Den dagliga göken gol över dagen
Nej, hon driver med mig! utbrast Maja ilsket. Erik, kan du komma hit! Nu!
Killen, som just sparkat av sig sina sneakers i hallen, stack in huvudet genom dörröppningen, medan han knäppte upp skjortknappen vid halsen.
Maja, vad är det nu igen? Jag kom precis hem från jobbet, har sprängande huvudvärk
Vad är det nu? Maja pekade mot badkarskanten. Titta noga. Var är mitt schampo? Var är min hårinpackning som jag köpte igår?
Erik kisade ogint på det prydliga ledet med flaskor.
Där stod nu en jätteflaska tjärschampo, någon urt-Loppa på ett helt liter, och en tung glasburk med mörkbrun kräm av något slag.
Eh Det är mamma som har tagit hit sina grejer. Hon tycker nog det är enklare när allt finns till hands mumlade han, utan att möta sin frus blick.
Enklare? Erik, hon bor inte ens här! Och nu kolla under!
Maja böjde sig ner och drog fram ett halvt gammalt plastfat under badkaret. I den låg hennes dyra franska hårprodukter, tvättsvampen och rakhyveln.
Vad betyder det här, Erik? Att hon samlat ihop mitt i den där smutsiga baljan, men ställt ut sina saker så där fint och prydligt?
Hon har alltså beslutat att mina saker hör hemma bredvid skurtrasan, medan hennes Loppa får stå i strålkastarljuset!
Erik suckade tungt.
Maja, tagga ner nu. Mamma mår verkligen inte bra just nu, du vet ju det. Jag flyttar väl tillbaka allting sen, och så äter vi middag? Hon har rullat kåldolmar, förresten.
Jag tänker INTE äta hennes kåldolmar, klippte Maja av. Och varför är hon här jämt? Varför ska hon bestämma i mitt hem, Erik?!
Jag känner mig som inneboende, tilllåten att använda toaletten av nåder.
Maja trängde undan Erik och ilsknade ut ur badrummet. Erik sköt försiktigt tillbaka plastbaljan med Majas saker under badkaret med foten.
Bostadsfrågan, som förstört livet för tusentals svenskar, rörde inte Maja och Erik särskilt mycket.
Erik hade en rymlig etta i ett nybygge som hans farfar på pappas sida lämnat efter sig.
Maja hade själv ärvt en mysig liten lägenhet efter sin mormor.
De bestämde sig för att bo hos Erik senare, där var det nytt och fräscht och det fanns AC, medan Majas tvåa hyrdes ut till ett trevligt par.
Eriks föräldrar höll de på bekvämt avstånd, på en artig och neutral basis.
Agnes och hennes make Birger, stillsam och tystlåten, bodde tvärs genom hela Stockholm.
En gång i veckan obligatoriskt fika, standardfrågor om hälsan och jobbet, och ett utbyte av vänliga leenden.
Oj, Majsan, du har blivit så smal, sade Agnes och la en extra kanelbulle på tallriken. Erik, matar du inte din fru?
Men mamma, vi gymmar bara! svarade Erik.
Och det var allt. Inga oväntade besök, inga husmorstips.
Maja skröt ibland till väninnorna:
Jag har dragit vinstlotten med min svärmor. Guld, lägger sig aldrig i, kommer inte med pekpinnar, gnäller aldrig på Erik.
Det höll tills allting föll en mulen tisdag. Då packade Birger, efter trettiotvå år, ihop väskan, lämnade lapp på köksbordet: “Åker till havet, leta inte!”, blockerade alla och försvann.
Det kom fram att uttrycket gubbe i yngre år faktiskt var på riktigt: en yngre, pigg verksamhetsledare på Gullholmens SPA, där de tillbringat flera somrar.
För sextioåriga Agnes var världen plötsligt upp och ner.
Först grät hon, ringde gråtande på nätterna och upprepade det hela om och om igen:
Hur kunde han? Varför? Majsan, förstår du nånting?
Maja led med henne. Hon åkte ut med lugnande tabletter, lyssnade tålmodigt på samma historia gång på gång och nickade förstående när Agnes förbannade den där gamla slampan.
Men tålamod har gränser svärmors eviga gnäll och tårar började snabbt irritera.
Erik, hon har ringt fem gånger redan i morse, anmärkte Maja vid frukosten. Ville att du skulle byta en lampa. I hallen.
Visst jag förstår men, när tar det slut?
Maken sjönk ihop:
Hon är ensam, Maja. Hon har alltid bott med pappa, och så sticker han bara
Ta det inte personligt
Lampan kan man byta själv eller ringa Stadsfixarna. Men det måste just vara du. Eller jag. Varför ska vi hållas till det?
Sen kom nätterna. Erik började övernatta hos sin mamma.
Maja, mamma vågar inte somna ensam, sade han skamset medan han packade sin övernattningsväska. Hon säger tystnaden trycker mot öronen. Jag är där ett par nätter, okej?
Ett par nätter? Maja rynkade pannan. Vi är nygifta, Erik, och du är borta halva veckan! Jag vill inte sova ensam jämt.
Det är bara tillsvidare. Hon kommer över det här snart.
Tillsvidare drog ut på månader.
Agnes krävde att sonen tillbringade minst fyra kvällar och nätter i veckan hos henne.
Hon låtsades ha högt blodtryck, panikattacker och fixade rörstoppar med flit.
Maja såg hur Erik slets mellan två hem, och tog det där samtalet hon skulle ångra i många år.
***
Hon tog snacket vid söndagslunchen.
Hör du, Agnes, började hon över en tallrik sill. Om det är så hemskt att sitta ensam dagarna i ända, varför följer du inte med hit framåt dagen?
Erik är på jobbet, jag jobbar mycket hemifrån. Du hänger här centralt, kan gå i parken, ta en kaffe. Sedan skjutsar Erik hem dig på kvällen.
Agnes såg på sin svärdotter med ett märkligt uttryck.
Men du är då förståndig, Majsan Varför ska jag sitta och mögla i min lilla tvåa alldeles ensam?
Maja trodde det skulle bli några besök i veckan; att Agnes dök upp runt lunchtid och gick innan Erik kom hem
Men Agnes egen tolkning var annorlunda hon anlände prick sju på morgonen.
Vilka är det? mumlade Erik sömndrucken, när ringklockan gick igång med sitt klingande.
Det var han som gick och öppnade.
Det är jag! ropade Agnes glatt i porttelefonen. Har färsk filmjölk åt er!
Maja drog täcket över huvudet.
Är hon inte klok väste hon. Erik, klockan är SJU! Var hittar hon ens färsk filmjölk före sju?
Mamma är morgonpigg, Erik satte redan på sig jeansen. Sov du, jag fixar.
Från den dagen blev livet mardrömslikt. Agnes bodde praktiskt taget där åtta timmar om dagen.
Maja försökte jobba på laptopen, men hela tiden kom det:
Maja, ska du inte damma tv:n? Jag har hittat en trasa, ska bara torka av.
Agnes, jag jobbar faktiskt, har ett digitalt möte om fem minuter!
Bah, möte och möte, sitter mest och slösurfar. Förresten, du vet inte hur man stryker skjortor. Stycken ska vara knivskarpa. Låt mig visa, medan du väntar på klienterna.
Allt kritiserades.
Hur grönsakerna var skurna: Erik gillar strimlor, du kör tärningar, du.
Hur sängen var bäddad: Överkastet ska gå ända till golvet det där ser snålt ut.
Hur badrummet doftade: Ska lukta fräscht, här är lite instängt.
Bli inte arg nu, sade Agnes, och kikade i grytan. Men du har saltat soppan för mycket.
Erik är van vid lätt kost sen barnsben. Har du inte förstått att han har känslig mage?
Du tar väl kål på honom med ditt sätt att laga mat. Låt mig göra om.
Soppan är god, morrade Maja och knöt nävarna. Erik åt två portioner igår!
Jo, han är artig bara. Vill inte göra dig ledsen, så han äter, stackarn.
Efter lunch var Maja ofta nervvrak.
Hon flydde till ett café, stannade där i timmar för att slippa höra rösten.
Went home only to be even more upset.
Först dök favoritmuggen upp i köket en jättestor, prålig kopp med texten Världens bästa mamma.
Sedan blev en krok i hallen upptagen av Agnes reservregnkappa, och efter en vecka tömdes en hel hylla i garderoben för hennes ombyte och två slitna morgonrockar.
Varför behöver du ens ha de där rockarna här? undrade Maja när hon hittade den rosa, lurviga saken bredvid sina sidenlinnen.
Men inte kan jag väl trampa runt här hela dan i jeans? Klart man vill ha något bekvämt på sig. Vi är ju en och samma familj nu varför är du så putt?
Eriks svar var alltid desamma:
Maja, försök att vara lite vis. Hon har förlorat en man, hon är ensam låt henne känna sig behövd. Är du så snål med garderobsutrymme?
Jag är inte snål med utrymme, Erik! Din mamma knuffar bort mig ur mitt eget hem!
Överdriver du inte nu? Hon hjälper ju till, lagar mat, städar. Du gillar ju inte att stryka.
Jag går hellre skrynklig än bär något hon har strukit! röt Maja.
Men Erik lyssnade knappt.
***
Badrumsprodukterna blev droppen.
Erik, kom ut! ropade Agnes från köket. Kåldolmarna kallnar!
Majsan, kom du också, har lagt mindre peppar i dina vet att du inte gillar kryddigt.
Maja stormade in i köket, där Agnes redan radade upp tallrikarna med auktoritet.
Agnes, frågade Maja nästan vänligt. Varför ställde du mina saker under badkaret?
Agnes lyfte inte ens blicken. Hon la gaffeln bredvid Eriks tallrik och log.
Men lilla vän, du menar de där små flaskorna? De var ju nästan slut allihop, stod bara i vägen.
Och doften så stark, jag fick ont i huvudet.
Jag tog fram mina, de är pålitliga. Dina satte jag bara undan så länge. Du har väl inget emot det? Det behövdes ju röjas där ändå.
Jo, det har jag, sade Maja och tog ett steg mot bordet. Det är mitt badrum. Mina saker. Mitt hem!
Ja men mitt är det ju inte, flicka lilla. Lägenheten är ju Eriks.
Du är förstås värdinna här, men ändå Man måste visa respekt för mannens mor.
Erik, som stod i dörren bleknade.
Mamma, så där säger du väl inte Maja har ju också lägenhet, vi bor här bara för att
Bah, det där är ju ett gammalt råttbo, viftade Agnes bort det. Erik, ät nu. Ser du, din fru är butter igen säkert hungrig.
Maja såg mot Erik. Hon väntade.
Väntade på att han skulle säga: Mamma, stopp. Du gick över gränsen. Packa ihop, åk hem.
Erik stod tyst, såg mellan mor och hustru. Sedan slog han sig bara ner vid bordet.
Maja, kom och ät nu. Vi tar det lugnt och pratar igenom allt. Mamma, du borde inte ha rört hennes saker heller
Se där! utropade Agnes segervisst. Min son förstår i alla fall.
Du, Majsan, är då egensinnig! Familjen betyder att allt är gemensamt.
Majsans tålamod formligen sprack.
Allt gemensamt? repeterade hon. Bra.
Hon gick ut ur köket.
Erik ropade något efter henne, men hon lyssnade inte. Packade ihop på tjugo minuter, tryckte ner rubbet i resväskor.
Badrumsprodukterna lämnade hon kvar hon köper nytt.
Hon gick ut ackompanjerad av två röster: Eriks gnatande, och Agnes som sörjande men ändå fortsatte ge stick åt svärdottern.
***
Hon tänkte inte återvända. Skilsmässopapperna låg inne samma vecka.
Maken, fortfarande lagvig, ringer varje dag, bönar och ber henne komma hem, medan Agnes sakta men säkert flyttar in med alla sina saker i Eriks etta.
Maja känner sig säker på att detta var precis vad svärmor hela tiden planerat.
