När jag steg av bussen såg jag min mamma sittande på marken och tigga. Både min man och jag blev helt ställda. Ingen av oss hade haft en aning om detta.
Jag är 43 år gammal och min mamma är 67. Vi bor i samma stad, men i helt olika delar. Liksom många andra äldre personer behöver även min mamma en hel del tillsyn, men hon vill inte flytta hem till mig av en enda anledning hon har fyra katter och tre hundar i lägenheten. Hon matar dessutom alla hemlösa djur i området. Varenda krona jag ger henne går till mediciner, mat till djuren, eller ibland till mat till sig själv.
Jag brukar själv åka förbi och lämna det hon behöver eftersom jag vet att hon aldrig skulle unna sig mat eller sina piller för pengarna själv. Häromdagen var jag och min man hemma hos en vän, och vi bestämde oss för att ta bussen hem istället för bilen. Gissa min chock när jag hoppade av bussen och såg min mamma på knä vid torget och bad förbipasserande om pengar. Jag blev alldeles kall. Min man blev lika förvånad han visste ju att jag alltid såg till att mamma hade det hon behövde och att vi brukade dra in på vårt eget för att dela med oss till henne.
Det visade sig att mamma samlade pengar till sina katter och hundar till mat, vaccinationer och veterinärbesök.
Det känns sorgligt. Hur skulle du själv reagera om du såg din egen mamma på det här sättet? Vad skulle släkt och vänner tänka? Självklart skulle de tro att hennes dotter helt gett upp hoppet om henne och lämnat henne i sticket. Nu spenderar jag kvällarna med att leta efter mamma på stadens gator. Jag vet att hon inte har slutat med sitt tiggeri, trots att jag har försökt prata henne till rätta hon har bara blivit bättre på att gömma sig från mig.
Livet lär oss ibland genom de tysta handlingarna hos dem vi älskar. Ibland handlar kärlek om att förstå att någon sätter andras behov före sina egna, även om vi inte alltid håller med om deras val. Det viktigaste är att vi ser varandra, och att vi sträcker ut en hand även när vi inte förstår varför den andra gör som den gör.
