Dagboksanteckning
Jag minns så tydligt när Frida och jag blev vänner det var på första dagen i gymnasiet i Göteborg, och efter att terminen nästan var slut dök Viktor upp i vår lilla grupp. Genast märkte jag att Viktor verkade ha känslor för Frida, och på nyårsafton friade han faktiskt till henne. Frida tackade dock nej och sa att hon var alldeles för fokuserad på sina studier och inte redo för något förhållande.
Viktor gav inte upp, utan fortsatte vara Fridas trofasta vän. I slutet av andra terminen gjorde han ett nytt försök, men Frida avböjde vänligt igen och sa att de borde fortsätta vara vänner. Hon berättade senare för mig att hon föredrog killar som var sportiga och hade en stabil ekonomi.
Trots det visste jag att Viktor var en snäll och varm person, även om han inte hade några stora pengar. Så småningom gifte sig Frida med en man som uppfyllde alla hennes krav, och hon bjöd oss till bröllopet. Tyvärr kunde jag inte gå på grund av att jag var sjuk, och Viktor tackade också nej, eftersom han kände sig sårad av situationen.
Den dagen sökte Viktor tröst hos mig och berättade hur ledsen han var över att Frida gifte sig med någon annan. Efter Fridas bröllop började vi umgås oftare och vår vänskap blev starkare och djupare. Det var särskilt under en period då min mormor blev sjuk och mamma behövde ta hand om henne. Viktor berättade för mig hur mycket han saknat mig under den tiden, och till slut utvecklades vår vänskap till något mer.
Ett år senare gifte vi oss och började bygga vårt gemensamma liv. Men vår lycka fick ett avbrott när Frida kontaktade oss. Tre år efter hennes bröllop, då hon fått barn, blev hon änka eftersom hennes make stadens kommunalråd hade gått bort. Frida undrade om hon fick bo hos oss tills hon hittat ett nytt hem.
Jag kan inte låta bli att fundera över hur oväntat livet kan vända, och hur mycket allt som hänt har gjort mig starkare och mer empatisk.
