SVÄRDOTTERN
Anna Lindqvist ställde fram det stora fatet med ugnsstekt anka på det vackert dukade bordet och drog en djup suck. När som helst skulle sönerna anlända tillsammans med sina fruar.
Yngste sonen hade nyligen gift sig, firat med en stillsam vigsel. Sådant var numera vanligt bland ungdomen, även om Anna gärna hade gjort något större av det hela. Vid hennes och makens egen tid hade de bara smugit iväg till rådhuset i Uppsala och gift sig utan större ståhej. Ringarna fick de råd med först ett år senare, två tunna gyllene band. Hon hade önskat att ge sina barn en riktig fest, men man måste låta barnen välja sin egen väg.
Det är egentligen bara en sak med henne Hon är så ovanligt välvårdad! hade Anna en gång bekänt för en vän. Men svärdottern hade redan bestämt sig för att ta upp saken.
Svärdottern Märta var dessutom en trevlig och godhjärtad flicka. Hon hade fått sonen Gustav att växa upp ordentligt hjälpt honom till ett riktigt arbete och påminde honom att fortsätta utvecklas. Innan dess hade han bott hemma tills nästan trettio utan riktiga mål. Anna hade börjat oroa sig, men allting ordnade sig till slut.
Enda lilla invändningen Anna hade mot Märta var just detta: hon var alltid så otroligt välskött. Salongbesök följde på salongbesök frisyrer, färg, massage, manikyr De slukade pengar, nog mer än Gustav spenderade på hela garderoben sin. Anna hade svårt att förstå hur en gift kvinna, med familjen som första prioritet, kunde lägga pengar på sådant.
När barnen kommer, väljer hon då en pedikyr framför ett par vinterskor åt Gustav? tänkte Anna tyst. Sådant kunde Anna aldrig förlika sig med hennes egna behov fick alltid stå tillbaka, framförallt efter maken dog. Trots att sönerna var vuxna, behövde de moraliskt och ibland ekonomiskt stöd.
Anna avbröts i sina tankar av dörrklockan; nu kom ungdomarna in. Märta steg in i vardagsrummet som en stjärna nystyltat hår, diskret manikyr, nästan inget smink alls tack vare kosmetologens kunnighet.
Märta lilla, så vacker du är! utropade Anna ärligt, men kunde inte helt dölja en aning missnöje. Och dräkten, är den ny?
Ja, köpte den igår faktiskt, svarade Märta med ett leende. Vi fick en fin bonus på jobbet.
Det bästa är nog att lägga undan sånt, svarade Anna och försökte föra över lite modersvisdom. Varenda bonus, extrainkomst och trettonde månadslön ska läggas på hög man vet aldrig när svåra tider kommer. Tro mig, du får användning för det!
Märta log bara tyst. Hon tyckte mycket om Anna en enkel kvinna som offrat allt för familjen. Samtidigt tänkte hon för sig själv att svåra tider ofta just skapas genom ständig beredskap och sparsamhet.
Kvällen förlöpte småtrevligt, men Anna kunde inte låta bli att diskret antyda sin oro över onödig lyx. Märta förstod vinken.
Har du själv någon gång gjort manikyr, Anna? frågade Märta till slut.
Jag… nej, egentligen aldrig. Filat lite hemma så händerna ser anständiga ut, men mer behövs inte.
Ingen märkte det korta samtalet, men Märta blev sorgset varm om hjärtat. Tänk att man kan uppfostra två vuxna söner med så goda inkomster och ändå knappt unna sig en krona till sig själv!
Gustav, gör din mamma någonsin något för sig själv? frågade Märta när de gick hem.
Vet inte riktigt. Hon bjuder ju på mat, kollar lite på teve och går till grannarna ibland. Varför undrar du?
Bara för att… hon har ju knappt sett det goda i livet. Du och brorsan borde bjuda ut henne, på bio eller teater, kanske en restaurang?
Nej, det är nog inget för henne, sa Gustav. Hon är nöjd som det är.
Märta tystnade. Hon kom att tänka på sin egen mamma, som även om det var ont om pengar, alltid såg till att få en fin klippning och köpa en ny klänning då och då. Ett abonnemang på teatern i Västerås var det hon gav sig själv för nöjes skull.
Märta bestämde att Anna åtminstone skulle få testa att leva lite mer för sin egen skull, inte bara vänta på barnbarn och ge upp allt för andra.
Efter några dagar ringde Märta och lockade Anna med ut på promenad, en kopp kaffe och om Märta ändå skulle till salongen kunde väl Anna passa på att unna sig något, vad hon ville.
Nej men kära du, sa Anna upprört. Jag väntar hellre i foajén, det behövs inte något mer.
Men varför bara vänta? En halvtimme går fort, ta åtminstone en manikyr och lite handmassage?
Motvilligt gick Anna till slut med på det. Märta ringde salongen i förväg, där de redan kände henne.
Hörni, Anna är lite tveksam men behandla henne riktigt fint! Föreslå gärna nån extra behandling också, och om hon frågar om pengar, säg att allt redan är betalt. Om ni lyckas vinner ni en ny stammis.
På avtalad tid tog Märta med sig en motsträvig Anna till salongen och överlämnade henne till personalen.
Men bara en halvtimme, eller hur Märta? Och vad kostar det här?
När Anna fördes av en leende personal satte sig Märta i foajén, tog fram mobilen och passade på att svara på några meddelanden. Själv tänkte hon inte göra någon behandling den dagen.
Först efter två timmar påtagligt avspänd och med friska kinder kom Anna ut igen. Personalen hade gjort sitt yttersta.
Oj Märta, du skulle se! De bjöd på kaffe, te med örter och behandlade mig som en drottning. Men jag undrar ändå, vad det här allt kostar?
Vi har kampanj idag! log salongens administratör. Om du tar med dig en vän får hon behandling gratis, så du betalar inget alls!
Nöjda fortsatte Märta och en lite omtumlad men glad Anna till ett närliggande café. Anna tog en klunk cappuccino och lutade sig tillbaka.
Kan vi inte göra det här till en tradition? föreslog Märta. Det finns alltid fina rabatter! Du trivdes väl?
Mycket, svarade Anna lite förvånat. Visste inte att sånt kunde kännas så gott.
Det borde du ha provat tidigare!
Förr Nä, barnen var små, maken Gud välsigne honom höll hårt i pengarna, och när han gick bort såg jag ingen anledning längre.
Men nu finns det en! För du måste hålla mig sällskap.
Ja, det kan vi nog unna oss ibland, log Anna generat.
Så blev det. Anna började tillsammans med Märta ta bättre hand om sig själv. Den diplomatiska Märta piffade även lite på Annas garderob, och nämnde alltid prislappar som var bara en bråkdel av det verkliga.
Hon övertalade Gustav att bjuda mamma på restaurang. Sedan gick hela familjen på bio, och till jul överraskade Märta Anna med ett teaterabonnemang.
Du har verkligen blivit yngre! sa grannarna till Anna.
Ja, ungdomarna har dragit med mig, svarade hon blygsamt.
Och hon kände verkligen att först nu, på äldre dar, hade hennes riktiga ungdom börjat, där i Västerås mamma till två vuxna söner.
