Hur jag satte min svärmor på plats på internationella kvinnodagen
Hör du, Elin, nu får det faktiskt vara nog!
Det är ju liksom inte okej redan nu, när vi är i början av vårt gemensamma liv, att din mamma kommer och går som hon vill. Vad ska hända när vi får barn? Då lär hon väl aldrig gå hem! Vi får ju aldrig vara ifred! klagade Alexander högljutt över att Elins mamma, Birgitta, fortsatte dyka upp hemma hos dem utan förvarning.
Okej, om nu Birgitta Andersson inte förstår ord, så får jag väl ringa en låssmed imorgon och byta låsen, helt enkelt! fräste Alexander.
Men Alex, mamma är ju ändå min mamma. Hon kommer ju förr eller senare ändå få tag på våra nycklar. Ska du hålla på och byta låscylinder varje gång? Och blir hon inte ledsen om hon märker att vi har bytt låsen? Allvarligt, vi måste prata med henne på ett vänligt sätt, så hon fattar själv att man inte gör så. försökte Elin övertala sin man att hitta en fredligare lösning.
Elin, när din mamma till och med ignorerar mitt kroppsspråk när jag låtsas sova, då krävs det nåt drastiskt! sa Alexander bestämt.
Vad menar du nu? undrade Elin och såg förvånat på sin man.
Elin, om din mamma har nyckel till vår lägenhet, betyder det också att du har tillgång till dina föräldrars? frågade Alexander med ett lurt leende.
Rune och Birgitta Andersson hade bestämt sig för att gå upp tidigt på lördagsmorgonen och ta en sväng till stadens vårmarknad. Där sålde lokala odlare grönsaker, ägg och kött billigare än i affären särskilt inför 8:e mars, som ändå var värt att markera. Pensionärer som de var, tyckte de det var värt att gå upp redan vid sju för att spara 10 kronor på äggen.
Snyggt jobbat, Rune! Vi fick tag på oxkött! Och kolla vilka fina foreller vi fick fatt i, de sprattlar fortfarande jag steker den ena och tar med till Elin. Tänk Alex min, när en rykande färsk Fille börjar slå i påsen! skrattade Birgitta, redan road av tanken på att skrämma sin svärson.
Birgitta, ska du inte bara låta barnen vara lite? De vill ju leva sitt eget liv, de är över trettio! Du går dit och letar efter strumpor under stolarna, som om du vore Miss Marple. Har du verkligen inget annat att göra? försökte Rune förmana sin hustru.
Vänta nu, hör du vatten i badrummet? Har du glömt stänga av duschen? frågade Birgitta utan vidare och gick rakt in, men studsade lika snabbt därifrån.
Herregud! Det är nån där! Naken! I vår dusch! skrek Birgitta och for räddhågset fram och tillbaka i hallen.
Vem är naken i vårt badrum?! Kan du förklara ordentligt? vågade Rune sig inte in.
Det är Alex! Vad sjutton gör han här?! ylande Birgitta.
Vad jag gör? Vattnet hemma hos oss har blivit brunt, och efter nattskiftet var jag genomsvettig. Så jag lånade duschen här annars känner jag mig för äcklig för att sova. sa Alexander, som lugnt klev ut från badrummet iförd svärfars morgonrock, som om han bodde där.
Birgitta, nu som kvinna på internationella kvinnodagen vill jag ändå påpeka man hänger faktiskt inte underkläder över hela elementet och handdukstorken. Skulle det vara spetstrosor på en ung, nätt flicka fine, det är lite kul. Men så här ja, Rune, jag undrar hur du orkar! konstaterade Alexander och gick med självsäkra steg till köket för att sätta på svärmors älskade kaffemaskin.
Hur vågar du?! Det här är mitt hem, jag hänger tvätten var jag vill! snäste Birgitta.
Och! Vi gav ju dig den där nya kaffemaskinen för bara ett halvår sen, men nu är den redan så skitig! Kan du inte bara avkalka den, minst en gång i veckan? Grisarna på Vallby gård har det renare än det här fortsatte Alex inom svärmor.
Men nu får du allt ge dig grep Rune in, försiktigt.
Snälla Rune, har du sett din fru i köket här är det mer stökigt än i en nedlagd bilverkstad! Och har du sett kylskåpet? Jag slängde gammal gräddfil och majonnäs, det gick ut för två veckor sen! Osten var utan plast och har ruttnat! Alexander slängde ut gammal mat medan han muttrade.
Och den där tallriken med halvätet bovete på diskbänken, Birgitta, det är klassiskt. Hur svårt är det att diska direkt? Har du fått för dig att diskmaskinen är din fria biljett att slarva? Alexander ville vidare till diskmaskinen men Birgitta ställde sig i vägen.
Nu räcker det! Ut ur min lägenhet, annars ringer jag polisen och anmäler dig för olovlig intrång! Och jag bryr mig faktiskt inte om att du är min svärson, Alexander! Du hamnar i finkan, var så säker! Här är mitt hem, mitt kök, mitt badrum, mina trosor ingen har gett dig rätten att trampa in här och predika! skrek Birgitta.
Rune lyssnade roat från dörrposten, han hade fattat poängen med Alexanders teater, medan Birgitta fortfarande kokade av ilska.
Där ser du nu Birgitta, det var ju bara det jag ville visa! suckade Alexander och log stort mot svärmor.
Alla de där orden du vräker ur dig nu, ta till dig dem själv. För det är precis så här du har betett dig mot oss under flera månader, oförhappandes stormat in och inspekterat vårt hem.
Och förresten, polisen vet nog vad gränser är. Försök bara igen, och då är det min tur att ringa oavsett att du är svärmor! Men jag tror budskapet gick in. sa Alex och drog på sig jeansen och jackan för att gå hem.
Rune och Birgitta, jag hoppas ni haft och får en trevlig kvinnodag! På köksbordet står en flaska av din favoritkonjak, Rune, och ett gott vin samt dina favoritparfymer till dig, Birgitta. Elin sa att det var dina favoriter! log Alex, den här gången ödmjukare, och stängde tyst dörren efter sig.
Birgitta, ännu darrig, öppnade konjaken, tog sig ett lugnande glas och sköljde ner med den kaffe Alex så omsorgsfullt bryggt i deras nu nystädade maskin.
Ja du Birgitta, det är en diplomat vi fått som svärson! Han skötte det där elegant. Bittert först, men med oväntat trevlig eftersmak! skrattade Rune, såg på den goda konjaken och parfymen.
Nå, grattis på kvinnodagen kära Birgitta! Svärsonen hann först att gratta dig, det blev både föreställning och firande nu återstår bara att ta på parfymen och dra på kvällsklänningen och gå på teater. Din man har fixat! blinkade Rune retsamt och drog fram två biljetter till “Don Juan på Dramaten”.
Efter det kom Birgitta aldrig oanmäld hem till Elin och Alexander, men tog inte illa upp. Tvärtom imponerades hon av Alexanders fyndighet.
Alla lärde sig respektera varandras gränser och ibland är den bästa gåvan till någon att ge dem rummet att vara sig själva.
