Kackerlackor

I Selmas huvud dansar kackerlackorna en vild svensk snoa. En livlig, sprittande sådan, där de viftar med benen, snurrar runt och slår takten till den musik som ekar högre och högre i Selmas egen skalle.

Egentligen, brukar Selmas kackerlackor vara tämligen välartade. Lugna, diskreta, nästan stambokförda. Om det var något de hade i överflöd så var det god härkomst Selma har själv jobbat hårt med deras gener, eftersom hon från början hade för få.

Farmor har alltid försäkrat Selma om att kackerlackor i huvudet är något utmärkt. Har man dem så är man garanterat en ovanlig personlighet. Med eld i själen. Livet blir roligare och omgivningen har aldrig tråkigt. Det krävs mer glädje i vardagen.

Ord som “driv” och liknande uttryck var inte Selmas påhitt. Det var hennes farmors, som var ovanligt modern för sin ålder. Med sina åttio och lite till, var farmor fortfarande pigg och engagerad.

Dock var farmor i själva verket inte farmor utan gammelfarmor, men vem bryr sig om gammel- när farmor för länge sedan gått bort? Gammelfarmor tog rollen med råge. Sådana etiketter är bara onödiga detaljer.

Selma älskade sin farmor. Något annat var otänkbart. Ingen stod henne närmare mamma räknades inte!

Selmas mamma var Ja, sådana finns egentligen inte. Hon var både smart, vacker och dessutom rektor! Och inte för vilken skola som helst. Som tur var gick Selma i en annan skola, tack vare farmor som insisterat på det.

Varför ska barnet ha dina problem?

Vad menar du?

Ja, du fattar! Hon får vara som alla andra där, och inte rektor-dotter bland dina lärare. Hon behöver sitt eget rykte! Tappa det är lätt, men bygga upp det kräver sitt. Behöver jag förklara allt för dig fastän du är vuxen?

Farmor talade alltid klarspråk. Sanningen direkt, så som hon ansåg det rätt. Faktan verkade hålla, Selma kunde se det på effekterna. Det var farmor som fostrat mamma från det att hon var fem, sedan farmors egen dotter, Selmas mormor, dog. Olyckan ville de sällan tala om.

Det var en olyckshändelse, lilla Selma. En dum sådan. En istapp från ett tak, som någon slarvat med, och priset blev ett liv. Tur att det inte var fler! Din mamma gick bredvid. Hade inte Maja knuffat bort henne så skulle jag varit helt ensam.

Farmor, kan det hända vem som helst?

Vill du höra en lögn?

Nej!

Med alla: med dig, mig, till och med påven. Men man kan inte gå och vara rädd.

Vad ska man göra då?

Leva! Varje minut som om den vore den sista. Ge världen någonting nej, något extra! Du förmår nog mer än du tror, och världen behöver dig. Vi behöver mer ljus, mindre mörker.

Det låter lätt, men är svårt, farmor.

Det är det. Så, om du förstår det är du på rätt spår dina kackerlackor växer till sig!

Farmor! Vad snackar du om kackerlackor för?

Egna insekter ogillade Selma. Fjärilar och humlor, okej. Men kackerlackor gav henne frossa.

Farmor! Kackerlacka!

Rör den inte! Han har kanske barn! Farmor klippte till den med tofflan och spejade runt köksgolvet. Såg du fler?

Nej! Farmor! Du sa ju just att han kanske har barn!

Just därför undrar jag var dom är!

Storstädningen bröt loss, och Selma förstod att även barnen till den stackars kackerlackan går under idag.

Med åren förstod Selma att farmor egentligen bara ömkade henne. Selma kunde skrika högt men hade svårt för att agera snabbt. Innan Selma hann något hade kackerlackans avkomma hunnit flytta hemifrån.

Alla kände till detta om Selma från farmor till gymnastiktränarna.

Er flicka borde syssla med annat. Hon är smidig men tankarna går för långsamt. Det är farligt när beslut måste tas direkt. Fundera!

Det ska jag, sa farmor och anmälde Selma till schackklubben.

Schackklubben var perfekt. Ingen stressade Selma, hon fick tänka hur länge hon ville och fick beröm för det. Och där blev hon kvar.

Farmor var så stolt. Pokaler från turneringar bars hem så grannarna såg.

Min lilla Selma, du är min stjärna!

Farmor, du skrämmer mig!

Va?

Jag minns att du sa till mamma att stjärnsmällar får aldrig vara lyckliga. Då vill jag inte vara nån stjärna!

Du missförstod!

Förklara då! Jag är ju bara ett barn!

Farmor förklarade alltid påtagligt, nyanserat och med sitt starka skäl. Ibland på ett sätt som mamma kanske inte uppskattade.

Farmor, vad har du nu sagt till Selma?! Idag frågade hon vad “bära hem i förklädet” betyder. Det är väl onödigt, hon är tretton!

Varför inte? Dagens ungdomar är tidiga. Din dotter kan mer än du anar. Fråga henne vad som försiggår i klassen. Det är romaner och dramatik så jag knappt hänger med fastän jag varit gift tre gånger! Tydligen är jag uråldrig!

Men Selma berättar ingenting för mig…

Men du frågar ju inte. Vi är såna Lindkvistar! Tysta på ytan men karneval i huvudet! Prata med barnet bara och oroa dig inte! Jag har hållit mig till sanningen. Hon har minne som en elefant.

Men farmor, vad gör jag med hennes skarpa huvud? Ibland undrar jag hur jag pratar med henne.

Som jag talade till dig. Alltid rakt på. Annars ger livet smällar värre än jag. Förstår du? Du var vuxnare än din ålder men fick ändå Selma själv, utan pappa. Så kan det gå!

Farmor!

Jaja! Jag vet. Jag förstår om kärleken, att du ingenting visste om Selmas pappa. Men vi fick Selma. Synd bara att du är ensam, det oroar mig.

Farmor, börja inte igen!

Nej, men bara om du lovar att inte ge upp. En miss är ingen katastrof.

Jag har inte gett upp! Och Selma är ingen miss!

Nej, det var bara en dum förälskelse. Minns du när du flyttade hemifrån? Två veckor letade jag efter dig.

Jag minns… Men när du hittade mig sa du inget ont. Kom med din kålpudding och låtsades som ingenting. Farmor, jag älskar dig…

Jag vet! Låt mig bara fostra barnet!

Jag ska försöka

Selmas mamma fann till sist sin lycka. Selma var då sexton. Nästan ett år hemlighöll mamma sin nya relation, rädd för att berätta. Det var Selma som råkade se dem tillsammans på ett café med vänner. Herrn, som höll mammas hand och log så annorlunda, förvandlade henne. Mamma blev som förbytt. Plötsligt förstod Selma att mamma fortfarande var ung och förtjänade eget liv. Hemma berättade hon för farmor.

Visste du något?

Att mamma träffade nån? Ja, jag anade.

Jag vill inte stå i vägen…

Så låt bli. Vad bekymrar dig?

Tänk om han sårar henne?

Farmor, som för tillfället stod med köttbullarna i köket, torkade händerna och drog Selma till sig.

Ingen kommer åt vår Lisa. Vi står bakom.

Det blev inget mer sagt. Farmor visste vad hon talade om. En gång var hon polis, och inte någon vanlig. Hon satte fast två seriebrottslingar, så Selma tvivlade inte på att farmor redan gjort research om mammas kärlek.

Det blev ändå svårt att acceptera. Andra blev snabbt en del i familjen, den här mannen, Per-Olof, blev presenterad hemma redan två veckor efter cafébesöket. Selma fick faktiskt ge sin tysta välsignelse det kändes äkta. Mammas bekymrade rynka i pannan slätades ut, och den nya versionen av mamma som blommade, tyckte Selma särskilt mycket om.

Avundsjukan dröjde sig dock kvar. Framförallt när Selmas lillebror kom till världen. Mamma blev bara gladare, och Selma sa ifrån till farmor:

Vi borde ha fostrat dig bättre! muttrade farmor ställt.

Farmor, vad menar du?

Du är självisk! Jag trodde du inte ville störa de nygifta, men jag hade fel. Du tycker synd om dig själv för att mammas kärlek nu delas.

Jag är inte emot honom, farmor. Bara… det är svårt…

Nu har du någon vid din sida! Livet är oförutsägbart! Jag är inte rädd längre. Har du provat se det så?

Ja Men det är ändå svårt.

Du är normal, Selma. Bara bortskämd med all mammas uppmärksamhet innan. Lämna avlastning, hjälp till, och så får du kärlek tillbaka! Att ta är lätt att ge är livet. Ju mer du ger, desto mer får du tillbaka. Tvivlar du på mors kärlek?

Nej!

Då tygla dina kackerlackor! Du blir vuxen fort, snart kanske du själv står brud. Eller har du inget att göra?

Det hade hon förstås. Hon skulle söka in på medicin. Den där långe tråkige killen från parallellklassen, Gustav, hade dock just blivit hennes motståndare.

Första gången de stötte på varandra var innan skolstartens högtid. Selma, finklädd, rusade för att hämta manuskriptet till ceremonin och snubblade på trappan. Med stukad fot hörde hon:

Se dig för! glasögonkillen räckte henne väskan.

Snällt, men kunde inte hjälpa till på riktigt istället?

Det är ju det jag gör. Du är ologisk.

Selma blev upprörd, rullade över på egen hand, och haltade in till vice rektorn.

Hur gick det, Selma?

Ingen fara.

Till skolsköterskan, genast!

Gustav, som följt efter, kikade in:

Behöver du skjuts?

Va?

Till sköterskan, foten kanske är stukad.

Klarar mig! Selma var ilsken varför retade han henne så?

Gustav ryckte på axlarna och försvann.

Selma, varför är du sån mot Gustav? Han är ju skolans stolthet och vill bli läkare precis som du!

Jaha… sa Selma och mindes det.

Yrkesvalet hade Selma aldrig tvekat om att jobba med barn var både svårt och viktigt! Perfekt för henne som älskade komplicerade utmaningar.

Och barn var verkligen en utmaning, konstaterade hon med lillebror Filip, som snabbt blev Selmas ögonsten. Han grät om Selma dröjde hemma. I bonuspappans villa hade hon nu eget rum, hjälpte mamma på helgerna men egentligen hjälpte hon sig själv. När Filip hängde i hennes hår eller nöp i näsan kunde Selma inte låta bli att tycka om honom. Men det var svårt att erkänna.

Känslorna växte och kackerlackorna i huvudet blev allt fler när Selma insåg att hon borde reda ut sin relation till barn, inför läkarutbildningen.

Farmor, om jag inte gillar barn kan jag inte arbeta med dem.

Har du beslutat att ogilla alla?

Nej… men kanske….

Oroa dig inte, du tar det allvarligt. Det är rätt. Barn behöver snälla läkare du ska utforska dig själv först.

Hur?

Jag har en idé.

Farmor skickade henne på praktik hos sin vän Vanna kvinna med stor familj och barnbarn överallt. Klarade Selma av det skulle hon klara allt. Farmor berättade:

Deras familj är min största miss i livet. Vanna var min klient en gång. Det var en lång härva, men hon har gått vidare och driver nu ett mindre kollektiv med tre generationer och massor med barn. De behöver hjälp, du får testköra där.

Selma trivdes snabbt och där bestämde hon att läkarlinjen var helt rätt. Hon kom in på utbildningen men var ändå inte nöjd ville vara bäst.

Så kom första dagen på universitetet, och där i korridoren dök Gustav upp:

Jaså, du här?

Jag pluggar.

Han var fortfarande fåordig. Nästan ett år glyste Selma mot honom i korridorer och caféer, men Gustav tog det med ro, nickade och sa hej.

Men när Selma engagerade sig i volontärgruppen för sjukhusets barnhem gjorde de clownföreställning tillsammans han överraskade henne. Hon bytte till clownperuk, han kommenterade med glimten i ögat.

Dig såg jag inte här.

Publiken skrattade åt deras bitska replikskiften, barnen kramade Gustav, och plötsligt märkte Selma att hon inte var arg längre.

Efter showen gav Gustav henne en ballongros:

Du är grym. Kaffe efteråt?

Varför är du som du är? log Selma.

Tidspress, har en elev efteråt.

Vem då?

Jag jobbar som extralärare. Mamma och jag har det lite skralt just nu.

Hon lärde sig så småningom att Gustav hade samma sort kackerlackor som hon själv. Och det blev deras styrka. Farmor brukade säga:

Om du träffar en människa med kackerlackor av samma sort håll fast! Dom är ovanliga. Blir det rätt, släpp aldrig taget.

Farmor, har du träffat sådana?

Alla mina tre män älskade galenskaper, egna lika bra som mina.