Fula
Kajsa hade letat sig till sitt favoritfik på Södermalm, sjunkit ner i en mjuk fåtölj vid fönstret och väntade nu på sin beställda cappuccino och ett wienerbröd. Hon kom ofta hit på morgnarna för att starta dagen med något gott och lite egentid innan jobbet drog igång.
Utanför yrde snön över Götgatan och Kajsa tog en klunk av sitt rykande heta kaffe. Vid bordet bredvid satt två tjejer som pratade så där lite för högt. Det verkade vara kompisar.
Du, jag sprang på mitt ex nya tjej häromdagen. Alltså, hon var verkligen ingen skönhet. Vad ser han i henne egentligen?
Kanske lagar hon sjukt god ärtsoppa, eller så är hon ett riktigt wild card i sängen? fnissade väninnan.
Snälla nån! Kolla in henne på Insta inte direkt någon Astrid Lindgren-känsla på det där ansiktet.
De skrattade och Kajsa kände hur allt inom henne frös till. Hon fick tillbaka minnet av vad hennes mamma en gång sagt när Kajsa var sju Vår Kajsa är ju ingen skönhet direkt. Får väl kompensera med att vara duktig i allt annat.
Även som vuxen hade Kajsa alltid haft koll på kläder och smink, men kände sig ändå aldrig snygg på riktigt. Mamma brukade peppa: Håll huvudet högt, älskling. Du har kanske inte fått mest yttre glans, men du har skallen på skaft. Lär dig massor så blir du aldrig ensam.
I skolan skämdes hon över sin kantiga kropp och kortklippta frisyr. På universitetet lärde hon sig stil och började sminka sig med större säkerhet. Till och med fått sig en pojkvän, men ändå svidande kommentarer om sin platta rumpa eller jättestora fötter. Kajsa började tvivla kanske var det omöjligt att bli älskad, även om man var smart? Hon accepterade läget och levde vidare.
Hon sippade i sig sista kaffeskvätten och bet av wienerbrödet, sedan bar det av mot jobbet. På lunchen skulle hon svänga förbi sin kompis Linnea för att ge katten mat och vattna blommorna. Linnea var bortrest i Tunisien i två veckor och hennes kille var nästan aldrig hemma. Skulle han råka stöta ihop med Kajsa, skulle han ändå inte lägga märke till henne, tänkte Linnea lättat när hon flög iväg på semester.
I Linneas lägenhet var det det första hon gjorde att hälla upp mat till Lukas, katten, som gäspade i soffan. Sen gick hon loss bland blommorna i fönstret. I lägenheten hördes någon gammal svensk 80-talslåt, och Kajsa började sjunga med: Sommaren är kort, det mesta regnar bort
Plötsligt kände hon sig så fri där bland alla blommor, så vardagslycklig. Hon snurrade runt lite, smådansade medan hon vattnade för första gången på länge tyckte hon om att bara vara sig själv.
Plötsligt hörde hon röster i hallen. Kajsa stelnade till. In klev två män. Det var Fredrik! Linneas man och hans vän, dessutom. Båda såg lika paffa ut. Fjantigt, tänkte hon, herregud vilken pinsam situation!
Tjena Kajsa, det här är min polare Oscar. Vi kommer bara förbi och hämtar papper. Men alltså, du dansade så fint nyss att vi knappt kunde slita oss. Sorry att vi störde!
Eh jag Linnea bad mig bara vattna, försökte Kajsa förklara.
Hon var på väg mot dörren när Lukas, katten, hastigt smet framför hennes fötter. Hon snubblade till och föll pladask. Allt blev svart.
Kajsa vaknade på Södersjukhuset i ett rum med vitmålade väggar och en vänlig kvinna i sängen bredvid.
Hej, hur mår du? Jag heter Maja och ligger här bredvid dig. Du har fått en liten hjärnskakning, men doktorn sa att det inte var någon fara. Förresten, det har varit en kurir här och lämnat saker till dig och en ung kille kom också, med blommor och allt! Maja log stort.
Tack, pep Kajsa fram.
Hon steg försiktigt upp och gick bort till fönstret, där det stod en påse med frukt, juice och hennes favoritwienerbröd så typiskt Linnea och Fredrik!
Bland blommorna hittade hon ett kort. Kära Kajsa, krya på dig. Så härlig tjej som du hör inte hemma på sjukhus. Vill du följa med mig på blomutställning på lördag? Nej är inget alternativ. /Oscar
Kajsa gömde ansiktet bland de doftande, vita krysantemum och släppte fram ett lyckligt skratt innan hon rusade fram och kramade Maja bredvid.
Du vet, skönhet behöver inte alltid vara bländande och påtaglig. Alla tjejer har sin egen sorts lyster. Ibland är det den där varma, inre glöden som betyder mest.
