För några månader sedan började jag skapa innehåll i sociala medier – inte för att bli känd eller söka uppmärksamhet, utan för att jag helt enkelt tycker det är roligt. Jag gillar att filma recept, visa små glimtar från vardagen med min dotter och dela med mig av hemmets små ögonblick – inget tillrättalagt och inget proffsigt, bara vanliga klipp från köket eller vardagsrummet när jag pysslar med mina sysslor. Redan från början kände min man sig obekväm. Först med små pikar om varför jag ens håller på, vem som vill titta och varför jag måste ladda upp videor. Jag förklarade att det bara är något kul för mig, inget annat. Men han såg det inte så. En dag sa han rakt ut att han tror att jag gör det för att få andra mäns uppmärksamhet, att bli omtyckt och sedd. Jag blev tyst – mina filmer handlar ju om mat, om lunchlådan till dottern eller om ett lyckat bakverk; jag springer inte runt i bikini eller dansar och visar upp kroppen. Det mest absurda är att jag har 99 följare – de flesta är min familj, kusiner, mostrar och gamla skolkompisar. Jag visade honom profilen och kommentarerna, men ändå höll han fast vid att det är mina avsikter, inte antalet följare som räknas – att jag “är ute efter något”. Bråken började. Varje gång jag tog upp mobilen för att filma något, sneglade han snett. Om jag laddade upp något ville han veta vem som sett det, och om någon la en emoji i kommentarerna, tolkade han allt som flirt. Han bad mig visa mina privata meddelanden, trots att det inte fanns några. Han sa att det var respektlöst mot honom att jag höll på så. Nu har det gått så långt att jag slutat filma som jag vill – varje gång jag ska lägga upp något, tänker jag efter flera gånger. Jag känner mig bevakad. Det som började som en hobby har blivit en källa till spänning. Han säger att jag förändrats, att jag vill “visa upp mig”, men jag känner mest att jag inte kan göra något längre utan att bli misstolkad. Idag lägger jag upp mindre. Inte för att jag inte vill, utan för att varje inlägg känns som startskottet till ett nytt gräl. Vad ska jag göra?

För några månader sedan började jag skapa innehåll på sociala medier. Inte för att bli känd, eller för att jag söker uppmärksamhet. Jag tycker bara att det är roligt. Jag gillar att filma recept, visa små vardagsögonblick med min dotter Elsa, dela små stunder hemifrån vårt radhus i Sundbyberg. Allt är enkelt, det är varken uppstyrt eller särskilt proffsigt. Helt vanliga klipp från köket eller soffan, medan jag sysslar med det dagliga.

Redan från början märkte jag att min fru, Anna, blev obekväm. Till en början kom små pikar. Varför håller jag på med det här? Vem skulle vilja kolla på det jag lägger upp? Varför måste jag ens lägga ut videos? Jag svarade att det är en hobby, inget jag söker något särskilt med bara ett sätt att koppla av. Men så såg inte hon på det.

En dag sa hon rakt ut att hon trodde jag gjorde det för att få uppmärksamhet från andra kvinnor. Att de skulle titta på mig. Gilla mig. Jag blev faktiskt ställd mina videor handlar ju om matlagning, om lunchlådan jag gör till Elsa, om ett bakverk som blev lyckat. Jag dansar inte, visar inget naket, springer inte omkring i bar överkropp.

Det mest absurda i det hela är att jag har 99 följare. Nittio-nio stycken. Hälften av dem är släktingar kusiner, mostrar, några gamla kompisar från gymnasiet. Jag sa det till henne. Jag visade henne kontot. Visade kommentarerna. Men ändå menade hon att det inte handlade om antalet följare, utan vad jag ville med det hela. Att jag sökte något.

Sen började grälen. Varje gång jag tog fram mobilen för att filma något så gav hon mig en skeptisk blick. Om jag la upp en video frågade hon vem som hade sett den. Skrev någon en emoji, tolkade hon det genast som flört. Någon gång bad hon att få se mina privata meddelanden, fast det inte fanns några. Hon menade att det var respektlöst mot henne som min fru.

Till slut kände jag att jag inte kunde hålla på som vanligt längre. Jag började tveka varje gång jag ville lägga ut något. Det som började som en skön syssla blev plötsligt en källa till oro. Anna sa att jag hade förändrats, att jag ville visa upp mig. Men jag kände bara att vad jag än gjorde så tolkades det fel.

Idag lägger jag upp mycket mer sällan. Inte för att jag inte vill, utan för att varje inlägg känns som en potentiell anledning till nytt bråk.

Vad ska jag göra?

Rate article
Add a comment

;-) :| :x :twisted: :smile: :shock: :sad: :roll: :razz: :oops: :o :mrgreen: :lol: :idea: :grin: :evil: :cry: :cool: :arrow: :???: :?: :!:

För några månader sedan började jag skapa innehåll i sociala medier – inte för att bli känd eller söka uppmärksamhet, utan för att jag helt enkelt tycker det är roligt. Jag gillar att filma recept, visa små glimtar från vardagen med min dotter och dela med mig av hemmets små ögonblick – inget tillrättalagt och inget proffsigt, bara vanliga klipp från köket eller vardagsrummet när jag pysslar med mina sysslor. Redan från början kände min man sig obekväm. Först med små pikar om varför jag ens håller på, vem som vill titta och varför jag måste ladda upp videor. Jag förklarade att det bara är något kul för mig, inget annat. Men han såg det inte så. En dag sa han rakt ut att han tror att jag gör det för att få andra mäns uppmärksamhet, att bli omtyckt och sedd. Jag blev tyst – mina filmer handlar ju om mat, om lunchlådan till dottern eller om ett lyckat bakverk; jag springer inte runt i bikini eller dansar och visar upp kroppen. Det mest absurda är att jag har 99 följare – de flesta är min familj, kusiner, mostrar och gamla skolkompisar. Jag visade honom profilen och kommentarerna, men ändå höll han fast vid att det är mina avsikter, inte antalet följare som räknas – att jag “är ute efter något”. Bråken började. Varje gång jag tog upp mobilen för att filma något, sneglade han snett. Om jag laddade upp något ville han veta vem som sett det, och om någon la en emoji i kommentarerna, tolkade han allt som flirt. Han bad mig visa mina privata meddelanden, trots att det inte fanns några. Han sa att det var respektlöst mot honom att jag höll på så. Nu har det gått så långt att jag slutat filma som jag vill – varje gång jag ska lägga upp något, tänker jag efter flera gånger. Jag känner mig bevakad. Det som började som en hobby har blivit en källa till spänning. Han säger att jag förändrats, att jag vill “visa upp mig”, men jag känner mest att jag inte kan göra något längre utan att bli misstolkad. Idag lägger jag upp mindre. Inte för att jag inte vill, utan för att varje inlägg känns som startskottet till ett nytt gräl. Vad ska jag göra?
I Don’t Want to Be Left Behind in My Golden Years