30 januari
Idag satt jag återigen och funderade över livet tillsammans med Elsa och vilka utmaningar vi fått på köpet. Jag är gift med en kvinna vars svärföräldrar vägrar släppa taget om att deras son, min fru Elsas ex-make, faktiskt skilt sig för flera år sedan. Det är över fyra år nu, ändå verkar hennes mamma och pappa försöka lappa ihop det gamla äktenskapet. Jag och Elsa gifte oss för tre år sedan och har haft det gott tillsammans sedan dess.
Svärmor påstår att Elsa gjorde ett förhastat val när hon valde att skilja sig, att det var ogenomtänkt och dumdristigt. Hon är övertygad om att det är hennes kall att återförena Elsa med hennes förra familj till varje pris. Sonen finns ju trots allt kvar där i bakgrunden.
När jag först träffade Elsa var hon redan skild. Enligt henne var det ett gemensamt beslut. Hennes exman hade redan träffat någon ny och gift om sig lyckligt antagligen låg någon affär bakom deras uppbrott.
Ibland undrar jag om det var ett misstag att gifta mig. Mamma pressade på ganska hårt. Hon blev gravid under vår dejtingfas och kärlek var det väl inte tal om, inte från början i alla fall. Om det inte vore för graviditeten hade jag troligtvis aldrig gift mig. Det var i alla fall min förklaring till mamma då.
Jag oroade mig inte för Elsas tidigare äktenskap. Jag ville i början bara se vad det var för person hon egentligen var. Det blev snabbt tydligt att hon inte saknade det livet, att hon var likgiltig inför exmannen, och detsamma gällde honom mot henne. De var gifta för barnets skull, det var allt. Nu pratar de bara om sonen som de har tillsammans.
Det är däremot svärmor som inte kan finna sig i detta. Hennes man är likadan. Ständiga försök att lappa ihop familjen. Deras inställning till mitt och Elsas förhållande är allt annat än positiv.
Ni är unga, ni har hela livet framför er. Varför blandar du in dig i någon annans familj? sa hon till mig när vi var ensamma.
Jag svarade att om Elsa hade varit gift, hade jag aldrig lagt mig i. Men nu står hon fri. Svärmor ville fortsätta diskussionen, men Elsa kom raskt in i rummet och samtalet dog ut. Redan där förstod jag att en varm relation oss emellan aldrig skulle vara möjlig och, handen på hjärtat, brydde jag mig inte särskilt mycket.
Vi gifte oss och startade vårt gemensamma liv utan några större kontakter med svärmor. Jul och någon enstaka sommar utflykt hörde till undantagen annars pratades vi inte vid. Men varje gång vi sågs var det samma gamla harang om hennes förlorade perfekta familj. Elsa försökte tysta sin mamma, och det märktes att det gick henne på nerverna. Men alltid upprepades det.
Vi har hittills inte bråttom med barn. Jag ser mig inte som pappa än, och Elsa har ju redan en son. Svärmor är i alla fall nöjd med att få vara farmor till honom. När Elsa skilde sig accepterade svärmor det till slut. Sedan började hon bjuda in den gamla svärsonen med sambo till julmiddagar, suckade tungt och pratade om hur fina de varit ihop. Hon berömde gärna sin förra svärdotter för minsta lilla.
Elsas exfru var dock helt likgiltig inför det hela. Hon dök bara upp, pratade när det behövdes om deras gemensamme son, och gick sedan därifrån. Det var påtagligt att hon inte brydde sig.
Svärmor försökte både göra Elsa svartsjuk på exmannen och mig på henne. Ringde och frågade om jag visste var Elsa var, och om jag inte visste det, drog hon snabbt slutsatsen att hon träffade sitt ex. Ibland skickade hon till och med Elsa hem till honom under olika svepskäl. Det var allt möjligt.
Jag är inte svartsjuk av mig, men till slut blev jag irriterad. Tittar man objektivt på Elsa och hennes exman finns där ingenting kvar och det kommer aldrig att finnas något mer. Visst har de ett barn ihop, men det är inget ovanligt. Elsa skickar pengar varje månad till honom, ibland ringer hon sonen och de träffas ibland. Exfrun är inte manipulativ, kräver inga pengar, försvårar inte kontakten med sonen. Faktum är att hon verkar som folk är mest, vettig och civiliserad. Alla sköter sitt så ska det faktiskt vara. Man måste visa varandra respekt även fast vägarna skiljts.
Men svärmor kan inte släppa taget. Hennes planer pågår i det oändliga. Jag vet inte när det ska ta slut när får hon lite visdom och acceptans? Elsa tror att när vi får barn, då kanske saker och ting lugnar sig. Men ärligt talat så tvivlar jag på det.
Idag tar jag med mig den lärdomen: man kan inte tvinga andra människor att ändra sig, oavsett hur rättsinnigt eller logiskt det verkar. Man får hitta sitt eget lugn och fokusera på dem som faktiskt vill en väl.
