I den här lägenheten gäller inte längre de där försvärmorreglerna.
Dörren smällde i källaren, och jag hörde min svärmor ropa i korridoren åt min man:
Hon har kastat ut mig ur mitt eget hem!
Mina händer skakade när jag vred på nyckeln. Hjärtat dunkade så högt att det nästan ville flyga ut genom fönstret. Men jag hade ingenstans att dra mig tillbaka jag försvarade mitt rum, min familj, mitt lilla liv i lugnet.
Allt började för tre månader sedan. Gunvor, min svärmor, ringde till Erik sent på kvällen, runt tio. I hennes röst hördes panik: hon klagade på problem med sitt boende. Jag stod vid diskbänken i köket och fick bara skymtar av deras samtal.
Mamma, kom gärna på besök, svarade Erik utan att ens vända sig mot mig. Du kan bo hos oss ett tag tills allt löser sig.
Han lade undan mobilen och gav mig ett skyggt leende.
Märta, mamman kommer och stannar en kort stund. Hennes renovering har dragit ut på tiden snickrarna har släppt.
Jag torkade händerna på en handduk. En stickning i bröstet gjorde mig obekväm, men jag försökte hålla mig lugn.
Självklart, älskling. Hur länge tror du att renoveringen tar?
Eh två till tre veckor, högst.
Nästa dag dök Gunvor upp med tre enorma resväskor. När jag såg den mängden packning förstod jag genast att det här skulle bli en längre vistelse. Svärmoren kastade sig om sin son som om de inte setts på flera år. Jag fick bara en snabb blick nerifrån.
Märta nickade hon kyligt. Jag hoppas jag inte blir för mycket besvär.
Åh nej! Vi är så glada att få er här! svarade jag med ett påtvingat leende.
De första dagarna gick relativt fridfullt. Svärmor gnällde på min matlagning jag höll tyst. Hon omorganiserade garderoben efter eget tycke jag kunde bara stå åt sidan. Hon gav Erik råd om hur han skulle stryka sina skjortor fast han aldrig klagat på min tvätt.
Svärdotter du vet väl att Erik inte står ut med morötter i soppan?
Fast han i fem år av äktenskapet alltid lovordat min grönsakssoppa för dess smak och arom.
Och varför har ni fortfarande inga barn? fortsatte hon utan att andas. Erik är redan trettiotvå! Det är hög tid att tänka på arvingar!
Den frågan var ett hett ämne för oss: vi hade i ett år försökt bli föräldrar utan framgång och gått på gemensamma undersökningar men hur skulle man förklara det för svärmor?
Den avtalade tidsramen på tre veckor gick i lås. Jag frågade försiktigt Gunvor om renoveringen:
Åh, de där hantverkarna suckade hon tungt. Allt är ruttet: rör måste bytas helt och elen omskrivas Det blir ytterligare en månad åtminstone.
Jag kastade en blick på Erik i hopp om stöd eller åtminstone en förklaring men han vände blicken bort.
Samtidigt slog svärmoren ner sina fötter ännu hårdare i vårt hem: gästrummet fylldes helt av hennes prylar; hennes grytor invaderade köket bredvid mina; handdukar och morgonrockar flyttade in i badrummet; hon dikterade inköpslistan och bestämde själv vad vi skulle titta på i TV eller när fönstren skulle öppnas för att vädra.
Svärdotter kan inte hålla i någon hushållssyssla klagade hon högljutt för Erik vid middagen. När jag var i din ålder hade jag tre barn och huset gick som en välsmord klocka!
Mamma Märta är en fantastisk värd försökte Erik säga, men utan någon glöd.
Du försvarar henne för att du är kär Men jag ser bara damm som ligger som ett tjockt lager! Kläderna är skrynkliga! Lunchen är obefintlig!
Jag knöt nävarna under bordet, så trött och arg. Jag jobbade lika många timmar som Erik och kom hem helt urspärrad jag försökte skapa ett mysigt hem för oss båda. Nu kändes all min möda som om den var förgäves.
Efter två månader sprack mitt tålamod:
Erik säg ärligt: när ska din mamma flytta ut? Renoveringen kan ju inte pågå för evigt!
Erik stannade upp:
Märta du förstår Det har dykt upp allvarliga problem huset är gammalt, kanske blir det riven
Vad?! Och du sa inget till mig?!
Jag ville inte göra dig ledsen Så länge mamma bor här, vad gör det? Lägenheten är stor nog för alla
Det handlar inte om kvadratmeter! Hon bestämmer över allt här! Hon kritiserar varje min handling!
