Min pappa brukade alltid tvätta sina strumpor själv. Han ansåg att strumpor var något personligt och det hade varit förnedrande för mamma om han bad henne ta hand om dem. Han var noga med att hans strumpor och underkläder alltid var rena och välskötta.
I min egen familj är det annorlunda min man, Anders, har aldrig tänkt sig att tvätta sina strumpor på egen hand. Han tycker det är onödigt att handtvätta dem och menar att vem som helst kan slänga dem i tvättmaskinen och därefter hänga dem på torkställningen.
Så där har vi levt. Men en dag missade jag ögonblicket när Anders var helt utan rena strumpor. Och då blev det plötsligt mitt fel!
Strumporna lagas inte längre, det är ju mycket enklare att köpa nya. Om jag hittar strumpor med stora hål i tvättkorgen slänger jag dem direkt i soporna. Det verkar som att han inte har särskilt många hela par kvar.
Om strumporna låg i tvättkorgen skulle jag ju tvätta dem. Jag ska inte behöva gå runt i hela huset och leta. Smutsiga plagg ska hamna i tvättkorgen! sa jag till Anders när han klagade.
Det är ditt ansvar att se till att jag har rena och strukna kläder, svarade han.
Plötsligt var hans strumpor mitt bekymmer. Ingen hade tidigare fått mig att inse att ansvaret delades så här. Det är märkligt hur olika förväntningar kan uppstå i olika familjer. Men jag har lärt mig att det är viktigt att tala öppet om vardagliga saker, och att ansvar för hemmet faktiskt är något vi måste hjälpas åt med. I slutändan är det samarbete och förståelse som gör vardagen enklare för oss båda.
