hon kom ut, och barnmorskan gratulerade Elin till hennes första dotter. Men istället för den vanliga glädjen tvingade Fredrik fram ett leende och vände sig direkt mot sin fru igen. Tio minuter senare födde Elin sin andra dotter. Den nyblivna mamman log av lycka, medan pappa Fredrik brast ut i gråt och det var inte direkt av lycka. Naturligtvis blev vi oroade, men Elin viftade bort det hela och sa:
Oroa er inte, om en timme har han hämtat sig. Det här är våra femte tvillingar, och återigen blev det bara flickor. Han drömde verkligen om åtminstone en son den här gången, så just nu är han bara lite ledsen. Men han älskar sina döttrar, så det ordnar sig. Och hon fick rätt: nästa dag utanför BB såg vi Fredrik leda en skara pigga flickor med ballonger och glada rop till sin mamma om hur mycket de älskade henne. Då förstod vi att den här familjen hade det riktigt bra, även om vi ändå tyckte lite synd om pappa.
Ibland blir livet inte precis som man hoppats men ändå kan det bli precis så bra som det bara går, bara vi lär oss att se lyckan i det vi faktiskt har.
